Bukettanemon - en test du inte vill missa

Visst är bukettanemonen, Anemone coronaria, en fantastisk blomma, som man skulle vilja ha mängder av. Mina erfarenheter är dock, att det är väldigt få anemonblommor som växer upp ur knölarna. På nätet kan man läsa många uppgivna odlare, en del har slutat odla anemoner eftersom utdelningen blir så dålig. Har man väl satt knölarna i jorden, har man ju dålig koll på vad som händer där nere. Man har alla möjliga teorier om skadedjur, för vått, för torrt o sv. Sedan glömmer man det hela, och ingen bryr sig väl om att klaga hos leverantörerna när man efter ett halvår står där utan blommor. Dags för en test, alltså!

Inköpte tre olika förpackningar, den med blandade färger i mitten köptes på Bauhaus och de rosa dubbla och de vita inköptes på Lillafiskaregatans trädgårdsbutik.



För att kunna kontrollera grobarheten använde jag mig av en gammal beprövad metod, som jag alltid använder för luktärterna. Metoden går ut på, att man tar en bit hushållspapper, fuktar det en aning (det ska kännas precis så fuktigt som en ordentligt urvriden vettextrasa) i sedan viker man det några gånger , placerar ärtan i mitten och viker ihop. Därefter placeras "paketet" i en liten plastpåse. Sedan är det bara att vänta några dagar och i regel efter fyra, max fem dagar har de flesta ärtorna fått groddar. De som inte har grott vid det här laget kommer aldrig att gro.

Samma princip användes vid sådden av anemonknölarna.

Redan efter några dagar hade många av de vita och rosa anemonerna fått en mögelaktig beläggning .....

.... men på den sjätte dagen, hade två av de blandade-färgerna-anemonerna groddar. Därefter grodde två till den sjunde dagen, en till den åttonde dagen och ytterligare en knöl den nionde dagen.

Av de vita anemonerna grodde en knöl på den trettonde dagen och ytterligare en på den femtonde dagen.

Av de dubbla rosa hade inte en enda grott på den femtonde dagen, utan alla hade mögelliknande beläggning.

På den femtonde dagen var det lönlöst att fortsätta testet med de knölar som inte grott. De hade alla beläggningar skulle aldrig komma att gro.

Av de 10 knölarna (de i blandade färger) grodde alltså 6 av 10.

Av de 15 knölarna (de vita) grodde 2 av 15.

Av de 10 knölarna (de dubbla, rosa) grodde 0 av 10.

Några knölar grodde iallafall och har placerats i var sin kruka.

Vad skiljer nu en god knöl från en dålig? Den enda slutsats jag kunde dra, var att de knölar som såg slätast ut grodde bäst. Jag tror, att det helt enkelt är urusel kvalitet på de knölar som säljs i Sverige. Var felet ligger, vet jag inte, kanske förvaras de fel, kanske är de smittade av något virus eller mögelspor redan vid skörden. På förpackningarna står inte ett ord om grobarhet så det är väl tänkt att alla knölarna ska gro. Så är verkligen inte fallet så man undrar ju om odlarna och handeln överhuvud bryr sig?!