Carpe casus

Carpe casus, ja det får man göra när solen högst tillfälligtvis visade sig från sin allra soligaste sida idag (i ett par minuter). Nu är jag förstås inte helt säker på att 'Carpe casus' är det rätta uttrycket, men vad skall man ha Google till om inte till att försöka ta reda på saker och ting? Dock tvistar de lärde. Carpe punctum, säger en del. Carpe diem var ju som ni förstår inte riktigt adekvat i detta sammanhang.

Det är en luggsliten Änglatrumpet som tittar fram till vänster. 

Trots den soliga sommaren började den blomma alltför sent. Den har ett 40-tal knoppar.

Till höger rodnar vildvinet så blygt.

Om man tycker att det är kul, kan man ju jämföra ovanstående höstbild med en sommarbild som finns HÄR!

En tur på Via Dolorosa ...

... kan jag tyvärr inte bjuda på. Men vad sägs om en tur på min egen Via-som-är-rosa? Det är hängsyrenen som med hjälp av den senaste tidens regn passat på att beströ marken med sina blommor. I kopiösa mängder, vill jag påstå. Via Dolorosa lär betyda ungefär "Suckarnas väg" och det skulle  ju egentligen passat bättre på denna stig, även om suckarna är lite färre nu för tiden. Här var nämligen tidigare en trappa och det var lite småjobbigt att baxa gräsklipparen uppför den. Men med den här stigen går det hyfsat bra.

Hängsyrenens blommor som beströr rabatt och stig.

Bok värdig en mässa

Jag har följt bokskogen sedan i april, då den fortfarande endast visade små bladanlag. I början av maj började bokarna grönska så smått och någon vecka senare var skogen grön och grann. Nu står skogen i sina mustiga höstfärger. Som en bergakungens guldkammare!

Nu är det dags att gå ut och samla boksvepen. Är man pysslig kan man göra roliga djur av dem, men det skrev jag om redan i april.

Som att stå i en gotisk katedral.

Jodå, en del löv singlar ner mot marken och den vanligtvis ljusbruna marktäckningen har fått ett stänk av guld.

Vackert så det förslår!

Bladen krullar ihop sig mer och mer.

Kastanj, lönn och alm

Jag fortsätter med min lilla serie om träd. Måste säga, att jag blivit mycket säkrare på träd sedan jag började titta lite noggrannare på dem. Det är faktiskt riktigt spännande! Under våra promenader ägnas föga intresse till mötande, nej det är träden som upptar allt intresse. Titta där har vi en alm ... och där, det måste väl vara en lind? Folk undrar väl, vad det är för ena konstiga människor som går fram till ett träd, vrider och vänder på blad och studerar så in i norden.

Hästkastanj, Aesculus hippocastanum har väl aldrig blommat så rikligt som i år? Åtminstone här är de formligen översållade med upprättstående "sockertoppar".

Hästkastanjens blommor kan ha lite olika nyanser, men den här ser ju lika ljuvlig ut som ett sommarmoln. Ett vackertvädersmoln, så klart. Blommorna är tvåkönade.

Lönn, Acer platanoides, har blommat färdigt nu och nu ser man frukterna som ännu så länge inte släppt sitt fäste och dalat i spiral till marken.

Frukterna, eller som man kallar dem ibland "näsorna" kan ha lite olika nyanser. Som barn klöv man dem försiktigt och "limmade fast" dem på sin egen näsa. Det tyckte man var kul på den tiden, ack ja ....

Här har vi lönnfrukerna igen, men dessa har fått en annan kulör.

Jag avslutar med Alm, Ulmus glabra. Det går fortfarande lite trögt med att lära sig de latinska namnen, men Ulmus glabra borde jag ju kunna komma ihåg. De orden har en särskild, lite rolig klang, tycker jag.

Almens frukter har ännu, på vissa träd, en härlig cremefärg, men på de flesta träd börjar de nu dra mot brunt. Riktigt dekorativa, om jag får säga det själv!

Nu blommar eken

Nu blommar bergeken, Quercus petraea vid tomtgränsen. Har gått och väntat och väntat för jag var lite nyfiken på hur honblommorna ser ut. Eken är sambyggare, dvs han- och honblommor finns på samma träd. Har aldrig lagt märke till honblommorna förut, men så är de ju pyttesmå också! De finns i toppen på den här kvisten och är rosa och upprättstående. Eftersom de har så korta skaft bör det vara en Bergek det rör sig om, men det kan även vara en hybrid eftersom den lätt bildar hybrider med skogseken. Hanblommorna finns i hängena. Vet inte om de slagit ut eller om det är knoppar.

Bergekens honblommor.

Honblommor, igen!

Bok, Fagus sylvatica med fullt utslagna hanblommor (har ju bara visat hängena förut). Väldigt vackra där de hänger sida vid sida på de nästan horisontella nedre grenarna.

Ask

För några veckor sedan gick jag förbi ett, som jag tyckte märkligt, träd. Det såg helt sjukt ut, för att inte säga dött! Men det har hänt saker sedan sist, se på dessa knoppar! Det fanns liv i trädet trots allt!

Häftiga knoppar!

Och här har vi blommorna på väg att spricka ut. Asken är ett träd som kan ha enbart hanblommor eller också enbart honblommor - men det finns även askar med både han- och honblommor.

På grenarna längre upp, mer exponerade för solen, ser man blomning. Nu har jag ju inget teleobjektiv till min kamera så jag fick maxa den lilla zoom jag hade. Det ser onekligen ut som honblommor, men eftersom den stora asken inte hade en enda fruktställning hängande kvar sedan i höstas borde det vara hanblommor. Som jag tidigare påpekat, är jag ganska rudis när det gäller träd, så detta får man ta med en nypa salt!

Så här brukar askarna se ut om hösten, och dessa frukter brukar sitta kvar hela vintern.

Bokskogen

Bokskogen vid Stäket, som jag skrivit om tidigare, är fortfarande i full färd med att grönska till sig och det har hänt en hel del på den fronten på en vecka. Idag var vädret lite grått så det är inte riktigt samma stämning och lyster i bladen som när solen skiner. Det kom faktiskt några regndroppar, och senare kom det en ordentlig skur! Tack för det, det behövdes.

Idag hittade jag dessutom en utslagen honblomma. Hanblommorna avvaktar lite i sina hängen.

Fjärilar och nya dillen

Fjärilar var mitt sommardille förra sommaren. Jag jagade fjärilar för att dokumentera och lära mig mer om de olika fjärilarna i våra hagar. Det som satte igång det hela var att vi fick besök av en Sorgmantel, en fjäril om jag aldrig tidigare sett. Sedan jagade jag den ena fjärilen efter den andra - med mer eller mindre lyckade försök.....

Nässelfjäril i blåsväder. Fjärilar är mycket hårigare på kroppen än man kan tro och det syns ju väldigt väl på denna bild! Fler fjärilar hittar du HÄR!

I år har jag bestämt mig för, att jag åtminstone ska lära mig de vanligaste träden. Här finns en stor kunskapsbrist. Jag har skrivit om bland annat bok och hassel tidigare och nu fortsätter jag med några andra träd och buskar.

Lönn, Acer platanoides. Blommorna är riktigt vackra om man ger sig tid att titta noga.


Aspen, Populus tremula har både hon- och hanhängen. Detta bör vara hanhängen.

Slån , Prunus spinosa är vacker från det att knopparna börjar skifta i vitt till dess buskarna är helt utslagna.

Stäkets bokskog just nu

För dig som bor i Stockholmstrakten och är intresserad av att uppleva en äkta bokskog: lystring, den är på väg att slå ut nu! Med andra ord; dags att packa ryggan med kaffe och macka och göra en utflykt till Stäket. Det är en speciell känsla, som att gå i en katedral, ungefär.

Här är några hanblommor på väg att slå ut. Däremot hittade jag inga honblommor, men de kanske kommer lite senare.

Alldeles i närheten av bokskogen hittar du fortfarande blåsippor och vitsippor och massor av nyutslagna Gullvivor. Väl värt ett strövtåg i den vackra naturen, alltså.

Bokskogen

Man behöver inte åka till gamla danska områden, dvs Skåne, Blekinge och Halland för att få vandra i en bokskog! På Stäketholmen, cirka 2 mil nordväst om Stockholm, finns en livs levande bokskog. Planterad troligen i början av 1800-talet av dåvarande ägaren till Almare-Stäket, Samuel af Ugglas. Nu är den ståtlig värre! Det dröjer nog ytterligare ett par, kanske tre veckor innan lövsprickningen, och därmed blomningen sätter igång, det sägs ske samtidigt. Den ska jag absolut vara med om!

Ett parti av skogen, med en matta av fjolårslöv som prasslar härligt under skosulorna. Skogen är ungefär 8-10 gånger så stor i förhållande till det man ser på denna bild.

Mitt i bokskogen finner man detta monument som restes av Gustaf Fredric Åkerhielm år 1834. Bokskogen var säkert redan då en trivsam plats att spatsera i. På den tiden var platsen en konstgjord holme, men har sedan dess vuxit ihop med Stäkethalvön

Jag hade först lite problem med att få någon fason på denna vers, men det berodde på, att jag blev lurad av skiljetecknen. Men på modern svenska blir det ungefär så här: Sannare tårar än vad saknaden ägnar hennes minne uttryckte aldrig människohjärtat, ty huldare maka, säkrare vän, ädlare människa än hon har jorden icke burit.

Även utanför själva skogen finns ett och annat bokträd, och invid vägen satt det några svepen kvar. De har innehållit bokollon, fast de har ju för länge sedan sluppit ut ur sin "kammare". Det var nu ett fint krypin för denna lilla insekt. Jag tycker den ser ut som en sorts Nyckelpiga, men det kan mycket väl vara något helt annat.

I Danmark, vet inte om man även gör detta i södra Sverige, så gör man små lustiga djur av bokollonssvepen. Denna lilla krabat fick vi för många år sedan av en dansk familj och den hänger troget med år efter år. Enkelt men kärt minne!

Enligt Den gamla svenska bondepraktikan från 1862 kan man spå väder med bokträ:

Vill du veta hurdan vintern vara må,
Så skall du Allhelgona Dag i skogen gå,
Och därefter en bok uppleta,
Varpå du det skall få veta,
Där må du dig en spån avskära,
Är han torr, varm vinter vill dig nära,
Men är samma spån våt och fuktig,
Då kommer en kall vinter duktig.

Mera om bokskogen, i månaden maj, hittar du HÄR!

Nu blommar träden!

Idag tänkte jag visa några blombilder på några av våra träd som blommar nu. Först ut är Sälg, Salix caprea. Det är hanblommor vi ser här, de är gula till skillnad från honblommorna som är gröna. Sälgen är tvåbyggare, det vill säga det finns hanträd och honträd.

På bilden nedan ser vi Alm, Ulmus glabra (egentligen Skogsalm) med sina blommor. Almens blommor är protogyna, dvs hondelen blommar först medan handelen inte är aktiv, därmed minskar risken för självbefruktning.

Lärk, Larix decidua, med honblommor som nästan ser ut som en röd ananas, längs till höger ser vi hanblomman som ser ut som en hängande kotte.

Och sist kommer Hassel, Corylus avellana. Hanblommorna känner vi ju igen som gula långa hängen. Men på bilderna ser vi honblommorna som är ganska så små. På översta bilden på väg att slå ut och på den nedre bilden helt utslagen.

För den som vill fördjupa sig i träd kan jag rekommendera denna LÄNK!