Det trodde jag väl aldrig, att jag skulle kunna odla fram en sådan praktfull riddarsporre. Fick en liten, liten planta för ett par år sedan av Veronica och Stefan med bloggen
Sanda Cottage. Stjälken är riktigt stadig, som en enkrona i omkrets på sina ställen. Den blommade så fint redan i fjol, dock inte lika praktfull, så jag fick mersmak och sådde några fröer (de är de små riddarsporrarna framför). Detta år blir det första år som de kommer att blomma och nästa år kommer de naturligtvis att bli mycket större. Jag ser redan fram emot en hel skog av riddarsporrar (nåja, det var kanske att ta i lite väl mycket), någon skog blir det väl inte, men jag väntar mig en överdådig blomning.
Praktfull riddarsporre.
Och varför har det inte blivit av förrän på senare år, att jag odlat riddarsporre? Nja, jag försökte en gång i tiden, och det blev ingen större succé. Den hann inte växa mycket på en säsong och sniglarna hjälpte till att hålla den i schack. Så då gav jag upp och tänkte, att riddarsporrar är väldigt svåra. Men så ska man naturligtvis inte tänka, förr eller senare lyckas det med det mesta (i blomsterväg)!
En liten humla på besök.
Jättefina, ser ut som en del av mina. Här frösår sig riddarsporrarna, jag gillar dem jättemycket.
SvaraRaderaAllt gott!
Klart man ska ha riddarsporrar ! :D Många ! Det som får en att fundera varje år på vad man håller på med..är ju att de måste stöttas i tid..och om man lyckas med det ska kan man ge sig f-n på att DÅ kommer ett slagregn gärna med starka stormbyar så att de väl uppstöttade sporrarna viker sig rakt över stöden eller går av vid snöret som man så omsorgsfullt och i tid fått dit ! Men jag älskar dem och låter mig förföras varje år :D Man är väl knäpp !
SvaraRaderaTrevlig Midsommar !
Elisabeth