En tur på Via Dolorosa ...

... kan jag tyvärr inte bjuda på. Men vad sägs om en tur på min egen Via-som-är-rosa? Det är hängsyrenen som med hjälp av den senaste tidens regn passat på att beströ marken med sina blommor. I kopiösa mängder, vill jag påstå. Via Dolorosa lär betyda ungefär "Suckarnas väg" och det skulle  ju egentligen passat bättre på denna stig, även om suckarna är lite färre nu för tiden. Här var nämligen tidigare en trappa och det var lite småjobbigt att baxa gräsklipparen uppför den. Men med den här stigen går det hyfsat bra.

Hängsyrenens blommor som beströr rabatt och stig.

Sanda Cottage revisited

Nästan ett år efter vårt första besök på Sanda Cottage, tog vi oss friheten att bjuda in oss själva på en rundvandring i denna oas. Vad hade hänt sedan sist i trädgården? Helt ovetande var jag nog inte, eftersom jag sett på Veronicas blogg det ena projektet efter det andra ta form. För det första ...

... fick vi äntligen se "trädgårdshuset", som ju blivit klart redan i höstas. Det vackra järnräcket fanns på plats (så nu behöver jag inte ondgöra mig över dess tidigare placering längre, som jag tror jag gjorde vid mitt förra besök på Sanda Cottage). Huset dök upp som en hägring, när jag tittade upp, efter att ha varit koncentrerad på att inte trampa ner några blommor i irishavet som vi vandrade genom (man ser bara en bråkdel på bilden).  Mellan trädgårdshuset och bostadshuset fick man en känsla av en engelsk courtyard (men det får Veronica visa själv på sin blogg, tycker jag). Bakom trädgårdshuset vandrade vi genom Veronicas och Stefans nyanlagda woodland, och inte kunde man tro, att det var första säsongens planteringar vi fick se, nej det såg helt etablerat ut.

Sedan beundrade vi den nyanlagda dammen och planteringarna runt denna och vi såg till och med en liten fisk simma kring bland näckrosorna. Men jag glömde förstås att ta kort, för jag blev så fascinerad att den vackra nävan intill dammen. Om man skall vara helt sanningsenlig, så är Veronica kanske inte den som har alla blomnamn på sina fem söta små fingrar, men hon misstänkte, att den kanske kom från deras koloni och var en gammal sort. Och det låter jättebra, tycker jag - det är helt enkelt en helt unik näva, som bara finns här hos Veronica och Stefan (och numera även hos undertecknad).

Sedan var det dags för skuggpartiet (inget foto på det) och så bar det av till växthuset. Eller rättare sagt, det nyanlagda partiet alldeles vid växthuset, med aurikel-teatern och en mysig sittplats. Nu var det sen eftermiddag, och platsen badade i kvällssol, och man hade en fantastisk utsikt över delar av trädgården.

Turen fortsatte förbi den italienska trädgården och förbi köksträdgården och ner till den nyanlagda "hemliga hörnan", där vi satt ett tag och filosoferade. Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, och Veronica har ju visat den på sin blogg nyligen, så vi får nöja oss med att konstatera, att det var väldigt rofyllt därnere.

Sedan blev det en tur upp mot växthuset igen, och Karin som inte hade fotograferandet att tänka på, slog sig till ro och bara njöt ... Förresten är grusgången och portalen, samt utökning av rosenrabatten längst till höger också relativt nya projekt. Var får Stefan och Veronica all energi ifrån? Ett enormt stort trädgårdsintresse, är min gissning.

Så blev det fika i deras fantastiska "lounge", trädgårdsprat för hela slanten och så hade tre timmar bara försvunnit (förstå vad många projekt Veronica och Stefan hade kunnat genomföra på den tiden). Så var det dags att dra sig hemöver med lite nya växter i bagaget.

 Veronica gräver upp en rejäl bit av den vackra nävan.
(Och svansföringen är det, som synes, inget fel på)!

Ha det gott!

/Ruben

Måste få skryta litet ....

... om tagetesen, som allmänt kallas 'Linné' som har skött sig riktigt fint i år. Jag har haft den i ganska många år, och jag har tyckt, att den aldrig har blivit så fin som den blev det första året. Har funderat litet, om det kunnat bero på att fröna degenererat eller så ... Men, så var det nog inte för i år verkar den trivas väldigt gott. Jag sådde fröna i slutet av mars och då sådde jag även tagetesen 'Jolly Jester' (som jag vet att många tycker är lite vulgär), men jag tycker den är kul i sin gul/röd-randiga skepnad. Plantorna stod bredvid varandra innan utplanteringen, och båda blommade redan då, och jag tyckte de klädde varandra ganska bra, så de har blivit en liten samplantering av 'Linné' och 'Jolly Jester'. Märk även på bilden vad fint gullregnet blommar.

Önskar alla ...

... en riktigt härlig trädgårdssommar med en bild av tulpanen 'Angelique', som jag egentligen inte trodde på, men som verkligen är en liten goding. Här i motljus. Vilken karamell! Kunde inte motstå att visa den, trots att jag har bloggpaus.

Ha det gott!
/Ruben

Sista rycket och bloggpaus

Det är fortfarande litet som blommar i trädgården, men i natt var det bara 3 grader varmt, så slutet är nära ... Ja, för blomstren, vill säga. Själv tänkte jag ta en bloggpaus tills vidare. Jag har inte så mycket att skriva om, så nu får både trädgården och jag gå i vila. Jag kommer naturligtvis att följa era bloggar framöver. Här kommer lite dagsfärska bilder.

Färgväxlartobak, cosmea och längre bak kan man skymta luktärter.

Nu får de klara sig själva, och gå i frö om de vill.

Lejongapsranka.

Myntan har varit fantastisk hela sommaren, men nu börjar hösten ta ut sin rätt.

Denna är en av de blommor jag absolut inte vill vara utan.

Blommig fredag - Färg och form

Nu kan man inte säga annat än att nu är det höst på allvar! Löven i alla de färger, från gröngula till vinröda, släpper sina fästen och faller till marken lite hipp som happ. Lite som det faller sig, skulle man kunna säga. Ginnalalönnens löv, har förstås sina egna former, lite elegantare än till exempel lönnlövet i Canadas flagga. När man ändå är ute och räfsar bland löven, kan man väl ha tillåtelse att leka lite grand, eller hur? Löven får då bilda nya former i höstträdgården. En slingrande orm, en serpentin, eller ett stort frågetecken.  Hur skall vintern bli? Och nästa sommar?

Veckans tema är alltså Färg och form.

På bloggen Bland rosor och bladlöss hittar du massor av spännande bidrag!

Vi kan också förvandla oss, både till form och till färg!

Drag under galoscherna ...

... har inte den här godingen haft precis. Nog för att pistillerna ser ut som just - galoscher. Det är sex av dem, och de ser alla ut att vara på väg i var sin riktning! Vad jag har gått och väntat på, att denna lilja skall slå ut! Ömsom har jag kollat knopparna och ömsom termometern. Skall den hinna slå ut innan frosten kommer? Och nu har det alltså hänt! Man blir helt fascinerad av dess utseende. Så exotisk den verkar. I vilt tillstånd växer den i japan.

 Skugglilja, Tricyrtis hirta 'Dark Beauty'.

Jag träffade på den för första gången hos Veronica och Stefan, ni vet, Veronica med bloggen Sanda Cottage -  hon den energiska! "Den här måste ni bara ha", sa hon, och sekunden efter hade hon satt spaden i jorden, och upp flög plantan! Vi hann varken säga bu eller bä, men det är klart en sådan skönhet, med så fina rekommendationer, tackade man inte nej till! Skuggig placering skulle den ha, och det har den fått. En fuktig miljö gillar den, och det har den också fått. Nu gäller det, att den klarar vintern bara! Men, klarar den vintern en halvmil härifrån, ja då borde chanserna vara stora!

Skugglilja, Trictyrtis hirta heter den, och jag har googlat mig fram till att sortnamnet är 'Dark Beauty'. I engelstalande länder kallas den 'Toad lily', vilket jag tycker är ett oförskämt tråkigt namn.