Tre trädgårdar

Här kommer ytterligare ett inlägg från utställningen Trädgården och Konsthantverket.  För nytillkomna besökare är det väl lika bra att upprepa, att utställningen gick av stapeln på Rosendals Trädgård och Waldemarsudde under Kulturhuvudstadsåret 98 i Stockholm. Som vanligt visar jag gamla inscannade pappersbilder, de flesta med rödstick.

Blå Trädgård
Trädgården är skapad av Bernadette Schillings, Malin Löfstrand och Mats Ahlberg. I boken Trädgårdsmöten på Rosendal berättar Bernadette om sina barndomsminnen från föräldrarnas fantastiska trädgård i Belgien.

Humle- och clematistorn samt spalje skapad av Jukka Värälä och Björn Jadelius

Trädgården finns nu i Enköping på gångavstånd från Drömparken.

Den här bilden visar kanske inte så mycket mer än den strävan som fanns, att skapa en trädgård med höjd och kanske anar man också den spalje i järn, som rumsavsavskiljare. (Fotot är från början av sommaren, så växtligheten ännu inte riktigt tagit fart). Om man tänker sig, att man svävade som en humla ovanför anläggningen, skulle man se en fyrkant med rabatter i ytterkanterna. Innanför dessa ser man vatten i smala kanaler och små broar som leder in till anläggningens centrum.

"I trädgården vill jag återskapa

den sagovärld

som förgyllde hela min barndom".

Bernadette beskriver det så här: " Inom denna begränsade yta kunde vi nu ignorera världen utanför och börja förnimma, drömma och försöka återskapa en poetisk värld, en sagovärld. Vi ville även genom att skapa på höjden skydda oss från inkräktare genom att skapa en enklav, en vägg av grönska och färg". 


Fickpark på enköpingska
Framtogs och prospekterades av Gatukontorets parkavdelning i Enköping. Denna trädgård finns fortfarande kvar på Rosendal. Enköping är känt för sina många små, intima parker, så kallade fickparker, och här har vi exempel på ännu en, som inte liknar någon av dem som finns i Enköping. Växtmaterialet har en stark Piet Oudolf-känsla, precis som i Drömparken dock.

Obelisk av Herman Fogelin

Hommage á Ulla Molin
Heidi Palmgrens hyllning till sin läromästare Ulla Molin.  Heidi har använt sig av Ullas favoritväxter, men komponerade på sitt eget sätt med en strävan att  framhäva både det mjuka och det strikta som kontrasterande element. Här ser vi bland annat pärleternell, lavendel, malört, de klippta formerna av idegran och buxbom. Till höger på bilden ser vi en bit av den för Ulla Molin typiska plommonlunden.

Plattorna med och utan fågelbad till vänster på bilden är skapade av Signe Persson-Melin.

Bilderna går att klicka upp i större format.