Forsmarks Bruk - engelska parken

Forsmarks Bruk i Uppland är en av våra allra vackraste bruksmiljöer, helan anläggningen andas faktiskt lite parkatomosfär, även om jag i detta inlägg endast kommer att skriva om den Engelska parken. Parken kom till efter att Samuel af Ugglas förvärvat bruket 1781. Han anlitade trädgårdsdirektören Johan Christian Ackermann från Stockholm som trädgårdsarkitekt. På 1960-talet restaurerades den igenvuxna parken. Ansvarig för detta var Walter Bauer.

Framför den pampiga herrgården utbreder sig en muromgärdad stor gårdsplan. Härifrån ser man den berömda vyn med den raka bruksgatan med arbetarbostäder på båda sidorna bort mot kyrkan i andra änden. Den engelska parken ligger på herrgårdens baksida (till höger på bilden).

Bruksherrgården tillkom under John Jennings tid som ägare till bruket, och ritades Jean Eric Rehn och stod färdig 1774. Från början var det tänkt att köket och betjäntutrymmena skulle ligga i separata flyglar, men man frångick detta (ganska unikt) och herrgården fick i stället tre våningar med plats för allt. Med sina tre våningar är det en synnerligen pampig byggnad.

Vem skulle inte vilja inta morgonfikat på denna terrass med utsikt mot den engelska parken?

Ni som har följt mina bloggar, kanske känner till min svaghet för järnsmide. Kanske har det tillverkats på bruket även om framställning av stångjärn var den huvudsakliga verksamheten.

Den engelska parken kan inte alls jämföras med den vid Haga. Den var ju kunglig och av helt andra proportioner än denna. Det här är en park att flanera i någon timme, efter maten eller så ... Man kunde, när det begav sig, även idka spel med fjäderboll, läsa en god bok, men mest fick man nog slåss mot myggen, skulle jag tro. Parken ligger nämligen på gammal våtmark.

Här ser vi en del av pelousen som inte är mycket större än så här. Men det är ju inget fel med det, vill jag poängtera.

Det är ganska tätt mellan överraskningsmomenten i parken. Det var ju självklart på den här tiden, att parker av det här slaget skulle innehålla olika överraskningsmoment som förmedlade olika känslor. Nästan som en sagostig för vuxna, alltså. Så finns här bland annat:
Ett källhus från 1787, byggd över en naturlig källa. Det var bara att öppna en lucka i golvet och skopa upp lite vatten. Mycket vacker interiör med vackra väggmålningar.
En voliére, dvs ett fågelhus för lite större fåglar som var vackra att se på. Den voliére vi ser nu är en kopia av den från 1787 som revs på 1960-talet. Troligen var denna i väldigt dåligt skick.
Belisars tempel från 1794 inbäddad i furuskog. Tanken är att här vilar en omkringirrande romersk fältherre. Lite dystert, här kan man till exempel tänka på livets förgänglighet, om man har lust vill säga!
Spegeltemplet byggdes 1804 och är i första hand ett ställe där man kan vila sina ben, om det nu skulle behövas, eller helt enkelt söka skydd för regnet. På taket brukade en orkester konsertera när det begav sig. Här är det en glad och ljus känsla som råder.
Ja, och så får vi ju inte glömma den obligatoriska eremitens grotta. Inte mycket att hurra för, men här hade man faktiskt tillfälle att dryfta världsproblemen med en alldeles oäkta eremit på sin tid. När eremiten tröttnade på alla dumma frågor blev han ersatt med en vaxfigur. Vilket öde! Tur att man inte gör så idag! Men tänk själv - Reinfeldt som vaxfigur. Nu vill jag ju inte likna vår Statsminister med en eremit, för det första har han inget skägg, men det kan väl inte ha undgått någon att han får massor av dumma frågor?

Voliéren bland vildrosor. Rosen är ett av de få exemplen på blomsterfägring i parken.

Det finns ett antal mycket vackra vita broar som sammanbinder de små öarna i parken. Konstnären Elias Martin bodde här ute på 1700-talet och med hjälp av hans bilder har man försökt återskapa stilen på broarna. Visst är de vackra, men den ståtliga ormbunken går heller inte av för hackor!

Här är det som vackrast när vattnet speglar himlen och allt blir lite ljusare. Parken känns faktiskt lite förvuxen, och det var på sina ställen alldeles för vildvuxet med midjehögt gräs. Man bör nog se parken på våren, när sipporna blommar, innan gräset blivit för högt. Då skulle man bättre uppleva parkens struktur.

Pestskråp, frodigt och vackert i motljus. I bakgrunden brukets klockstapel.