onsdag 30 juni 2010

Knautia macedonica

Knautia macedonica, eller Grekvädd, som den heter på svenska är en av de blommor jag uppskattar allra mest just nu. Den kommer ganska tidigt på våren med ett fantastiskt fint bladverk, vilket dock hamnar litet i skymundan när blomningen inträffar. Jag är glad att jag har en ordentlig rugge. Den gör sig bäst så. Jag frösådde den för flera år sedan, och den kommer troget tillbaka år efter år. Jag har endast den mörkröda varianten, men någon enstaka i avvikade färg uppträder ibland. Kan rekommenderas.


Grekvädd i aftonsol.


Alla dessa stadier av blomman finns samtidigt på plantorna.

tisdag 29 juni 2010

Skugga

Skugga - en välsignelse en sådan här varm dag!!! Tjugoåtta grader!!! Det är i mesta laget för mig. Troligen är jag nog ensam om att tycka så. Men, nu kom jag ifrån det jag egentligen hade tänkt skriva om, nämligen pioner och skugga. I planteringsanvisningar brukar det ofta stå, att pionen ska planteras soligt. Näe, säger jag. Pioner gör sig allra bäst i skugga. Dessutom håller blommorna längre, och färgerna kommer fram allra vackrast då. Denna pion får inte många solstrålar per dag, men trivs ändå. Den står visserligen ljust och har härlig lerjord runt fötterna.




Tyvärr vet jag inte namnet, kan möjligen vara 'Monsieur Jules Elie' eller snarare 'Edulis Superba'.

måndag 28 juni 2010

Pionpandemi

Det har skrivits en hel del om den så kallade pionpandemin som grasserar i Uppland. Se HÄR och HÄR. Nu kan det meddelas, att den även nått de mindre skogsbeklädda delarna av landskapet. Pionen nedan är köpt på Plantagen som 'Duchesse de Nemours', alltså en vacker, vit pion. Även om hon skulle rodna (vem vet vad hon tänker på) så tror jag, sådan hertiginna hon är, att rodnaden inte skulle nå dessa färgtoner. Jag tycker, att pionen är misstänkt lik en annan kvinna, som däremot kanske rodnade en och annan gång, nämligen 'Sarah Bernhardt'. Hade jag vetat, att det skulle bli denna pion, hade jag inte helt nyligen gått och köpt just en sådan! Men, vem vet, den kanske visar sig vara någon helt annat ....


Misstänkt lik ' Sarah Bernhardt'. Allra vackrast som nyutsprungen .....


.... och fortsätter att "samla in kjolarna", vilket jag gillar. Hennes kompisar, som jag inte vet namnet på, har inte något emot att breda ut sig ....


... men som nyupsprungen var den ju ganska sedesam. Den köptes för länge sedan, då mina pionkunskaper sträckte sig till pion röd, pion vit och pion rosa.

'Sarah' vänder ryggen till, nu vill hon inte vara med om pandomier längre!!!

torsdag 24 juni 2010

Ibland blir det rätt!

Ibland blir det rätt! Kan villigt erkänna, att det nog inte ligger särskilt mycket tankearbete bakom klippståndsets placering. Den förde en tynande tillvaro annorstädes, och eftersom det var lite minnen förknippade med plantan ville jag ha den kvar. Den hamnade i trädgårdens mer eller mindre bortglömda hörn, i slänten vid sidan om en halvrutten sliperstrappa.
När trappan till slut förpassades till de sälla jaktmarkerna, och det i stället blev en slingrande stig i slänten, ser jag nu, att placeringen inte kunde ha blivit bättre. Klippstånds ska absolut ses lite underifrån!!


Om någon kommer ihåg hängsyrenen i ett tidigare inlägg, så är det här fotot taget lite högre upp på stigen. Närmare kameran från klippståndset räknat ser man en paraplyhosta och stjärnflockor. Vad lupinen gör där, vet jag inte riktigt.


Klippstånds, Ligularia 'Desdemona'. Fantastiska färger på bladen, blommorna går också an!

onsdag 23 juni 2010

Hallå - vem där?

Hallå, ven där? Vem är det som kastar denna diffusa skugga. Någon solar ryggen och tittar samtidigt upp över kanten - vem kan det vara ....


Gissar att nävan är 'Brookside'


On the sidewalk, Oh Sunday morning don’t you know
Lies a body just oozing life
And Someone's sneaking around the corner
Could that be our boy Mack the knife?



Näva med eldus. Vill man veta mera om denna krabat kan man göra det HÄR!

tisdag 22 juni 2010

Nävafavoriter

Nävan är nog min favoritblomma. Det finns ett tiotal olika varianter i trädgården. Vilken som är vackrast beror alldeles på sammanhanget och hur den samspelar med övriga växter samt hur stor gruppen är. Men jag kan väl, utan att darra på manschetten, kora Kungsnävan, Gernaium x magnificum, till en av de allra vackraste. Nu är jag inte helt säker på namnet. Den inköptes för många, många år sedan. Men under dess synonym 'Kaukasik näva' ringer det en liten klocka.


Visst är det som ett helt universum?!

Så här ser min näva ut i "helfigur". Och, vad skall man säga om färgerna? Det blir ju inte alltid de färger på fotot, som man uppfattar med ögat, och det beror ju även på hur solen belyser växten. Ögat har ju en viss förmåga att se vad det vill se och sålla bort somligt. Men jag tycker ändå, att jag just på nedanstående foto fått fram färger som stämmer med mitt synintryck.


Blommorna längst upp till vänster är de färger jag gillar bäst. Den blir helt klart mera lila solbelyst, men även här talar fotot "sanning".


Här en annan namnlös favorit, kanske en 'Patricia', Geranium endressii x psilostemon, eller Armenisk näva, Geranium psilostemon. Den har en fantastisk förmåga att reflektera solljus, och är faktiskt ännu mer bländande i färgen i verkligheten, nästan som neon. Denna näva blir cirka 60-70 cm hög, men är expert på att ta sig upp i ljuset med stöd från andra växter. Även knopparna är väldigt vackra och påminner litet om vallmoknoppar, eftersom det man ser av blomman ser väldigt skrynkligt ut.


En nästan utslagen knopp.

fredag 18 juni 2010

Hängsyren - lite fakta

Mitt förra inlägg om hängsyrenen väckte ha-begäret hos en del bloggare och jag fick några frågor som jag tänkte svara på, samt visa den från en annan vinkel. Hängsyrenen har några år på nacken, kanske tio, och den verkar nu ha uppnått sin fulla höjd, vilket är ungefär tre meter. Den är, som man kan se drygt "en våning" hög. Till skillnad från den vanliga syrenen doftar den inte. Den står i söderläge, men har aldrig lidit av någon torka. Den är härdig upp till zon 7. Vi klipper in den varje år nertill, eftersom vi behöver en "öppning" för passage. Vet inte om den skulle bilda en dylik krona annars.


Syrenen står på framsidan, vilken alltid kommer i sista hand när det gäller skötsel. Vi tillbringar väldigt lite tid på denna sida. Och jag skall fixa till rabatten!! Perspektivet är en aning hoptryckt, i "verkligheten" är det är cirka tio meter mellan den klotklippta spirean i förgrunden och syrenen.

torsdag 17 juni 2010

Se upp!

Ja, ibland kan det verkligen löna sig att se upp. Hängsyrenens "klasar" är som allra vackrast nu. Dess skönhet är kort men intensiv, så det är bäst att ta tillfället i akt! När den släpper sina många små trumpetlika blommor brukar marken under färgas rosa.



Hängsyren, Syringa reflexa. Dagen till ära nyfriserad inför fotoögonblicket. (Det blev lite torra grenar och gamla fröställningar som åkte bort). När jag höll på med min ans, såg jag, att den ju var ganska fotogenique även underifrån. Hade man den som solitär, skulle den kunna bli en sorts levande parasoll. Hos oss står den invid huset, i slänten ser man den nyanlagda stigen och där det ännu är lite kalt med blommor har det varit en trappa.

onsdag 16 juni 2010

Solig morgon

Att vakna upp till en solig och härligt frisk morgon, det är helt fantastiskt! Då får man bråttom ut i trädgården!


Violerna och pensen kommer överens mycket bättre nu. (Jfr. tidigare inlägg).

tisdag 15 juni 2010

... och så lite SEX

Måste visa min Iris sibiricum, som jag har drivit upp från frö. Tror det var minst tre år sedan jag norpade några frön på ett ställe, som föredrar att vara anonymt. ;-) Ja, ja - jag vet, men ändå .... I Tyskland, till exempel, norpas det fröer hej vilt, och då smyger man inte ner några frön i fickan, nej man visar helt (eller mestadels delvis) ogenerat sina plastpåsar. Det finns ju många varianter bland iris sibirica, och jag vet inget närmare namn. Vad är det för sexigt med det, undrar du kanske, men vänta ....


Iris sibiricum - blåare än blå.


Här en annan iris, som kommer från en gammal övergiven tomt. Den tillhör förmodligen de allra vanligaste irisarna. ....and now comes the sexy part .... Jag tänkte beskriva blomman. Det här är alltså en skäggiris, och vad jag läst mig till drar skägget till sig humlor. Det står på något ställe, att det ger humlan bra fotfäste för dess vidare jakt på nektar. Ovanför skägget kan man se ståndaren och det är väl inte så upphetsande direkt. Men kolla ovanför!!! Det som ser ut som ett segel med två flikar - det är pistillen!! Dvs honan i det hela. Är det inte ett mästerverk i skönhet?! Det är alltså ett av de tre mindre, uppåtstående "kronbladen".


Ett skapandes under.

Ännu mera sex!
Nu blommar min Zuccino, eller rättare sagt, mina zuccini. Först ut är alltid hanblommorna (till vänster). De ger inga frukter. Sedan kommer honblommorna (till höger) och det är de som ger frukt. "Inte mycket som skiljer kanske, men det lilla som skiljer är stort nog", var det någon som sade, och det var i ett snarlikt sammanhang!


Hane och hona av zuccino.

fredag 11 juni 2010

Rosenskovmærke - en riktig doldis

Rosenskovmærke, Phuopsis stylosa - ja, så heter den hos mig. Jag kom i kontakt med den första gången i Claus Dalbys bok 'Den levende have' och blev helt betagen. På sidan 45 finns en bild, som är en av de vackraste man kan tänka sig. Rosenskovmærke tillsammans med blå aklejor och ljuslila vallmo, det du! Den har fått behållit sitt danska namn hos mig. Det blir ofta så här, det namn som jag först kommer i kontakt med får hänga med. Så till exempel kallas alltid digitalis för foxglove osv. På svenska kallas växten för bollmåra.

Nu när jag tänkte presentera växten, tyckte jag att jag ville veta lite mer om den. Hur jag letat och letat hittar jag ingenting om den, varken i min perennabibel eller annorstädes i bokform. På nätet kan man hitta litet. Där beskrivs den som en växt som fallit i glömska och att den är invasiv. Detta senare, påpekar även Claus, men tillägger att den är lätt att hålla inne, och det man gräver upp kan man med fördel plantera annorstädes i trädgården. Tyvärr är inte mitt rosenskovmærke vad den varit, sedan jag grävde upp den i samband med att jag omdanade rabatten enligt våtbäddsprincipen, har den inte riktigt kommit igång efter tillbakaflytten. Jag var nog lite för slarvig där ....


Rosenskovmærke, ännu i knoppstadiet. Men då är den som allra vackrast, tycker jag.

torsdag 10 juni 2010

Sett på TV

Vill tipsa om ett väldigt intressant program som gick på dansk TV för några dagar sedan. Man kan se programmet om man klickar på följande länk ...
http://www.dr.dk/dr1/ryge
.... sedan är det bara att klicka på pilen i filmrutan, så spelas programmet upp. Tyvärr i ganska litet format, men man kan välja fullskärm och sätta sig en bit ifrån datorn, så blir det OK. Lite till höger och långt upp kan man välja andra program av Søren Ryge, som sänts tidigare. (Detta sändes den 7/6).
Progammet är alltså gjort av Søren Ryge, som alltid gör bra program, och heter "Engelske haver og hække". Han reser runt i England och visar den ena tuktade häcken mer spektakulär än den andra, företrädesvis i idegran och buxbom. Vissa häckar är flera hundra år gamla och har alltså inte enbart nått en aktningsvärd ålder utan förstås även höjd. För er som gillar formklippning är programmet en guldgruva. Om du inte har tid att se hela, så dra iallafall tidsreglaget till 00:19:30 och titta på en idegranshäck som är verkligt imponerande!!

Dessutom får vi set ett hav av engelsk klockhyacint (bluebells på engelska). Och det var ju en extra bonus, eftersom jag i vår upptäckt hur fantastisk trevlig den är. Det ska definitivt bli lökinköp av denna till hösten. Nu har jag spansk klockhyacint, men den är väldigt lik den engelska.


Spansk klockhyacint, Hyacinthoides hispanica, som kämpar om utrymmet i rabatten.

tisdag 8 juni 2010

Usch och fy

"Usch och fy" verkar pensén säga och vänder demonstrativt ryggen mot de enkla violerna! Alla violerna är vända häråt, men pensén tittar åt ett helt annat håll. Sådde både violer och penséer lite väl sent i år, så först nu har violerna börjat blomma. (Penseerna kom i blom för någon vecka sedan). Hur det nu blev, så hamnade en pensé i mitten av krukan där det var tänkt att det enbart skulle vara violer. Och då ser man hur det går, det uppstår mobbing i krukan. Inte bra!


Mobbing på låg nivå.

Hur kan man vända ryggen åt en sådan här liten goding?!! Mig fatta nada.

lördag 5 juni 2010

Allium - en ljusfångare

Nu blommar de första av mina alliumbollar. Det är Kirgislöken, Allium aflatunense, som ståtar på höga stjälkar i rabatten. Lökarna har ganska många år på nacken, och de har förökat sig en aning. Fick de första lökarna av svåger och svägerska, som inte alls tyckte att det var något att ha. De hade köpt ett äldre hus, och där fanns det gott om dessa allium. Vi tackade och tog emot!


Allium aflatunense får besök av en liten geting.


Det är ett riktigt skådespel att iaktta hur bollarna ändrar utseende beroende på ljuset. Ormroten passar bra som sällskap.


Allium i kvällssol.

tisdag 1 juni 2010

Luktärtorna utplanterade

Idag var det dags för att plantera ut luktärtorna. Förhoppningsvis ska det inte bli några kalla nätter nu när vi är inne i juni. Tänkte berätta hur jag gör när jag odlar luktärtor.


Vänstra bilden: Jag sår mina ärtor i mjölkkartonger som jag dessförinnan har klippt upp, så de bildar två halvor, som jag sedan kan skjuta in i varandra. Det blir en sorts snikvariant av en root trainer. Det är svårt att förklara, men det klarnar nog så småningom.
Högra bilden: Jag har lyft på den ena halvan för att visa hur fina rötterna ser ut.


Vänstra bilden: Jag gör ett litet dike längs första sidan av min nätpelare, placerar kartongerna i gropen, fyller på med lite jord för att störa rötterna så lite som möjligt.
Högra bilden: ... därefter lyfter jag upp ena halvan av mjölkpaketet ....


.... lägger ut alla rankorna ....


..... och lyfter bort den andra halvan av mjölkkartongen.


Vänstra bilden: Sedan fortsätter jag likadant med övriga sidor.
Högra bilden: När alla luktärter är satta arrangerar jag rankorna på nätet ganska så horisontellt. Rankorna förgrenar sig bättre då, och så håller jag nere höjden på luktärtorna litet (de blir ju ganska så höga ändå!).


Sedan är det bara att snygga till jorden litet, vattna och sist men inte minst - skydda de små liven med fiberduk i någon vecka eftersom dessa luktärtor inte är avhärdade. Det är för trassligt och joxigt att hålla på med det, tycker jag. Jag har för övrigt vikt fiberduken dubbel. Nu är det bara att hoppas, att det inte blir kalla nätter och att de växer och frodas.