Ut i det blå

Nu är det dags - vår nästan (om man räknar de senaste åren) traditionsenliga resa till Tyskland. I år blir det Dresden, Potsdam och Berlin. Kameran är laddad så det lär bli en del bilder så småningom. Vi ses snart!! Auf wiedersehen! See you soon!

Hallå, här kommer jag!

Bättre än glass

Idag ger jag en luktärtsbukett till Anna-Karin med den jättefina bloggen NancyandI och tackar allra ödmjukast för den fina utmärkelsen 'Your blog is better than ice cream!' Me happy!!

Lathyrus odoratus! Vassego!

Blandad kompott

Idag blir det lite städning i fotoskafferiet. Först kommer Lysimachia Yunnanensis som är ny för mig. Den frösåddes i våras och var väldigt lätt att ha att göra med. Jag blev lite betagen av bilden i frökatalogen som såg ut ungefär som bilden nedan.

Lysimachia Yunnanensis

Är lite tveksam, ska den få vara kvar eller inte. Den är perenn, men vilken zon den klarar återstår att se. Visst är blommorna fina men de gör som t ex kungsljuset, att de slår ut nerifrån och upp samtidigt som de äldsta blommorna vissnar. Som med de flesta växter måste man lära känna dem några säsonger innan man kommer underfund med dem. Har satt denna på tre olika ställen och kommit fram till, att den ska stå ljust och man får hjälpa till med lite uppbindning för att den ska bli som vackrast. Står den för inklämd gänglar den sig och det gillas inte av mig.

Lysimachia Yunnanensis, bladverket är i en litet ljusare grön ton. Som synes är det många knoppar på gång.

Här kommer en annan nykomling, nämligen Tagetes 'Linné' som jag visat förr. Nu har den växt till sig och sprider sina stänglar vackert i rabatten. Tacksamt nu när ett och annat överblommat börjar rensas ut. Den har sin givna plats i nästa års rabatt!

Tagetes 'Linné'

Märkte inte förrän helt nyligen hur vackra blommorna är på undersidan. Hur blind får man vara?

Och så en till nykomling. Verbena hastata 'Rosea'. Den upptäckte jag för några år sedan i en blålila färg. Väldigt tacksam. Den här färgen är heller inte så tokig.

Verbena hastata 'Rosea'

Och nu följer en liten bukett av olika blomster. Varsågod, det är bara att plocka!!

Anisisop, vacker inte minst i motljus. Men, det är den växt som frösprider sig allra mest, men det är lätt att dra upp de plantor man inte vill ha kvar.

Temyntan har nu riktigt kommit 'i sving', som dansken säger. Nu har jag en rugge på 1 m i diameter. Passar bra mot Rosenflockeln.

En Zinnia som fått en lustig form. Den blommar i våningar.

Cosmea 'Seashells' har en originell form på blomman.

Eftertankens kranka blekhet

Nu har den allra vackraste av mina liljor börjat visa vad den går för. Följde rådet, att plantera den väldigt djupt, det skulle gynna tillkomsten av nya stjälkar (ursäkta språket). Nu springer knopparna ut en efter en. Något att glädjas åt nu när det mesta redan står i full blom. Jag gillar de här turbanliknande blommorna (eller säger man pagodliknande?).

Lilium henryi

Lite skamsen får jag tillstå, att jag tyvärr inte vet namnet på denna lilja, men vacker är den och baksidan är ju nästan lika vacker som framsidan. Den lilja som skymtar i gult är iallafall 'Grand Crue'. De här liljorna är odlade i en kruka som lyfts in i kallgaraget om vintern och tas fram på vårkanten. Då är den redan på gång.

Jag brukar spara omslagen på lökförpackningarna - men icke hittade jag något omslag till denna lilja!! Däremot hittade jag omslaget till Hundtandsliljan. Och då får jag väl anknyta till gårdagens inlägg och tala om att jag fick en påminnelse om att den borde jag nog märka ut i rabatten. För av den syns nu icke ett spår och det vore ju synd om jag började härja i rabatten till våren utan att tänka på de små lökarna som sover i jorden.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.
(William Shakespeare, ur Hamlet).

Skyltmåndag

Nu börjar det bli dags att gå ut i sina planteringar och sätta en liten skylt vid sina telningar. Och då speciellt vid de växter som man säker på att man INTE behöver märka. När våren kommer kan det vara skönt att inte behöva klia sig i skallen alltför mycket. Minnet är det inget fel på, men ibland är det lite väl kort.

Ställ med rejäla skyltar, fotograferad vid Uppsala Botaniska Trädgård i somras. Rejäla doningar!

Vackrast 2008

Mmmm Marabou - det svenskaste vi har! Ack nej, norskt allt sammen. Någon gång i början av 1900-talet öppnade den norska chokladfabriken Freia en rörelse i Sundbyberg utanför Stockholm. Men namnet Freia var upptaget i Sverige, så det blev Marabou i stället. Parken skapades under åren 1937-1955 av landskapsarkitekt Sven Hermelin i nära samarbete med företagets ledare Henning Throne-Holst som var mycket konstintresserad och dessutom hade en filosofi att konst förädlar - sålunda fick företagets anställda med familjer tillgång till parken under vissa tider på dagen.

Även om parken lämnade mig ganska oberörd så är den ändå intressant att studera ur trädgårdshistorisk synvinkel. Den sköts av två heltidsanställda och det lär finnas noggranna föreskrifter vad som skall finnas i olika planteringar och i vilka mängder.

Just nu håller man på att spränga sig ner i berget för att skapa en konsthall (som om vi inte hade tillräckligt många konsthallar i detta land) och därför hölls vissa delar av parken stängd. Sundbybergs stad, som numera äger området, verkar ha starka ekonomiska muskler, något man önskade att även Båstads kommun hade!

Ett hjortdjur av konstnären Arvid Knöppel, en av våra främsta djurskildrare, blickar ut över parken.

Klockan är 18, men ännu är det inte för sent för ett dopp. Bassängen bygdes med tanke på att barn skulle plaska här och är således grund.

Vy från den stora gräsmattan bort mot bassängen. Vackra buskage med mjuka former.

Längs stora delar av gräsmattan finns stora böljande rabatter. Vill man hitta häftiga planteringar ska man titta annorstädes. Tagetes, Petunia och Tobaksblomma är rikligast förekommande .....

.... men ett och annat avvek litet. Till exempel Ricin, Paradisblomster Jätteverbena, Kalla mm.

I ena änden av gräsmattan bär det uppåt mot kontorsbyggnader som smälter fint in i trädgården. Här huserar diverse företag. Marabou har ingenting kvar här utan har sedan länge flyttat sin verksamhet till Upplands Väsby.

Mycket vacker fontän, Förvandlingarnas brunn, av Eric Grate, inköpt 1956. Tyvärr stängs vattnet av klockan 18 trots att parken är öppen till 20. Finns säkert en anledning till detta om än det verkar lite märkligt.

I denna del av parken har vi en helt annan typ av "landskap". Hästen uppe på krönet, Grande Cavallo, är en riktig dyrgrip i skulptursamlingen. Den är skapad av Marino Marini som är en av efterkrigstidens främsta italienska expressionistiska skulptörer. Tallarna har fått växa lite för höga, det är meningen att man ska se benen! Vill man göra det, får man knalla upp några trappsteg och beundra skulpturen från baksidan.

Ja, så kom ett lätt regn och gångplattorna fick en härlig lyster. Det var dags att söka skydd nere vid bassängpaviljongen.

Marabouparken vann tävlingen 'Sveriges vackraste park 2008'. Om tävlingen 'Sveriges vackraste park 2009' kan du läsa här.

Rymdstation X1 anropar ...

Rymdstation??? Ja det är lätt att fantasin skenar iväg när man ser Vildvinet med sina knoppar. Som vanligt blir man lite häpen över de små blommornas skönhet. Vildvinet bildar ena väggen vid uteplatsen och döljer förnämligt ett inte så vackert garagetak (i ögonhöjd). Blev förtjust i den efter att vi hade sett den vid Villa Fraxinus. Då visste vi inte ens namnet, men ägaren upplyste oss om saken och kunde berätta att den alltid var frisk och fri från ohyra. Så den lusiga humlen åkte väck och i stället blev det alltså vildvin. Och det stämmer verkligen att den är frisk, fri från ohyra - och dessutom lättskött och får en härligt röd höstfärg. Lite mycket blad att sopa upp kanske på senhösten, men det är ju en baggis.

Parthenocissus inserta, Vildvin.

Skär - eller inte (sig)

Enligt fröpåsen skulle Maurandya 'Magic Dragon', Lejongapsranka komma i olika nyanser av rött och just den här plantan fick den här nyansen. Bredvid Eccremocarpus scaber, Fackelrankan som skulle bli i en enda färg, som på bilden. De är planterade vid samma spalje och växer alltså sida vid sida. I mina ögon skär sig färgerna en aning, eller .... jag vet inte säkert ... de kanske INTE skär sig. Om de nu skär sig, så tycker jag att det är ganska häftigt med med något som skär sig bland allt annat som inte skär sig. Det blir liksom lite mera intressant på det viset. Vad vän av ordning säger om detta vet jag inte, men det är iallfall inte lagstridigt.

Maurandya 'Magic Dragon' och Eccremoscarpus scaber Sida vid sida, men ändå på var sitt foto - någon ordning får det vara!

Vitt är en säker färg om man är rädd för färger som skär sig. Men det är ju inget nytt, det visste redan fru Sackville. Physostegia virginiana, Drakmynta.

Zucchino - molto fino!

Fick en påse Zucchino-frö av en snäll granne som varit i Italien. På god italienska heter det Zucchino i singularis och Zucchini i plural. I Sverige säger vi för det mesta Squash om denna delikatess. Det är första gången jag odlar något dylikt. Men, vad vacker!!! Både i bladverk och blomma - och inte minst frukten. Men, när ska man skörda den? Denna heter 'Tondo di Firenze' och verkar bli mera rund än gurkformad. För några dagar sedan var den stor som en tennisboll, och nu börjar den närma sig .... Ja, har ni sett Anita Ekberg, förstår ni. Och det går undan!!

Zucchino 'Tondo di Firenze'

Gjutjärn

En sådan här bänk skulle jag inte ha något emot att ha i min trädgård. Jag har sett ett antal liknande, men den här tycker jag är särskilt fin!

Parkbänk fotad vid Forsmarks Bruk.

Solfläckar

Solfläckar i gräsmattan gillar jag verkligen. Det är Ginnalalönnens numera enorma krona som står för skuggan. Störarna som står där så kala hade nog knappast synts bakom alla bönor - om inte rådjurden varit framme och kalasat.

Gräsmatta.

Souvenir, souvenir

"Souvenir, souvenir är en het passion hos mig, jag gör nästan vad som helst för en ny och rolig grej", ungefär så lät det i en slagdänga från förr i tiden (alltså innan Madonna). Visst är det kul med ett litet minne. När vi var i Iguazu, Argentina hamnade några frön av Paradisblomster i min ficka. Inte för att den var speciell på något vis, men ett kul minne!

Paradisblomster, Cleome 'Iguazu' kallar jag den.

Så här tar den sig ut i sitt rätta sammanhang i rabatten.

Resan fortsatte och vi gjorde en tur i Anderna. Vid ett gammalt hotell, som förresten tillhörde vatten-på-flaska företaget Villavicencio blev det ett litet strövtåg i parken. Vid hotellet kunde man dricka brunn en gång i tiden, men nu var det tillbommat. Man har dock fortsatt att underhålla parken och en hel del besökare hade hittat hit. Här hoppade några lejongapsfrön ner i min ficka. Souvenir, souvenir.

Inte kom jag ihåg exakt hur lejongapen vid Villa Vicencio såg ut, men jag hittade en ledig plätt framför Echinacean. Och de passade ju riktigt bra ihop färgmässigt! Ibland har man tur!

Larv med aptit

Denna, ungefär 5 cm långa krabat hittade jag i min rosa Linaria. Men vad kunde det vara? Av färgerna att döma associerade jag den till en väldigt vacker fjäril. Efter mycket letande på nätet, och efter en del missvisande information, hittade jag den, och var tvungen att dra på smilbanden. Det är en Fläckat linariafly-larv. Den befann sig alltså i sitt rätta element. Som utvecklad fly/nattfjäril är den grå och inte särskilt vacker.

Fläckat linariafly, Calophasia lunula.

Jag lät den vara kvar på Linarian och i morse upptäckte jag, att det var en krabat med god aptit. Men, eftersom Linarian är buskig och har en hel del stänglar får den vara kvar ett tag till.