Grannens fantastiska pion

Jag måste visa grannens fantastiska pion. Den är så vacker, så det går knappt att beskriva, hoppas att det framgår någorlunda av bilderna. Jag har beundrat den länge, där den stått så rakryggad som den värsta general. Långa kraftiga skaft, idealiska att plocka in i vas. Ungefär hälften av blommorna har inga ytterligare knoppar på sitt skaft. Och doften är helt makalös!!

Som en dröm!

 Skönhetsälskande snäcka?

Nu hoppas jag, att det är någon som känner igen pionen och vet namnet! Själv tippar jag på 'Kelway´s Glorious'. Den här pionen är planterad för så länge sedan, att namnet försvunnit i någon sorts minnesskugga. Och som ni vet, är det väldigt svårt, att få exakta vita toner, när man fotograferar pioner. I solen ser den förstås helt vit ut, men en mulen dag är den mera cremefärgad, ungefär som vaniljglass.

Efter störtregnet hjälpte det inte, att pionen har kraftiga stjälkar.

Min snälla granne, erbjöd mig att gräva upp en liten rotbit och plantera i min egen trädgård, men jag vet inte! Hur gör man sådant? Jag vill verkligen inte skada pionen på något sätt. Jag tror jag får nöja mig med att beundra den där den står.

 Gudomligt vacker pion!

Blue Angel

Den frösådda Salvia patens 'Blue Angel' har börjat blomma! Och vilka blommor, jättestora! Jag var tvungen att mäta, och från "näbb" till "läpp" är den 5 cm. Nu var det förstås jättesvårt, att hålla kameran i en hand och måttbandet i den andra, men jag tror man kan se att det rör sig om cirka 5 centimeter. Enligt Parks Seed skall de kunna bli ännu lite större. Den skall stå soligt, ja ni vet ju hur mycket sol vi haft i sommar, men den verkar trivas bra ändå. Skall blomma ända till hösten och blir drygt 2 fot (60 cm) men än så länge är den nog bara 40 cm hög och får nog sträcka på sig litet om den inte skall skymmas av ringblommorna, som är riktigt höga i år. Det där med planering av höjder blir ju aldrig riktigt som man tänkt sig.

Salvia patens 'Blue Angel'

Rapport nr 4 - sådd av luktärtor

I natt hände det som inte fick hända! Rådjursbesök! De har lyckats kapa alla toppar, runt om, frånsett några som växte inne i ställningen och som de inte kom åt. Som alla förstår, är ju detta en ren katastrof för min lilla hemsnickrade, helt ovetenskapliga test!!! (Självironi, är väl bäst att tillägga). Nu gör jag som tidigare år, jag sveper in luktärtsställningen med fiberduk, åtminstone nattetid. Det som retar mig mest är, att inget annat i trädgården har de rört, de kommer in i trädgården, letar upp luktärtorna, och äter av rubbet!! De verkar ha ett sjätte sinne för var de kan göra mest skada. Sabotage!

Rådjur har nästan gjort "rent hus".

Jag har också ett berg ...

... och där har vi kastat ut lite digitalisfrö. Jo då, om man tittar riktigt noga, kan man se blommande digitalis. Tack vare det myckna regnandet har de inte torkat bort i år. Det tackar vi för!

De är visserligen inte lika fullmatade som på Hanneles berg, men här i Stockholm får vi inte vara så nogräknade. ;-)

Fingerborgsblomma, Digitalis purpurea

Rapport nr 3 - sådd av luktärtor

Här kommer rapport nr 3 av min luktärts-test.  Jag ville ta reda på hur mycket man vinner på, att så luktärtor tidigt, kanske redan i mars, mot att vänta litet (och slippa långa taniga rankor, som man inte vet riktigt hur man skall få att inte snärja in sig i varandra). Denna test gäller mina förhållanden, dvs sådd inomhus i köksfönstret. Har man tillgång till växthus är det förstås helt andra förutsättningar.

De tidigare sådda luktärtorna har nu kommit med sin första blomma, och är i genomsnitt 10 cm högre än  de senare sådda som dock har knoppar.

Mitt första inlägg i testet, från 10 maj hittar du HÄR och mitt andra inlägg från 24 maj hittar du HÄR.

Årets första blomma!

Till vänster, sådda i slutet av april,  har knopp, 

och till höger, de sådda i mitten ar mars, visar sin  första blomma.

Orkar ni ...

... så orkar jag. Nu har jag visat den så kallade Claus-vallmon så många gånger så någon kanske tycker, att nu får det räcka. Men den är ju helt fantastisk i år, och jag undrar egentligen varför, och nu tror jag att jag kommit på orsaken. Den är tätt planterad i grupper, ja, utan min förskyllan alltså, inte skall jag ta åt mig äran av det. Nej den har faktiskt självsått sig. Ja, ja, mycket skall man lära av naturen! Själv brukar jag sprida ut dem lite mer. Normalt rensar jag helt rent på den yta som är avsett för ettåringar, men när det nu, i våras, såg ut att komma små vallmo-bebisar fick de vara i fred.

Det ploppar

Ännu en underbar morgon! Nu ploppar det lite här och där bland vallmoknopparna! "Hattarna" har ännu inte hunnit falla av.

Vallmo i hatten ...

... och en halvtimma senare. Hatt av!