Aklejrutan. Thalictrum aguilegiifolium finns det gott om i min trädgård. Det är en verkligt tacksam växt. Den har inga större krav på jorden, utan trivs nästan var som helst. Det finns några olika sorters aklejrutor: Album, som är vit. Den har jag inte ännu så länge. Atropurpureum (mörkt blåviolett, ca 70 cm hög), Purpureum (purpurrosa, ca 120 cm hög) och Thundercloud rosa (ca 60 cm hög). Jag har endast Purpureum av dessa.
Aklejrutan finns på flera ställen i trädgården, bland annat här. Rabatten ska ge intryck av att vara rund, men den är egentligen bara en "kvarts tårta" stor. Den ligger i hörnan av gräsmattan med skogspartiet bakom. Tillsamman med hostorna finns här även rosalila geranium som börjar sticka upp mellan rutorna nu.
Rusar ut för att rädda det som räddas kan, med hustru och dotter hack i häl! " Åhhh så söt, åååh så söt", hör man i korus. "Nej du får inte gå närmare, och absolut inte ta i den för då kommer mamman inte att vilja kännas vid den!" "Grrrrrr" , säger jag!! "Å så söt, den kan ju inte rå för att den äter blommor", hör jag, återigen i korus.
Här ligger den och trycker bland rosorna, eller rättare sagt, det som är kvar av rosorna. Efteråt upptäcker jag att de varit och nafsat i sig både det ena och det andra. Listan på deras synder blir lång, så jag ska bespara er en uppräkning.
Rosorna bildar en del av häcken mellan vår tomt och grannens och de är ganska nyplanterade. Det var en evigt huvudkliande, vilka rosor skulle vi välja, vilka var härdiga, vilka hade doft, vilka var vackrast? Jojo, vilka är rådjurssäkra hade varit bättre att fundera över. Ack ja, men i sanningens namn måste jag ju erkänna, att de nog är LITE söta iallafall. Och det där med strypning eller mailbombning kan ni förstås ta med en nypa salt .... tills nästa gång de dyker upp!!! 
Nepeta nervosa blir bara större och större för varje år. Men, så är det ju med många perenner, att det är först efter några år efter sådd som de visar sin vackraste sida.
Blekblå näva tillsammans med dagg-grönt bladverk från Daggrutan är riktigt fint! I bakgrunden en sorts jätteröllika, upphittad på Bornholm he he.
Än blommar pionen 'Bowl of beauty', fast dess höjdpunkt är förbi nu. Gör sig bra tillsammans med Knautia Macedonica. Några blommor av Knautian blir ljuslila, men de allra flesta är djupröda.
En annan pion som inte heller går av för hackor, och som jag tror är en 'Monseur Jules Elie'.
Utsikt från vårt rum i 1830-talsstil med blick mot den Engelska parken.
Primadonnan bland pioner , Paeonia lactiflora 'Coral Charm' som man ser i förgrunden beundrades av alla ...
... Den börja som korallfärgad ....
... för att senare övergå till en ljusare ton.
Vacker i motljus, påminner lite grand om en näckros.
Okänd skönhet (namnskyltar saknades vid ungefär hälften av alla pioner, skäms Nordiska Museet!).
Här tror jag det var jag som var slarvig och missade namnet. (Även solen har fläckar he he).
I trädgården såg det ut så här. Vildvuxen buxbom omgärdad med fladdriga plastband och en antydan till gräs mellan "snirklarna". Måste det verkligen se ut så här på en av Stockholms allra mest besökta turistfällor? Men, det finns säkert en bra förklaring till detta!
Vacker urna på en av grindstolparna. Parken är förresten inte tillgänglig för allmänheten, utan man får betrakta den genom ett gallerstaket. 
Häftig urna vid 
Thalictrum aguilegiifolium 'purpureum'
Tillsammans med mörklila alliumbollar gör den sig bra, tycker jag.
Och humlorna blir saliga när de får rumstera om bland blommorna.