fredag 31 augusti 2012

Blommig fredag - Prima Donna

Härligt, nu har höstens och vinterns Blommig fredag dragit igång. Nu är det inte längre Katarina som håller i det hela, utan  Hélena, med bloggen Bland rosor och bladlöss har tagit över ansvaret. Och säsongens första tema är Prima Donna. Jag fortsätter på Hélenas sätt att tackla ämnet och även jag visar en växt som höjer sig över mängden, dock kanske inte skönhetsmässigt. En prima donna anses ju ofta vara lite lynnig, och det kan jag lova, det är hon ...

Skålört, Silphium perfoliatum.

... nåja, lynnig var väl att ta i! Hon har faktiskt slutat med sina olater och sköter sig riktigt bra nu för tiden. Trots sina två meter står hon rak som en fura! Men hon var väldigt svårsådd, om jag får använda de orden ...

Prima donna, med en tillbedjare (vitlysing Silverlysing) vid sina fötter.

... hör bara: Grannen hade gått och förälskat sig i Silphium, och den skulle hon ha. Till varje pris, verkade det som. Hon jagade runt på alla upptänkliga plantskolor, men icke! Under tiden hittade jag fröer, och riktigt gladde mig åt, att driva upp en planta i smyg, och sedan galant överlämna denna till min kära granne. Men hur jag försökte, så fick jag inget frö att gro.

Jag erkände till slut min lilla plan, och överlämnade de sista fröna till grannen. Nu skulle hon få försöka, ha ha (hon är inte den som daltar med frösådder, om jag uttrycker mig milt). Strax efter hittade grannen sin silphium, i mörkaste Småland, av alla platser!!! Ett stort och fint exemplar.  Fröna var förstås redan sådda.

En vacker dag kommer hon över med en kruka, varsågod, sa hon. Och tro det eller ej, i krukan växte en silphium! Hon hade fått "mina" frö att gro!!! Klart jag blev glad åt gåvan, men samtidigt sved det litet i mitt odlarhjärta ...

torsdag 30 augusti 2012

Alfa, beta, gamma ...

 

100 knyck, en kilometer upp, inte illa!

Det hade hunnit bli ganska mörkt ute, när jag kom på, att jag hade glömt att skydda mina luktärter med fiberduk (för att inte rådjuren skulle äta upp dem). När jag passerade temyntorna märkte jag att de hade besök av ett helt gäng ivriga nattfjärilar. Det var ju inte lätt att se i mörkret vilka fjärilar det rörde sig om, men idag tror jag att jag fick svaret på min undran. Jag såg nämligen ett gammafly på samma ställe. Jodå, de är nattfjärilar, men de kan även konsten att göra natt till dag när det passar. Sådana rackare!

Gammafly hittar mat även i en stormhatt.

Den här fjärilen har fått sitt namn av det ljusa partiet på vingarna, det som liknar bokstaven "g", som heter "gamma" på grekiska. (Om någon blir konfunderad, kan jag berätta, att tecknet "gamma" ser ut som ett rejält svenskt "y" i det grekiska alfabetet). Gammafly är det svenska namnet, och på latin Autographa gamma. Trots att jag inte sett den förut, kommer den varje år till Sverige i ett stort antal från sydligare nejder. Den lär vara en fena på att utnyttja vindarna där den flyger fram i en otrolig hastighet (upp till 100 km i timmen, har jag läst) på ungefär en kilometers höjd. Mer att läsa finns HÄR.

onsdag 29 augusti 2012

Jag föll till slut ...

I våras köpte jag fyra stycken rosor. Och nu känns det liksom dags för en liten utvärdering. Nota bene, jag är verkligen inte kunnig på området, så det är mina erfarenheter jag skriver om. Jag tror dock, att jag kan påstå, att de är planterade efter alla konstens regler.

Den ros som jag var, och fortfarande är lite tveksam till, är rosen nedan, 'Glamis Castle'. Den har delvis väldigt veka grenar och många av blommorna har böjt sig ner mot marken. Dessutom har den fått rosrost, knopparna har klistrats ihop av det myckna regnet och inte velat slå ut (har inte drabbat de övriga rosorna). En annan sak, som jag inte uppskattat är, att de yttre kronbladen slår ut, medans det blir liksom en topp i mitten av blomman av kronblad som slår ut senare. Hos olika försäljare av rosen kan man läsa, att den har en stark myskdoft. Jag tycker, att den har en god men diskret doft. MEN, nu har det slagit ut några riktigt praktfulla rosor på stadiga grenar - och vilken skönhet! Jag måste erkänna, att nu kan jag inte klaga längre, jag har verkligen har fallit för denna ros!

Rosa 'Glamis Castle' uppkallad efter slottet i Skottland.

Ausitnros, Rosa 'Glamis Castle'.

De inre kronbladen är ännu samlade som i en knopp. 
När jag tänker efter, är det ju faktiskt lite intressant!

Här nedan har vi 'Queen of Sweden' som har skött sig rätt bra. Upprättstående, stadiga grenar. Den ser kanske lite stel ut än så länge. Under detta första år har den remonterat, men inte blommat kontinuerligt. Nu under hösten ser den lite för orange ut i mitt tycke, men detta mattas ju i sommarens starkare solsken. Den ros med den starkaste och godaste doften. Den får godkänt!

Austinros, Rosa 'Queen of Sweden'.

'Aspirin Rose', har blommat över förväntan i sommar. Otroligt vacker i knoppstadiet (som här på bilden). Den har ett glansigt, ganska mörkt, det vill säga vackert bladverk. Eftersom den är klasblommande, eller åtminstone ger intryck av att vara det, blandas knoppar, utslagna blommor, och en del överblommat, kanske inte så vackert, men jag skall bli bättre på att ta bort överblommat nästa år! Jag lovar! Helt klart en väldigt fin ros. Doftar inte mycket. Det var Margot på Mammas Blommor som tipsade mig om denna ros, tack Margot!

'Aspirin Rose', förädlad av Tantau, börjar slå ut runt midsommar.

Och här nedan har vi kronan på verket, 'Munstead Wood'. Väldigt rikblommande med ett fylligt växtsätt (man kan säga att den växer på bredden). Blommar kontinuerligt med stora, fyllda blommor och har en färg som är helt fantastisk! Doftar härligt.

Austinros, Rosa 'Munstead Wood'.

tisdag 28 augusti 2012

Rapport nr 5 - sådd av luktärtor (slutrapport)

Här kommer slutrapporten från min lilla luktärtstest. Frågan var, vad vinner man på att så luktärtor tidigt. Och det gäller sådd i bostadsutrymme, dvs ej sådd i växthus eller liknande. I det här fallet såddes första omgången luktärtor i mitten av mars, med allt vad det innebär av problem med stänglar som snärjer in sig i varandra. De blev därför toppade ett par gånger.
Den andra sådden gjordes i slutet av april, vilket bland annat innebar, att de relativt snabbt kunde få komma ut i vårvärmen och härdas.



Jag har kommit fram till, att det man vinner är, att de tidigare sådda luktärtorna börjar blomma cirka en vecka tidigare. I övrigt ingen skillnad. Så för min del blir det sådd i slutet av april nästa år.

Tidigare inlägg i ämnet kan hittas här:
Rapport 4 - RÅDJUR, från 6 juli
Rapport 3 - FÖRSTA BLOMMAN,  3 juli
Rapport 2 - UTPLANTERING, från 24 maj
Rapport 1 - LUKTÄRTS-RACET STARTAR, från 10 maj



måndag 27 augusti 2012

Ingen höst utan astrar

Nu blommar den vita skogsastern för fullt. Den har några år på nacken, så nu har det blivit ett hyfsat stort parti, vilket ju är snyggast. En gråmulen dag som idag lyser den verkligen upp fint där den står. Kan rekommenderas.

Vit skogsaster, Aster divaricatus.

Bergaster, Aster amellus.

Och här nedan en aster, som jag tror är, Balsamaster, Aster ageratoides. Jag såg den på en av bloggarna, och tyckte jag kände igen den. Men när jag sedan läser om denna, står det att den har äggformade blad. Det stämmer inte in på denna, som har lancettlika blad med tandad kant. Jag är inte riktigt säker på, var fröna kommer ifrån, mer än att de troligen kommer ifrån Dresden. Och den är förstås frösådd av mig förra sommaren (då blommade den inte).  Jag hade glömt bort den, och gick länge och grunnade på, vad det var som stod i knopp, och trodde kanske att det var något ogräs, fibbla kanske, och funderade på att dra upp plantorna, men det var ju tur, att jag inte gjorde det. Detta var den första av mina astrar som kom i blom, och det var i slutet av juli.

Balsamaster, Aster ageratoides?

fredag 24 augusti 2012

Garden bloggers rock! (2)



Garden bloggers rock!

Trevlig helg!

Upp-och-nervända världen

Jag fortsätter väl på det som verkar ha blivit en följetong på min blogg, nämligen skadedjur. Men det här får bli det sista inlägget i detta ämne för i år (hoppas jag). Det är klart, kommer det en älg, någon förrymd elefant från någon cirkus, eller så, då kan jag nog inte hålla mina föresatser. Framöver skall jag bara visa vackra blommor!



Det är knappt man tror sina ögon! För en tid sedan, (det var nog den dagen det inte regnade), vad får jag se? Jo, alla stinna fröhus på vallmonen var puts väck! De, som jag sparat för att fröerna skulle få mogna! Men, ett ynka fröhus hade förövaren missat, stjälken på den hade knäckts och den pekade rakt ner, så den var alltså väldigt svår att upptäcka. Ha, ha, tänkte jag!

Jag funderade hit och dit, vem som kunde ha gjort detta, hade aldrig varit med om det tidigare. Närmast riktades misstankarna mot rådjuren, som jag vet gärna tar sig en tugga av det ena och det andra, när de ändå har vägarna förbi. Men jag har aldrig hört talas om, att rådjuren varit på vallmokapslar, så riktigt säker var jag inte. Upp-och-nervända världen, äter rådjur vallmokapslar nu också?!

Efter alla regn såg inte de numera "huvudlösa" vallmonen så roliga ut längre, så de skulle få gå på komposten. Men först tänkte jag förstås ta reda på det kvarvarande fröhuset (det skulle få torka och mogna inomhus). Vad får jag se?! Det är borta!! Ack och ve!

torsdag 23 augusti 2012

Snigel gör ett trick

"Får jag be om största möjliga tystnad"... Nä, nu är det nog för sent, Snigel har redan utfört sitt lilla trick. Det här hade jag aldrig sett förut (och jag har sett många sniglar i mina da´r), väldigt märkvärdigt, snigeln hängde rakt ner, endast "svanstippen" hade kontakt med den mexikanska solrosens kronblad. Detta måste förevigas, detta måste vara en historisk händelse! (i varje fall i snigelvärlden). Fort in och hämtade kameran, men 20 sekunder senare, eller vad det kunde ha varit, var tricket redan utfört, och snigel låg där (längst ner på stjälken) och bara väntade på applåder! Ser  ni "sekret-strängen", Snigel hade helt enkelt hissat sig ner till nästa smarriga nivå!! I varje fall är det min teori, den kan ju förstås ha tappat taget och dråsat ner, och det var rena turen att Snigel hamnade på stjälken, men en sådan tur kan väl inte en snigel ha?!

Det mörka, längst ner till vänster om stjälken är Snigel.

Och till alla trevliga norska läsare: Att Snigel gör ett trick betyder inte att Snigel tagit spårvagnen!


Vacker, men farlig

När man plötsligt ser en insekt, som man inte tänkt på förut, och det dessutom uppträder ganska många av dem, då blir man lite misstänksam. Vad är nu det här? Lite pessimistisk, tänkte jag, det är väl förstås inget nyttodjur. Så jag tog en bild och skickade in en fråga till Naturhistoriska riksmuséet, och fick svar, att den tillhörde släktet Lygus. Jag har googlat kommit fram till att det är Lygus pratensis, ängsstinkfly. Naturligtvis en skadegörare, men här håller den mest till på solrosorna, och där tror jag inte den kan göra så stor skada. Däremot lär den vara besvärlig mot frilandsgurka.

Ängsstinkfly, Lygus pratensis.

onsdag 22 augusti 2012

GARDEN BLOGGERS ROCK!




Salvior "som vill något"

Anne Just (Haven i Hune) hade en del roliga ordvändningar, ibland kunde hon peka på en frodig planta och säga: "Det här är en planta som vill något", fast på danska förstås. Tyckte, att det var en väldigt talande beskrivning, så uttrycket har fastnat i minnet. Daggsalvian, Salvia farinacea 'Evolution' faller  definitivt in inom denna kategori. Nu vet jag inte, om jag har haft tur eller inte, men den har skött sig exemplariskt, och ta i trä, inte haft tillstymmelse till angrepp av löss eller annan ohyra.

Salvia farinacea 'Evolution' med zinnior i bakgrunden.

Den här salvian, som är en S. coccinea har verkligen kommit på sin rätta plats i år. I den här rabatten är jorden rätt sandblandad. Rabatten såg lite löjlig ut i början av sommaren, där salviorna stod på rad som i en värsta stadspark, men när så zucchini-sarna kom i gång så blev det något helt annat...

Salvia coccinea

... och har man zucchini och blommor i samma rabatt, då har man väl en potager? Vad fantastiskt! Har aldrig tänkt på det förrän nu, JAG HAR EN POTAGER!

Zucchino av den runda typen, fröerna kommer från Italien.

tisdag 21 augusti 2012

Bedagad och bäst

Det är när de blir riktigt bedagade som zinniorna är som allra vackrast. Dock får man vänta ganska länge på den rätta "looken". Det skulle inte förvåna mig, om inte de här zinniorna har blommat sedan i juni. Helt fantastiskt, säg mig vilken blomma som klarar det.

Bäst bedagade!

Ännu en zinnia som har åldern inne.

måndag 20 augusti 2012

Nu är det klippt ...

... eller "Now is the cut", som det blir i googles översättning. Denna "maskin" för gräsklippning drivs med endast två hästkrafter, men se vad fint det blir! Mer ekologiskt än så här kan det väl knappast bli! Den här konstruktionen, med till synes fem helt vanliga handjagare monterade på en ställning, är inget hemmabygge, om nu någon skulle tro det. Nej den här finurligheten kommer ända från Staterna. Det lär inte finnas så många i Sverige av den här typen, ungefär fem/sex stycken. För övrigt kan jag nämna, att den lilla bit av parkväg man ser till höger har fått namn efter Sollefteås stora stjärna, Ingrid Thulin. Till vänster är det förstås Ångermanälven vi ser. Vad mannen med slidkniven heter, får ni lista ut själva! ;-)

Ekologisk och garanterat blyfri gräsklippning.

Bränslepåfyllning. 

söndag 19 augusti 2012

Den ofrivilliga kombinationen

Praktklockan, Platycodon grandiflorus, kan se lite tråkig ut i själva bladverket, tycker jag. När jag fick några lökar av doftlilja, Gladiolus murielae,  hade jag väldigt svårt, att hitta en plats till den, så den hamnade av en ren händelse bredvid storklockan. Och se! Vilken fin kombination det blev. Ännu bättre lär det väl bli när doftliljans blommor börjar slå ut. Nästa år skall jag absolut ha doftliljor intill storklockorna, dels blir de ju vackra tillsammans och dels kan liljebladen ge stöd.


Klocka och lilja i skön förening.

lördag 18 augusti 2012

Pelargonfavorit

Det finns ju hur många fina pelargoner som helst, inte minst bland de vilda arterna (men den här tillhör inte denna kategori).  Enligt hustruns pelargonbok tillhör den gruppen med dekorativa blad (som i boken är en underavdelning till zonalpelargoner). Den lär ha varit mycket populär i det victorianska England. 'Platinum' är en av mina absoluta favoriter. Till stor del beror nog detta på, själva växtsättet. Den blir stor och frodig, och den här, måste jag erkänna, har frugan skött bra! Pelargonier är nämligen hennes avdelning.

P. 'Platinum'.  Den fyrkantiga krukan man ser på bilden tillhör
inte 'Platinum', den har en betydligt större kruka.

fredag 17 augusti 2012

Ormen i paradiset ...

... eller rättare sagt Rapsbaggen i luktärten. Jag har aldrig varit med om så mycket rapsbaggar, som jag tror det är, som i år, aldrig! Hur kommer det sig, att de är så många just i år? Kan det bero på, att ingen odlar raps här i närheten (vet inte om det är så), och då dras de till annat i stället. Förr har jag sett en och annan på framför allt gula blommor. Så är det inte i år, jag har gula rudbeckior som de lämnar i fred, däremot trivs de på andra ljusa blommor. Märkte det först på en vit nejlika, ur vilken jag kunde skaka ur ett tiotal baggar som gömt sig i blomman.

Och vad får jag se idag? De ljusare luktärtorna verkar vara ett riktigt favoritställe. De trivs särskilt bra under luktärtens vingar och i kölen rumsterar de om. Här har de blivit lite oroade och börjat krypa ut ur kölen, och hade jag vikt upp vingen lite mer, skulle man se betydligt fler. Men totalt kan man räkna till tolv/femton rapsbaggar på en blomma. Vad gör man? Någon som vet?

Ingen trevlig syn, massor av rapsbaggar.

Luktärt, Lathyrus odoratus, vackra på håll.

För den vetgirige kan jag tala om (efter att ha tittat i floran) att luktärtens blomma består av segel (längs bak) vingar (åt sidorna) och kölen (ser ut som en båt längst ner).

Det finns ju värre saker ...
När jag googlade på "baggar" och "luktärt" kom jag till den mycket intressanta bloggen Odlarens dagbok. Tydligen en mycket duktig man som har den,  och som har nejlikor som ett stort intresse. Efter två års arbete .... ja, läs själva (men du får scrolla ner en bit).


Uppdatering 2012-08-18.
Det är inte bara luktärtorna som drabbats av denna bagge. Och inte endast ljusa luktärtor heller, de finns även i de mörka. Baggarna finns mer eller mindre i nästan alla växter, till och med i stormhatt. Ur en av mina minisolrosors blommor kunde jag skaka loss ett trettiotal baggar. Jag går runt och skakar ut baggarna i handen och mosar sönder dem. En ojämn kamp, men bättre att decimera antalet än att inte göra något alls.

Daglilja och lilja

Den här dagliljan, Hemerocallis 'Catherine Woodbury', som jag köpte 2007 har enligt mitt tycke blivit vackrare med åren. Inte kan man väl klaga på denna skönhet?!  Så här shatterad i färgen var den inte i unga år, om jag minns rätt. Den har ungefär lika stora blommor som en "vanlig" lilja, så på långt håll, och med dålig syn, kan man faktiskt ta den för tillhörande släktet Lilium.

Hemerocallis 'Catherine Woodbury'

Här nedan har vi en Lilium regale, bilden är några veckor gammal, den har blommat färdigt för i år. Satte lökarna i en kruka i höstas, och plockade fram den i solljuset i våras. Tycker det är praktiskt att ha just liljor i krukor, då kan man sedan flytta krukan dit man vill för att komma lagom nära dess underbara doft. Sedan, när den blommat klart kan den förpassas till någon undangömd hörna till dess det är dags att ta in den för vintern. Jag vet inte, om man lika gärna kan ha krukan utomhus hela vintern, men då gäller det att ha frostsäkra krukor.

Kungslilja, Lilium regale. 

onsdag 15 augusti 2012

Tusen Trädgårdar

Under Tusen Trädgårdar passade vi på,  tillsammans med Veronica och Stefan med bloggen Sanda Cottage, att besöka en riktig konstnärsträdgård i Vallentuna. Nu kan man kanske ha olika uppfattningar om vad en "konstnärsträdgård" är för något, men jag förväntade mig originella, kreativa lösningar. Jag fick rätt, så klart!  Trädgården var skapad av Magdalena Cerha, konstnär och landskapsarkitekt. Att det var frågan om en konstnär råder det ingen tvivel om, efter en kvart kom hon med två kassar under armen. "Jag tänkte, att folk kanske blev kaffesugna under eftermiddagen, så jag har handlat lite" var det första hon sade, och tillade, "Vilken tid öppnar jag?" Lagom förvirrad, men så skall ju en konstnär vara, eller hur? ;-)

Tänk, att vakna upp en morgon här (Ni ser väl sängen)?

Utsikten från sovrummet. (bilden har Magdalena skickat till mig).

Trädgården hade många exotiska inslag, t ex bananplantor. 
Magdalenas Ricin var inte av denna världen, enorma!! Men så flyttas de inte ut från
växthuset förrän de är minst en halvmeter höga!

Här har vi ett vackert prov på konstnärskapet.

Köksträdgården med grönsaker och blomster tillsammans i en vacker komposition.
Allt planterat i fyra kvarter med fyra stora accenter av buxbom.

Ni ser hur fint träd och stora växter som Silphium, som här på bilden,
skapar atmosfär och höjd.

Den här trädgården tog lite tid att smälta, det var så många intryck, men ju mer jag tänker på den, dess mer kommer jag underfund om hur vacker den var, och spännande! Kanske lite för arbetskrävande i min smak, men sådant behöver man tack och lov inte tänka på sådana här gånger! Magdalena var hur charmerande som helst. Hon berättade gärna och var en fantastiskt bra ciceron.

Och till sist en liten hälsning från trädgårdsgrisen.
Nöff!


En temynta kan se ut ...

... på många sätt. Nu börjar temyntan, Monarda lambada, att visa färg, och jag undrar, om den skall bli ännu mera lila och hur den kommer att utvecklas (blomställningarna är helt gröna från början). Jag köpte, efter mycken tvekan, en fröpåse när vi var i Chicago, mest för att ha i stället för en souvenir, för ...

 Monarda lambada av någon sort.
På en riktig 'Dotted Mint' skall de lila blommorna vara ljusa med prickar.




... jag var inte hundra procent övertygad över dess utseende. Lite för "brokig" i mitt tycke. Så här ser fröpåsen ut. Men i det här fallet är det ju bara ett plus att plantorna INTE överensstämmer med bilden på fröpåsen. (Men detta brukar ju i vanliga fall vara ytterst irriterande).

Växten kommer från Förenta Staternas östra delar, står att läsa på fröpåsen, och kolonisatörerna gjorde thé på bladen som en protest mot théskatten. (Det var då en mild protest)!

Vidare lär den vara mer motståndskraftig mot mjöldagg än andra temyntor.

Har googlat, och tror att mina plantor är Monarda citriodora, men säker är jag inte.

Då skulle man kunna göra "ett underbart gott citronthé" på bladen! Måste testa en kopp, men egentligen är jag nog, och lär troligen så förbli, en obotlig kaffetunna! (Nu är det ju ockå lite väl sent att hjälpa till i protesterna mot skatten).

Lila Monarda didyma, (den vanligaste) allra längst till vänster i bakgrunden. Längst till höger kan man se Monarda lambada som ännu inte fått färg.

Nu har jag testat théet,  jag plockade fem/sex blad från lite olika ställen och bryggde mitt thé i fem minuter. Riktigt gott, kan jag konstatera!

tisdag 14 augusti 2012

Sommaren är kort ...

... men lång ifrån slut. Och blommar det gör det minsann!

Daglilja, drakmynta, agastache, rudbeckia, lavendel och litet annat smått och gott.

Agastachen har jag skrivit om tidigare, men jag kan inte låta bli
att ge den lite extra reklam. Den är helt fantastisk, tycker jag! Om inte solen
varit så stark, skulle man dessutom se hur vackert bladverket är i en grågrön nyans!


Rosendagg

Nu har det börjat bli riktigt fuktigt på morgnarna, gräset är vått, det dryper av vatten från trädgårdsmöblerna - och så har daggen gett rosorna en alldeles särskild lyster. Den här rosen blommade dåligt i fjol, (och så blev den lite rådjursmat emellanåt), så vi började tala om att byta ut den. Men det var ju tur att vi inte gjorde. I år börjar den arta sig riktigt bra. Och doften är helt makalös. Isabelle Renaissance är namnet och är härdig till zon 4.

Rosa Isabelle Renaissance.


Och här nedan har vi 'Munstead Wood', som ser ut som den är på väg ut ur sin bur. Men se det går inte alls, för då kommer rådjuren och tar den! Satte rosen i våras, och nu är tredje knoppen på väg att slå ut, och flera väntar! Ja, det tycker väl inte ni andra rosodlare är mycket att hurra för, men jag nöjer mig med det lilla jag! ;-) Det är ju i alla fall första året!

Rosa 'Munstead Wood'.

Om jag skulle tvingas välja mellan dessa båda rosor, skulle jag absolut ta Isabelle för blommornas form och doften. När det gäller växtsättet här hos mig, skulle det bli 'Munstead'. Den senare doftar också gott!


måndag 13 augusti 2012

En trädgård med skruv

Vi besökte Tant Otteskrufvs trädgård under Tusen Trädgårdar, tillsammans med Veronica och Stefan (bloggen Sanda Cottage). Som jag redan från början misstänkte var det inte en tant i vanlig bemärkelse vi hade att göra med här, nej det var hon alldeles för ung till! Och hon var precis så trevlig som jag hade föreställt mig, alltså jättetrevlig! Jag hade sett glimtar från hennes lummiga oas på hennes blogg, Tant Otteskrufv, men så klart var det ju något helt annat att se den i verkligheten! En fantastiskt lummig trädgård med ett härligt woodland och många roliga installationer. Vildsvinen hade varit framme och bökat under våren, men av det syntes intet spår. Jag tror nästan, att hon bara hittat på detta, men vildsvinsstänglet, nyligen installerat, talar sitt tydliga språk mot denna min teori.

En bit av hennes woodland.

Romantisk bro som smälte så fint in i omgivningen.

Färgmatchat minsann, helt rätt färg på floxen!

Codonopsis pilosula, "Fattigmansginseng" svingade sig minst en meter upp i luften
(tror jag knappast tanten behöver äta).

Tack för besöket!!!