Sanda Cottage revisited

Nästan ett år efter vårt första besök på Sanda Cottage, tog vi oss friheten att bjuda in oss själva på en rundvandring i denna oas. Vad hade hänt sedan sist i trädgården? Helt ovetande var jag nog inte, eftersom jag sett på Veronicas blogg det ena projektet efter det andra ta form. För det första ...

... fick vi äntligen se "trädgårdshuset", som ju blivit klart redan i höstas. Det vackra järnräcket fanns på plats (så nu behöver jag inte ondgöra mig över dess tidigare placering längre, som jag tror jag gjorde vid mitt förra besök på Sanda Cottage). Huset dök upp som en hägring, när jag tittade upp, efter att ha varit koncentrerad på att inte trampa ner några blommor i irishavet som vi vandrade genom (man ser bara en bråkdel på bilden).  Mellan trädgårdshuset och bostadshuset fick man en känsla av en engelsk courtyard (men det får Veronica visa själv på sin blogg, tycker jag). Bakom trädgårdshuset vandrade vi genom Veronicas och Stefans nyanlagda woodland, och inte kunde man tro, att det var första säsongens planteringar vi fick se, nej det såg helt etablerat ut.

Sedan beundrade vi den nyanlagda dammen och planteringarna runt denna och vi såg till och med en liten fisk simma kring bland näckrosorna. Men jag glömde förstås att ta kort, för jag blev så fascinerad att den vackra nävan intill dammen. Om man skall vara helt sanningsenlig, så är Veronica kanske inte den som har alla blomnamn på sina fem söta små fingrar, men hon misstänkte, att den kanske kom från deras koloni och var en gammal sort. Och det låter jättebra, tycker jag - det är helt enkelt en helt unik näva, som bara finns här hos Veronica och Stefan (och numera även hos undertecknad).

Sedan var det dags för skuggpartiet (inget foto på det) och så bar det av till växthuset. Eller rättare sagt, det nyanlagda partiet alldeles vid växthuset, med aurikel-teatern och en mysig sittplats. Nu var det sen eftermiddag, och platsen badade i kvällssol, och man hade en fantastisk utsikt över delar av trädgården.

Turen fortsatte förbi den italienska trädgården och förbi köksträdgården och ner till den nyanlagda "hemliga hörnan", där vi satt ett tag och filosoferade. Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, och Veronica har ju visat den på sin blogg nyligen, så vi får nöja oss med att konstatera, att det var väldigt rofyllt därnere.

Sedan blev det en tur upp mot växthuset igen, och Karin som inte hade fotograferandet att tänka på, slog sig till ro och bara njöt ... Förresten är grusgången och portalen, samt utökning av rosenrabatten längst till höger också relativt nya projekt. Var får Stefan och Veronica all energi ifrån? Ett enormt stort trädgårdsintresse, är min gissning.

Så blev det fika i deras fantastiska "lounge", trädgårdsprat för hela slanten och så hade tre timmar bara försvunnit (förstå vad många projekt Veronica och Stefan hade kunnat genomföra på den tiden). Så var det dags att dra sig hemöver med lite nya växter i bagaget.

 Veronica gräver upp en rejäl bit av den vackra nävan.
(Och svansföringen är det, som synes, inget fel på)!

Ha det gott!

/Ruben