Chinoiserie

När jag nu är inne på det här med chinoiserie, har jag rotat lite bland mina gamla foton. Först ut blir ett fönsteröverstycke från Kina Slott ute vid Drottningholm. Undrar om konstnären som mejslat fram den här figuren någonsin sett en livs levande kines? Man får ju komma ihåg, att detta var ungefär 250 år innan OS i Peking. Ögonen verkar inte särskilt asiatiska - och öronen, vad ska man säga om dem? Bah, kanske?


Så ska jag väl förklara vad chinoiserie är för något. Jo, det var ett mode som var väldig populärt bland finare kretsar i slutet av 16-hundratalet och under 17-hundratalet. Genom Holländska Ostindiska Kompaniet importerades kinesiskt konsthantverk såsom lackarbeten och porslin. Det blev högsta mode och varje person av aktning betalade rundligt för att komma i åtnjutande av ett dylikt föremål. Den kinesika stilen blev helt enkelt ett 'måste' för den som ville räknas för något. Här i Europa resulterade den även i en hel del byggnadsverk under 17-hundratalet. De blev en blandning av kinesisk stil och rococo. Ganska så charmig, tycker jag.

Kinesiska théhuset, uppfört för Fredrik den Store i Sanssouciparken, Potsdam. Det stod klart år 1764 och användes som matsal.

Gärna lite thé, men kan man inte få en latte istället?