lördag 31 december 2016

Gott Nytt År!

Gott Nytt År alla trädgårdsvänner!





torsdag 20 oktober 2016

Att gå över ån efter vattnet ...

Fick några sticklingar (med rötter) av Snötörel, Euphorbia 'Diamond Frost' i våras. Jag satte dem i rabatten och det blev en väldigt fin planta. Nu har jag tagit in sticklingar och de har börjat få rötter. Tänkte, att de kan stå så här under vintern, och till våren kan jag plantera dem. Precis som man kan göra med Kärleksörten. Men ... nu börjar jag undra, går jag över ån efter vatten? Kanske skulle jag gräva upp Snötöreln och plantera i en kruka som jag tar in? Föredrar dock att ha dem i vas som på bilden av utrymmesskäl. Någon som provat de olika varianterna? Tacksam för råd.

I väntan på våren.



tisdag 27 september 2016

Calamagrostis brachytricha

Jag har inte haft någon vidare tur när jag har sått gräs, ja förutom Litet kärleksgräs då. Så därför är jag riktigt stolt över att jag har lyckats dra fram ett Diamantrör, Calamagrostis brachytricha, från frö. När jag tittar på fröpåsen, som jag fortfarande har kvar, så lär den ha innehållit 50 frön. Och så har jag lyckats med en enda, så egentligen har jag väl inte gjort någon större bedrift, och ändå känner jag mig faktiskt stolt över denna enda brachytricha. Den växer långsamt men säkert och nu har den börjat blomma, härligt!

Calamagrostis brachytricha.
 

onsdag 14 september 2016

Än blommar det på prärien

De flesta slöjsiljor har gjort sitt, liksom ekorrkornet, men litet kärleksgräs visar sin mest vackra sida. Rudbeckiorna producerar fast inte såsom i sin glans dagar och prydnadsmoroten 'Dara' har knutit sig för gott, frånsett någon enstaka.


Bilden går att klicka upp.

Tog fröer från en anlagd prärie i Chicago, och här har vi resultatet.
Kan vara en Rudbeckia eller kanske en Helianthus.


fredag 9 september 2016

Digitalis lutea

Provade att så en annorlunda Digitalis i höstas, och nu blommar det första exemplaret. Lite sent kanske, men det beror nog på att det är första gången. Jag tycker den ser riktigt trevlig ut och att den är perenn gör ju inte saken sämre! Den kallas för "Liten fingerborgsblomma". Men det där med liten beror ju på vad man menar med liten, den här är i varje fall runt 35 cm hög.

Digitalis lutea.

tisdag 6 september 2016

Detta eviga tjat om PRÄRIE

Ja, detta eviga tjat om PRÄRIE, tänker nog många. Det har ju blivit en slags fokusering på sista tiden i min blogg på just prärie, och hur man får till en prärie. Åkte till präriens förlovade land USA för att ta reda på saken. Kontentan är att en prärie kan se ut nästan hur som helst. Den beror på vilka växter som hittar dit och rotar sig.


På en skylt i Chicago Botanic Garden kunde man läsa, att en prärie minsann inte bara är gräs. Nej, den är full av andra växter...

Prärien vid Chicago Botanic Garden.
Bilden går att klicka upp!

... nu undersökte jag inte precis hela prärien som CBG hade skapat, men just det här partiet på bilden innehåller, som man ser, solbrud och anisisop. En rudbeckia tittar också fram i högerkanten. För övrigt fanns det förstås gräs av olika arter och faktiskt en hel del tistlar.

Då drar vi vidare ....

Michiganstranden.

Utefter stranden av Lake Michigan, ungefär 5 km från Chicagos centrum har man satsat på att anlägga prärier. Delvis för att binda sanden, tror jag, men mest för att gynna djurlivet och kanske allra mest för att en prärie är lättskött. Den har ju även sin charm när den är i förfall, och ingenting skall väl egentligen ansas, utan den skall sköta sig själv. På det här avsnittet fanns det mängder av guldris, en hel del solhattar och förstås gräs.

Och så drar vi vidare till Millennium Park mitt inne i Chicago...

 Millennnium Park.
Bilden går att klicka upp!

... här har allas vår Piet Odolf, han med Drömträdgården i Enköping, skapat ett prärielandskap. Den var väl inte i sin skönast prakt direkt, men fin ändå! I denna prärie finns det rätt mycket solhattar och förstås gräs av olika arter och är mer varierad än de prärier jag nämnt tidigare.


måndag 5 september 2016

WOW, vilken grej!!

TACK, snälla Susie på Stjärnarve för den fina vinsten i frågetävlingen. Den är verkligen dekorativ och skall få en hedersplats, dock inte utomhus i fortsättningen. Jag vågar inte riskera att den tar skada av väder och vind. Tack också för salladskryddan, den blir säkert god till vad än man använder den till. Du är ju finsmakare och vet vad som är gott!




onsdag 17 augusti 2016

Äntligen ...


Äntligen blommar rudbeckian 'Cherry Brandy' i min "prärie" (frösåddes i våras).
Ekorrkornen har gjort sitt och vipporna håller på att falla sönder. Däremot kommer
Litet Kärleksgräs väldigt fint.

Litet Kärleksgräs, Eragrostis tenella, börjar "ta plats" på min "prärie".
BILDEN GÅR ATT KLICKA UPP


Min Setaria italica 'Red Jewel' misslyckades jag med i fjol, men de 2 fröer jag hade
kvar i påsen sådde jag i våras, och det blev ett fint gräs. Såklart inte så imponerande
när man barasår 2 fröer. Men setarian producerade ganska många nya fröer, 
och de ska jag så nästa vår. 

fredag 29 juli 2016

Digitalis, som jag minns den ...

Vid ett besök i Anna-Karins vackra trädgård år 2013 beundrade jag hennes otroligt vackra digitalis. Jag ville förstås ha dem i min trädgård, och när Anna-Karin kom och besökte min trädgård, hade hon med sig tre stycken plantor, det måste ha varit samma år. En planta dog relativt snabbt, men två levde vidare, men till slut hade jag bara en planta kvar. Nu blommar den ÄNTLIGEN! Som jag har väntat!

Digitalis ferruginea hos A-K.

Närmare än så här kan jag inte komma med de foton jag tog.
Det är lite svårt att säkert säga färgen på "läppen".

Min digitalis. Dessa färger är naturtrogna,
och jag upplever den mycket blekare än A-Ks, som var mer gul.

"Läppen" ger ett nästan lila intryck. 

Jag har letat på nätet och hittat liknande som man kallar Digitalis ferruginea.
Det finns dock en namnsort, Digitalis ferruginea 'Gelber Herold' som lär vara
mer åt det gula hållet. Kanske det är den som A-K hade?! Fröer från namnsorter
ger ofta avkommor från någon av föräldrarna. 

Det finns en Digitalis, D ferruginea 'Gigantea', som kan ses här som är väldigt lik A-Ks.




tisdag 26 juli 2016

Hur kunde det bli så här?

Men, hur kunde det gå så här? Jag som är så förtjust i Digitalis 'Cafe Crème', faktiskt en av mina favoriter! Varför har jag inga i år? Vilken miss! Här måste ske en bättring till nästa år! Som tur är, så har någon av fjolårsplantorna frösått sig, så jag hade små babysar som jag kunde ta hand om. Nu är jorden så erbarmligt dålig där de små börjat växta, att jag tyckte att de skulle få flytta till ett litet bättre ställe, en riktig barnkammare! Och, en sådan måste ju ha en skylt så man ser att här gäller det att se upp och inte rafsa för mycket med rensjärnet.



Prärienytt

Min "prärie" är verkligen fin – i verkligheten. Den går faktiskt inte att göra rättvisa på bild. Blomstermorötterna har dragit iväg och är mycket högre än jag räknat med, och har alltså fått fel placering, i varje fall några av dem, i framkanten. Förra året odlade jag blomstermoroten 'Dara' och då blev den inte alls så här hög som i år! Dessa är inga övervintrare, utan sådda i år. I och för sig är det inget stort bekymmer. Däremot är jag inte riktigt så förtjust i rudbeckian med de stora bruna mittpartiet. Den är lite väl dominerande, så jag brukar klippa av lite blommor och ha i vas, nu var det några dagar sedan sist, det kommer alltså nya blommor hela tiden. I övrigt börjar Litet kärleksgräs att blomma, vilket kommer att ge prärien ett lyft från och med nu och framgenom hösten, den är ju vacker in i det sista. Återkommer.


Bilden går att klicka upp! Gör det! 

måndag 25 juli 2016

En Sorgmantel blir till

Det kom en cirka 5 cm lång larv krypande på min vägg den 7e juli. I min fjärilsbok fann ut att det var en larv av Sorgmantel ...


En dag senare, den 8e hängde den uppochner ....

... dagen efter hade en puppa bildats och rester av larv-huden hängde lite vid sidan om ...
... sedan gick dagarna, och vi bevakade puppan varje dag för att se om det skett några
förändringar. Enligt fjärilsboken var det vanligt att puppa-stadiet var ungefär en vecka.
Vissa fjärilar övervintrade till och med i puppa-stadiet.

Så den 24 juli, dvs cirka 2 veckor senare, på morgonen, hade fjärilen krupit ur sin puppa.
Den hängde kvar i ett par timmar, (men den kan ju ha hängt där hela natten).


Nåväl, efter ett par timmar hade den rört sig och klamrade sig nu fast i en sorts
spindeltråd (som jag tror larven själv hade vävt).

... Efter någon timme flög fjärilen iväg och satte sig uppochner i vildvinet,
 cirka 2 meter bort.

... Och efter ytterligare en halvtimme flög den en liten sväng och satte sig igen i
vildvinet, men nu med huvudet uppåt. Den satt väldigt stilla, men så fläktade den några
sekunder med vingarna men blev stilla igen. Jag tänkte, att nu kanske det är nära,
och kollade ofta om den igen skulle röra lite på vingarna, så att jag kunde få ett
kort med vingarna utfällda – men ips vips var den borta!

 

söndag 10 juli 2016

Prärien – IGEN!

Min "prärie" börjar arta sig, men inte har den blivit riktigt som jag tänkt mig. Och nu förstår jag min inspiratör, Anita Linder som skrev i sitt blogginlägg, att hon tagit väldigt många foton av SIN prärie för att få de kort hon önskade. Något mer svårfotat får man leta efter. Därför har det enda raka varit, att ta närbilder. Men den första bilden är i alla fall en sorts helhetsbild, och klickar man upp den, ser man förstås mer detaljer.

Prärien den 10 juli! Bilden går att klicka upp!

Ekorrkornet är mycket lägre och tanigare än jag tänkt mig.

Slöjsiljan älskas av svarta löss. Jag har sprutat med såpvatten då och då,
 men svårt att säga om lössen bryr sig eller ej ...

... nej, då är det bättre med lite hjälp utifrån. Två nyckelpigor har hittat rätt!

Orlayan, som jag har längre bak i "prärien", ger förstås inte riktigt
samma intryck som slöjsiljan, men är åtminstone lusfri!

Digitalisarna är inte så ståtliga som jag tänkt mig heller, dessutom har det blivit
fel sort. Men jag skall inte klaga, visst pryder de sin plats ändå!

Nu börjar de övervintrade rudbeckiorna att slå ut, men de röda, nysådda 
tar tid på sig ...



lördag 2 juli 2016

Min "prärie" börjar komma igång

Min "prärie" börjar komma igång så smått. Slöjsiljan har börjat slå ut, några ekorrkorn har fått ax, men mina röda rudbeckior 'Cherry Brandy' syns det inte mycket av ännu så länge. Bilden går att klicka upp. Digitalisen, som var namngiven som D. davisiana på fröpåsen är med ganska stor säkerhet en D. lutea. Pryder ändå sin plats, blir dock inte lika hög.

Mest Slöjsiljor och Digitalis davisiana.


tisdag 21 juni 2016

Det blommar på prärien

Det blommar på prärien! Nåja, så märkvärdigt är det inte, det är bara några Digitalis davisiana lutea som börjat lite smått. Men det finns knoppar både på slöjsiljan och på Rudbeckiorna. Gräsen artar sig bra, så man kan säga, att det går framåt!

Hittills har inte blivit riktigt som jag tänkt mig. Jag hade tänkt att Digitalisarna skulle stå upp som spjut högre än de andra växterna. Som det ser ut nu får den allt sträcka på sig! Slöjliljan är betydligt högre.

Prärien den 21 juni 2016.

Det artar sig!

Det trodde jag väl aldrig, att jag skulle kunna odla fram en sådan praktfull riddarsporre. Fick en liten, liten planta för ett par år sedan av Veronica och Stefan med bloggen Sanda Cottage. Stjälken är riktigt stadig, som en enkrona i omkrets på sina ställen. Den blommade så fint redan i fjol, dock inte lika praktfull, så jag fick mersmak och sådde några fröer (de är de små riddarsporrarna framför). Detta år blir det första år som de kommer att blomma och nästa år kommer de naturligtvis att bli mycket större. Jag ser redan fram emot en hel skog av riddarsporrar (nåja, det var kanske att ta i lite väl mycket), någon skog blir det väl inte, men jag väntar mig en överdådig blomning.

Praktfull riddarsporre.

Och varför har det inte blivit av förrän på senare år, att jag odlat riddarsporre? Nja, jag försökte en gång i tiden, och det blev ingen större succé. Den hann inte växa mycket på en säsong och sniglarna hjälpte till att hålla den i schack. Så då gav jag upp och tänkte, att riddarsporrar är väldigt svåra. Men så ska man naturligtvis inte tänka, förr eller senare lyckas det med det mesta (i blomsterväg)!

En liten humla på besök.


måndag 20 juni 2016

Favorit i repris

Jag har skrivit om den förr, men nu när den är uppe i sin fagraste blomning, kan jag inte låta bli att göra lite reklam för den. Helt fantastiskt vacker! Frösådd en gång i tiden.

Fantastisk – som ett smycke!

Det är Bollmåra jag talar om, Phuopsis stylosa på latin. Växer vilt i Kaukasus och Norra Iran. En fantastisk marktäckare beskrivs den som ibland, men här är den väldigt beskedlig. Den kanske inte har hamnat på ett perfekt ställe?! Det är också ganska stor konkurrens av andra växter just där den finns. Men, å andra sidan, det behövs inte många blommor för att man skall falla i djup beundran!

Ja, inte mycket till marktäckare, men man får vara glad ändå!

Knopparna, oemotståndliga!



fredag 17 juni 2016

Stora trädgårdsvisningen

Efter regnen som vi haft det sista dygnet hade TRICO klövdjursskydd tydligen upphört att verka. Och rådjursmamman passade på att gå STORA TRÄDGÅRDSVISNINGEN med sin lilla skyddsling, det var klövspår lite överallt. Jag lyckades jaga bort mamman, och visste inte då, att hon hade sitt lilla kid med sig. När jag återvände från mitt lilla spring och schasande såg jag att kidet låg och tryckte bland de spirande blomstren.


Hur jag än försökte, vägrade den att flytta på sig, utan spelade död så fulländat, att jag ett svagt ögonblick trodde att den hade gått så djupt in i sin roll så att den faktiskt tuppat av på riktigt. Nåväl, jag skulle iväg till Arlanda och tillbaks, vilket tar ungefär en timme, och vid det laget hoppades jag att föreställningen skulle vara över.

Väl hemma igen, såg jag till min glädje, att kidet hade gett sig av, det var ju skönt!  Man vill ju inte ha en Bambi liggandes i sin trädgård, det må vara hur sött som helst! Men, ack den lycka som består! Vad får jag se, den ligger bland jätteverbenorna en meter ifrån! (Var det något fel på Gaura-orna)? Jag lyckades få den att ge sig av, men jag tror att den gömde sig bland ormbunkarna vid skogskanten.


Någon timme senare får jag se något brunt som rör sig, det är mamman som kommit för att hämta sin lilla unge.


När jag "bad" dem att ge sig av, var mamman väldigt mån om att få kidet med sig ...


... men gick inte många meter innan hon ånyo stannade och började slicka sin unge. Men jag fortsatte att jaga iväg dem, och mamman lade benen på ryggen medan kidet lade sig någonstans bland blåbärsriset och spelade död, skulle jag tro.


Efter ungefär 20 minuter ser jag att mamman är här igen på grannens tomt, men inte för att söka upp sitt kid, utan för att kalasa i rabatterna. Konstigt, att hon inte av lukten kunde spåra sig till stället där hennes unge låg.

Jag kan konstatera, att blåklockorna var särskilt välsmakande idag!


torsdag 16 juni 2016

Prärien i mitten av juni

Min "prärie" blir bara tätare och tätare. Det är väldigt svårt att visa på bild så jag får väl förklara, att Digitalisens knoppar börjar slå ut, Ekorrkornet (som man bland annat kan skymta i nedre högra hörnet är drygt 20 cm högt nu och kommer fint, Blomstermoroten ser ut att komma fint och Slöjsiljan sticker upp litet högre än de omgivande växterna och har knoppar. Däremot har de nysådda Rudbeckiorna inte kommit särskilt långt (de rudbeckior man ser på bilden är fjolåringar, och de är rätt stora och har knopp, dock är jag inte säker på om de blir gula eller om det är 'Cherry Brandy').

Bilden går att klicka upp!

Slöjsiljan har knoppar, flitigt besökta av löss och myror.