Blommar just nu

Humleblomster, Geum rivale 'Leonard's Variety'.

Objuden gäst

Ovanligt frodig stormhatt i år, var det visst fler än jag som tänkte. Vareviga toppskott med blomanlag är "ihopklistrat" och inne i "paketen" döljer sig denna gynnare, som gjort sig ett ordentligt skrovmål. Nu verkar det inte vara någon större katastrof, det är bara att nypa av topparna, så förgrenar de sig och kommer igen. Men blomningen blir förstås senarelagd. Någon som vet vad det kan vara?

Här har jag vecklat ut de ihopklistrade bladen för att ta mig en titt på den (samt krama den lite).


Så här på bild, ser den ju ganska häftig ut! I verkligheten hade denna växt till sig av all den goda maten till ungefär 1,5 centimeter.

Nu blommar löken!

Nu blommar löken! Nja, detta var väl en sanning med modifikation, men den är iallafall på stark frammarsch. Lite intressant i år, (kanske är det så alla år, vad vet jag) att alliumbollarna verkar ha kommit lika långt här som längre söderut. De har väl en inbyggd klocka, och går inte efter sol och värme?


I bakgrunden blommar en vit rhododendron, och vid gullregnets rot står julrosen, blek men skön.

Min favoritakleja har precis slagit ut. Märk, att den inte har några sporrar!

Den bistra sanningen

Nej då, inte undgår jag rådjuren inte!!! De är faktiskt en stor plåga här, och faktiskt mycket värre än en och annan mördarsnigel. Jag är helt enkelt tvungen att bura in mina tulpaner, och annat också för den delen! Det här nätet har jag köpt på rulle på Bauhaus, och sedan klippt och fogat ihop som en kub (delarna är ihopfogade så att de går att vika ihop till ett platt "paket" när de inte används). Jag tor jag har ett tiotal burar i olika storlekar, och de åker bara av vid vissa högtidliga tillfällen, som t ex fotografering för bloggen he he. På den här bilden syns de ganska tydligt men det beror litet på ljuset. Ibland ser man dem nästan inte alls, utan de smälter in i omgivningen ganska bra.

En sanningsenligare bild än den på förra inlägget.

Tulip surprise

I fjol våras, efter att de tulpaner som hade planterats i krukor hade blommat över, ställdes jag inför ett litet bryderi. Skulle jag låta dem vara kvar i sina krukor, och hoppas på ännu en blomning nästa år, eller...? Det hade ju varit väldigt bekvämt, att bara ställa undan krukorna, och ta fram dem nästa år! Tänkte, att det kanske skulle bli lite glest i krukorna, de flesta skulle kanske inte komma igen, det är nog bättre att plantera nya lökar i krukorna till hösten.

Det var ju synd att kasta lökarna, så de planterades ut på friland med den tanken, att går det så går det. Jag grävde lika storta hål som krukorna och planterade hela rotklumparna, de höll ihop ganska bra faktiskt. Och visst är det en härlig blandning som nu lyser upp i utkanten av trädgården!?

Längst ner 'Yonina', de vita heter 'Tres Chic' och längst bak antingen 'Flaming Parrot' eller 'Apricot Parrot'.

Bukettanemon - en test du inte vill missa

Visst är bukettanemonen, Anemone coronaria, en fantastisk blomma, som man skulle vilja ha mängder av. Mina erfarenheter är dock, att det är väldigt få anemonblommor som växer upp ur knölarna. På nätet kan man läsa många uppgivna odlare, en del har slutat odla anemoner eftersom utdelningen blir så dålig. Har man väl satt knölarna i jorden, har man ju dålig koll på vad som händer där nere. Man har alla möjliga teorier om skadedjur, för vått, för torrt o sv. Sedan glömmer man det hela, och ingen bryr sig väl om att klaga hos leverantörerna när man efter ett halvår står där utan blommor. Dags för en test, alltså!

Inköpte tre olika förpackningar, den med blandade färger i mitten köptes på Bauhaus och de rosa dubbla och de vita inköptes på Lillafiskaregatans trädgårdsbutik.



För att kunna kontrollera grobarheten använde jag mig av en gammal beprövad metod, som jag alltid använder för luktärterna. Metoden går ut på, att man tar en bit hushållspapper, fuktar det en aning (det ska kännas precis så fuktigt som en ordentligt urvriden vettextrasa) i sedan viker man det några gånger , placerar ärtan i mitten och viker ihop. Därefter placeras "paketet" i en liten plastpåse. Sedan är det bara att vänta några dagar och i regel efter fyra, max fem dagar har de flesta ärtorna fått groddar. De som inte har grott vid det här laget kommer aldrig att gro.

Samma princip användes vid sådden av anemonknölarna.

Redan efter några dagar hade många av de vita och rosa anemonerna fått en mögelaktig beläggning .....

.... men på den sjätte dagen, hade två av de blandade-färgerna-anemonerna groddar. Därefter grodde två till den sjunde dagen, en till den åttonde dagen och ytterligare en knöl den nionde dagen.

Av de vita anemonerna grodde en knöl på den trettonde dagen och ytterligare en på den femtonde dagen.

Av de dubbla rosa hade inte en enda grott på den femtonde dagen, utan alla hade mögelliknande beläggning.

På den femtonde dagen var det lönlöst att fortsätta testet med de knölar som inte grott. De hade alla beläggningar skulle aldrig komma att gro.

Av de 10 knölarna (de i blandade färger) grodde alltså 6 av 10.

Av de 15 knölarna (de vita) grodde 2 av 15.

Av de 10 knölarna (de dubbla, rosa) grodde 0 av 10.

Några knölar grodde iallafall och har placerats i var sin kruka.

Vad skiljer nu en god knöl från en dålig? Den enda slutsats jag kunde dra, var att de knölar som såg slätast ut grodde bäst. Jag tror, att det helt enkelt är urusel kvalitet på de knölar som säljs i Sverige. Var felet ligger, vet jag inte, kanske förvaras de fel, kanske är de smittade av något virus eller mögelspor redan vid skörden. På förpackningarna står inte ett ord om grobarhet så det är väl tänkt att alla knölarna ska gro. Så är verkligen inte fallet så man undrar ju om odlarna och handeln överhuvud bryr sig?!

Vild och vacker

Idag ska jag slå ett slag för en av mina absoluta favoriter, nämligen Oxalis acetosella, även kallad Harsyra. Vi har en skog här i närheten, och på ett visst ställe är det så vackert att det är helt otroligt; höga träd, som stänger ute en del av solljuset, en stig, mossiga stenar och på marken - Harsyra. De gör sig så bra där de lyser upp med sina vita kalkar. Varje gång jag gått förbi har jag tänkt, så här vackert är det inte i någon trädgård skapad av människohand. Nu blommar en liten tuva harsyra under en av rhododendronen. Den verkar trivas förträffligt där i surjorden och skuggan.


Harsyra, Oxalis acetosella


När man kommer riktigt nära, ser man, att harsyran är helt enastående vacker.

Enligt skrifterna kan man äta bladen (men det gjorde jag redan som barn), dessutom kan man bereda en uppfriskande dryck av dem!!! Det ska jag försöka mig på till sommaren, tänk en kanna harsyrevatten på bordet, vem skulle inte bli imponerad av det? ;-) Man kan även använda den som krydda i sallader och soppor, jojo! I övrigt är den bra i blodrenande syfte, den har en febernedsättande förmåga, är urindrivande och, till slut - den kan även användas som ett medel mot gulsot och skörbjugg. Men lite harsyra i bagaget, kanske man till och med skulle våga sig på en ålandskryssning utan att riskera skörbjugg?!

Också en president

Nu blommar Presidentsippan, Jeffersonia dubia, med sina skira ljusblå blommor. Den brukar inte blomma särskilt länge, så det gäller att ta tillfället i akt och beundra den. Bladverket skiljer sig verkligen från det mesta såhär på vårkanten. I år tycker jag dessutom att bladen är extra brunröda, men de blir mer och mer gröna efterhand. De däremot, står frodigt kvar hela sommaren. Sippan har fått sitt namn efter en av Amerikas presidenter; Jefferson.

"No occupation is so delightful to me as the culture of the earth,
and no culture comparable to that of the garden".
Thomas Jefferson, 1811

Bild på Jeffersons köksträdgård och lite annat finns här och här.



Hundtandsliljor ackompanjerar "presidenten"

Ett bra år för allium

Det verkar bli ett bra år för allium i år!! I fjol var det inget vidare, och fler än jag var lite besvikna - men i år blir det nog full pott. Förutsatt att de får vara i fred för rådjur och harar, men det brukar dom i regel få vara. Jag har en del olika sorter, en del med rundare kulor än andra, och i olika färger. Just i denna rabatt är det några blandade sorter i lila. Nu håller jag tummarna för en riktig fägring!!


Mest Allium aflatunense

Det kallar jag snabbt

I höstas fick jag tre stycken knölar av Rosenkalla, Arisaema candidisimma. Det var Nina på Expressen som delade med sig. Knölarna skulle bäddas ner i t ex toppdress och förvaras frostfritt över vintern, och i början av april planterades de i krukor. Den största knölen har redan producerat en vacker blomma och det var spännande att följa utvecklingen dag för dag. Det gick nog bara fem/sex dagar mellan vänstra och högra bilderna. Bladen har ännu inte utvecklats, men även på den fronten händer det saker dag för dag.


Rosenkalla, Arisaema candidisimma

Frågan är, hur gör jag nu? Inte trodde jag att den skulle blomma så snabbt! Jag hade tänkt att hinna plantera ut kallan i rabatten. Det är ju ännu för tidigt, förstår jag. Får ta och fråga Nina. För övrigt kan jag varmt rekommendera Ninas blogg. Skriver alltid om så intressanta saker. Dessutom är hon en mästare bakom kameran.