tisdag 21 juni 2016

Det blommar på prärien

Det blommar på prärien! Nåja, så märkvärdigt är det inte, det är bara några Digitalis davisiana som börjat lite smått. Men det finns knoppar både på slöjsiljan och på Rudbeckiorna. Gräsen artar sig bra, så man kan säga, att det går framåt!

Hittills har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att Digitalisarna skulle stå upp som spjut högre än de andra växterna. Som det ser ut nu får den allt sträcka på sig! Slöjliljan är betydligt högre.

Prärien den 21 juni 2016.

Det artar sig!

Det trodde jag väl aldrig, att jag skulle kunna odla fram en sådan praktfull riddarsporre. Fick en liten, liten planta för ett par år sedan av Veronica och Stefan med bloggen Sanda Cottage. Stjälken är riktigt stadig, som en enkrona i omkrets på sina ställen. Den blommade så fint redan i fjol, dock inte lika praktfull, så jag fick mersmak och sådde några fröer (de är de små riddarsporrarna framför). Detta år blir det första år som de kommer att blomma och nästa år kommer de naturligtvis att bli mycket större. Jag ser redan fram emot en hel skog av riddarsporrar (nåja, det var kanske att ta i lite väl mycket), någon skog blir det väl inte, men jag väntar mig en överdådig blomning.

Praktfull riddarsporre.

Och varför har det inte blivit av förrän på senare år, att jag odlat riddarsporre? Nja, jag försökte en gång i tiden, och det blev ingen större succé. Den hann inte växa mycket på en säsong och sniglarna hjälpte till att hålla den i schack. Så då gav jag upp och tänkte, att riddarsporrar är väldigt svåra. Men så ska man naturligtvis inte tänka, förr eller senare lyckas det med det mesta (i blomsterväg)!

En liten humla på besök.


måndag 20 juni 2016

Favorit i repris

Jag har skrivit om den förr, men nu när den är uppe i sin fagraste blomning, kan jag inte låta bli att göra lite reklam för den. Helt fantastiskt vacker! Frösådd en gång i tiden.

Fantastisk – som ett smycke!

Det är Bollmåra jag talar om, Phuopsis stylosa på latin. Växer vilt i Kaukasus och Norra Iran. En fantastisk marktäckare beskrivs den som ibland, men här är den väldigt beskedlig. Den kanske inte har hamnat på ett perfekt ställe?! Det är också ganska stor konkurrens av andra växter just där den finns. Men, å andra sidan, det behövs inte många blommor för att man skall falla i djup beundran!

Ja, inte mycket till marktäckare, men man får vara glad ändå!

Knopparna, oemotståndliga!



fredag 17 juni 2016

Stora trädgårdsvisningen

Efter regnen som vi haft det sista dygnet hade TRICO klövdjursskydd tydligen upphört att verka. Och rådjursmamman passade på att gå STORA TRÄDGÅRDSVISNINGEN med sin lilla skyddsling, det var klövspår lite överallt. Jag lyckades jaga bort mamman, och visste inte då, att hon hade sitt lilla kid med sig. När jag återvände från mitt lilla spring och schasande såg jag att kidet låg och tryckte bland de spirande blomstren.


Hur jag än försökte, vägrade den att flytta på sig, utan spelade död så fulländat, att jag ett svagt ögonblick trodde att den hade gått så djupt in i sin roll så att den faktiskt tuppat av på riktigt. Nåväl, jag skulle iväg till Arlanda och tillbaks, vilket tar ungefär en timme, och vid det laget hoppades jag att föreställningen skulle vara över.

Väl hemma igen, såg jag till min glädje, att kidet hade gett sig av, det var ju skönt!  Man vill ju inte ha en Bambi liggandes i sin trädgård, det må vara hur sött som helst! Men, ack den lycka som består! Vad får jag se, den ligger bland jätteverbenorna en meter ifrån! (Var det något fel på Gaura-orna)? Jag lyckades få den att ge sig av, men jag tror att den gömde sig bland ormbunkarna vid skogskanten.


Någon timme senare får jag se något brunt som rör sig, det är mamman som kommit för att hämta sin lilla unge.


När jag "bad" dem att ge sig av, var mamman väldigt mån om att få kidet med sig ...


... men gick inte många meter innan hon ånyo stannade och började slicka sin unge. Men jag fortsatte att jaga iväg dem, och mamman lade benen på ryggen medan kidet lade sig någonstans bland blåbärsriset och spelade död, skulle jag tro.


Efter ungefär 20 minuter ser jag att mamman är här igen på grannens tomt, men inte för att söka upp sitt kid, utan för att kalasa i rabatterna. Konstigt, att hon inte av lukten kunde spåra sig till stället där hennes unge låg.

Jag kan konstatera, att blåklockorna var särskilt välsmakande idag!


torsdag 16 juni 2016

Prärien i mitten av juni

Min "prärie" blir bara tätare och tätare. Det är väldigt svårt att visa på bild så jag får väl förklara, att Digitalisens knoppar börjar slå ut, Ekorrkornet (som man bland annat kan skymta i nedre högra hörnet är drygt 20 cm högt nu och kommer fint, Blomstermoroten ser ut att komma fint och Slöjsiljan sticker upp litet högre än de omgivande växterna och har knoppar. Däremot har de nysådda Rudbeckiorna inte kommit särskilt långt (de rudbeckior man ser på bilden är fjolåringar, och de är rätt stora och har knopp, dock är jag inte säker på om de blir gula eller om det är 'Cherry Brandy').

Bilden går att klicka upp!

Slöjsiljan har knoppar, flitigt besökta av löss och myror.

fredag 3 juni 2016

Ovanlig syn

Dammen blev rengjord och tömd idag på morgonkulan (ja, jag är uppe med tuppen). Vattnet kom till användning lite här och var i rabatterna. Och torrt är det ju, vi har haft runt 30 grader hela veckan. Oftast ser man dammen från uteplatsen, men nu blev det anledning att ta en titt ifrån det andra hållet, så att säga. Jätteliljekonvaljen hade en fin blomstängel utslagen, vilket jag inte sett tidigare, men jag vet inte om det syns på fotot.

Bilden vinner på att klickas upp!


torsdag 2 juni 2016

Prärien i början av juni

Det har hänt en hel del i "prärien" på de senaste veckorna. Jämför med mitt tidigare inlägg! Digitalisarna frodas utan dess like, och risken är väl att de tar över hela föreställningen. Men, jag gillar verkligen de här lite neutralare sorterna,  så jag är ändå vid gott mod!

Digitalis davisiana

 Slöjsiljorna ser ut att må bra och är nu ungefär 10 cm höga. Man skymtar också ett
ekorrgräs (ungefär lika högt) och ett litet, litet Litet Kärleksgräs
och i framkanten är det Rudbeckia 'Cherry Brandy',
som är en överlevare från i fjol (de i år frösådda är förstås betydligt mindre).