Sena bönor

Äntligen har det blivit lite fart på bönorna. Visserligen föll de offer för rådjurens framfart i början av sin levnad, men ändå - ovanligt sent!!

Pillnitz

Alldeles vid floden Elbe, någon mil utanför Dresden, ligger Pillnitz slott och slottspark. Den kinainspirerade slottsbyggnaden från 1723 som syns på bilden ritades ursprungligen av Pöppelmann. Densamme som ritade ännu ett världsarvsobjekt, nämligen Zwinger som ligger inne i själva Dresden. Slottskomplexet är betydligt större än vad som syns på bilden och bildar ett stort H med en formell trädgård i mitten.

Huset används nu som museum, men man kan samtidigt beundra de vackra salarna. Speciellt kanske då vestibulen som inte är av denna världen. Nyrestaurerad och glansfull!

Trädgården har naturligtvis genomgått olika faser under årens lopp men den version vi ser här stammar från 1865/67. Peter Joseph Lenné, Tysklands ledande trädgårdsarkitekt vid den här tiden, ritade.

Här ser vi tidstypiska band av blomster. I år utgörs de gula och vita stråken av eterneller.

Tittar vi litet närmare på de litet bredare blomsterpartierna, ser vi eterneller i olika färger (denna bild är fotad på morgonkvisten så de är ännu slutna). Vidare ser vi Zinnia, Gaura, Chokladblomma och en lite lägre sort av Paradisblomster, och en del annat. Årets planteringar skiljer sig en aning från fjolårets, vilket jag tycker är trevligt. Tror inte blommorna är tidsenliga, det var säkert mycket bjärtare färger på 1800-talet.

Neues Palais, nya slottet är av ett senare datum, faktiskt från 1819/26 och ersätter ett äldre nerbrunnen byggnad. Man har förståndigt nog lånad en del byggnadselement från de äldre, flankerande byggnaderna, vilket ger en harmoninsk inramning till trädgården.


Parken består av flera delar; den formella trädgården, som jag berättat om, men det finns även delar som behållit sin ursprungliga karaktär från början av 1700-talet. Här finns även en engelsk park, något som benämns den kinesiska trädgården som inte längre har så mycket med kina att göra mer än att där finns en kinesisk paviljong. Vidare finns här ett arboretum för barrträd. En holländsk trädgård, som en gång innehöll flera växthus och dyrbara samlarplantor. Nu är den en tämligen stillsam del av parken. Vad finns mer? Jo, den världsberömda, mer än 200 år gamla Kamelian, ett orangeri och ett palmhus.

Trappan upp till orangeriet kantas av Agapanthus.

Här ser vi ett riktigt gammalt citronträd, Citrus aurantium. Bitterorange pomeranze kallas den på tyska. Det lär vara över 300 år gammalt och kom hit från Zwinger på 1880-talet. Karet är målat på samma maner som var vanligt vid Zwinger på 1700-talet.

Citronträd i långa rader. Imponerande, här finns det resurser!


Och vandrar vi vidare kommer vi till Palmhuset, som nyligen öppnats efter en omfattande renovering. Det uppfördes 1857 och var då det det största i Tyskland. Att använda gjutjärn som byggnadsmaterial var ganska nytt vid denna tid. Om jag inte minns fel, var Crystal Palace i London (Hyde Park) från 1851, det första bygget med denna teknik.

Lite originellt med banden av murgrönan längs gångarna. Formen på denna del av trädgården går naturligtvis tillbaka på gamla ritningar.

Schönmalve på tyska, Klockmalva på svenska. Abutilon megapotanicum på latin får komma ut i parker över sommaren.

Inne i Palmhuset fanns inga direkta överraskningar, utan där så ut som det brukar i dylika miljöer. Däremot fanns det en intressant fotoutställning i de inre rummen. Bilderna visade Palmhuset "i ruin" och fram till dagens skinande vita hus. Och som alla förstår, så var fotona på det delvis raserade Palmhuset där förvidad natur gjort sitt intrång också väldigt stämningsfulla och vackra.

Här kan vi titta ut och samtidigt beundra de öppningsbara fönstren. Vi kanske alltid tänker på hus av detta slag som vita, och ganske glömmer, att utan denna färg skulle husen ge ett helt annat intryck.

Den kinesiska paviljongen anses vara Europas förnämsta avbildning av ett ostasiatiskt byggnadsverk - trots lanterninen. Spooky!

Kamelian, tacka "Linnelärjungen" Thunberg för den, med det mobila växthuset som körs fram på räls och innesluter kamelian under vinterhalvåret.

Tidigare kunglig mönstervingård, numera drivs det hela av en förening med ett sextiotal odlare som har varsin lott. De har gjort ett enormt arbete med att röja och bygga vägar mm för att få den i detta skick.

Mirabilis - igen!

I våras så skrev jag några inlägg om Underblomman, Mirabilis jalapa, och dess förehavanden, från frö och så vidare. Då är det väl inte mer än rätt, att jag också berättar om hur det hela artade sig. Plantorna sattes ut i våras, efter att ha blivit lurad av en riktig varm vecka, men sedan kom ju kylan tillbaka. Detta var något som mirabilisen inte gillade något vidare, jag skulle kanske ha väntat ett tag. Den såg inte rolig ut, jag var till och med riktigt orolig för dess fortbestånd ett tag.....

... men den hämtade sig så småningom och nu är den riktigt i sitt esse, cirka 50 cm hög och riktigt buskig (men så satte jag ihop 3 plantor också).

Den ena blomman är inte den andra lik och det är väl det som är det mest spännande med växten. Men den har ett friskt grönt bladverk och pryder sin plats i rabatten.

Mirabilisen ingick i Linnés så kallade blomsterur. Det innebär att man kan ställa klockan efter den (i princip). Den slår ut kl 16, ungefär, påstods det. I England kallas den faktiskt för Four o'clock plant. Senare forskning har kommit fram till att det mera beror på dagsljuset än klockan.

Men det här med tiden får man verkligen ta med en stor nypa salt, ja en hel näve, faktiskt!! Denna slår ut redan under morgontimmarna. Detta kan ju i och för sig bero på, att växten är en riktig globetrotter, fröna kommer från Argentina, och de har ju en helt annan tid där borta.

Höjdskräck

Att lida av höjdskräck är nog ingen höjdare! Själv är jag lyckligt förskonad, men jag förstår ju, att det inte kan vara något att sträva efter. Hur är det då, om man till exempel är en klätterväxt? Det måste ju vara rena mardrömmen!! Denna klättrare verkar hålla sig krampaktigt fast. Kanske är den rädd för att tappa greppet och falla ihop som en trasa om den skulle tappa taget. Fattar inte, det strider mot alla naturlagar, att växten håller sig i mitten. Hur kan det förklaras? En normal ranka skulle ju dra sig mot endera repet och hålla sig till det. Förklaringen kanske är beslutsångest? Fotat i Park Pillnitz, Dresden.

En ranka som jag tyvärr inte vet namnet på.

Skuggor och reflexer

Naturligtvis blev det ett besök på Gärten der Welt under vår vistelse i Berlin. Allt var sig likt från besöket året innan, frånsett att man nu var i full gång med skapandet av ännu en trädgård i parken - en klosterträdgård. Sedan tidigare finns en orientalisk trädgård, en koreansk, en japansk, en balinesisk, en renässansträdgård, en Karl Foerster-trädgård och förstås en kinesisk trädgård.
Förra året hade jag vatten som tema. I år blev det inte så många bilder, utan jag koncentrerade mig på den kinesiska trädgården och tog lite nya bilder med skugga och reflexer.

Mer om den kinesiska trädgården hittar du HÄR (förhoppningsvis - är tradgardsblogg.se är up and running).

Gul Brun Orange

Så här på sensommaren ger de gula, oranga och bruna tonerna lite extra sol i trädgården. Aldrig är väl dessa nyanser så välkomna som nu.

Solbrud.

Cosmea.

Mexikansk solros. En riktig pollenkälla!

Ringblomma.

Blomsterprakt

Idag blir det några udda bilder från Gärten der Welt utanför Berlin. Här finns både specialträdgårdar i olika stilar, till exempel japansk, koreansk och kinesisk, men även stora ytor för rekreation och spel.

Lite ovanligt att se denna typen av planteringskärl i en park av denna typen.

Zinnior i mängder och en solros i bakgrunden.

I senaste laget

Nog har det varit en konstig trädgårdssommar, men kanske framför allt en konstig trädgårdsvår. Det verkar som en del växter har problem med almanackan. Det tog väldigt lång tid för vissa blommor att komma igång. Men, om vi nu får en skapligt solig september ska det väl ordna sig!

Den här röda salvian skötte sig som den skulle, och har blommat ganska så länge, man kan väl nästan säga, att den nu är inne på sitt andra flor. Mycket tjusigare än det första faktiskt! Men framför sig har den en kompis som verkligen har tagit tid på sig. Det är en sorts daggsalvia av den större varianten. (Tur att fröna är norpade, så det iallafall blir lite valuta för "pengarna").

Men, här har vi Månvinda, Ipomoea alba som faktiskt verkar kunna presentera några blommor i år. Har provat med den flera år tidigare, men den har aldrig hunnit gå i blom. Nu fick den sin sista chans, vilket den verkar medveten om. Bredvid har vi årets försökskanin, Lavendelknapp, Centratherum punctatum - vi får hoppas att den visar vad den går för, annars skickar jag den till Norduppland!! Men, om sanningen ska fram, så har den faktiskt blivit nästan överfallen av ett gäng Cosmeor, så det kanske har stoppat upp den litet.

De frösådda dahliorna börjar så smått att springa ut, och det var ju verkligen på tiden. De har en solig plats, så de kan inte skylla sin senfärdighet på sin placering. För övrigt är det ganska kul att fröså dahlior, man vet aldrig vad man får. Normalt brukar ju inte det vara så särskilt upphetsande, men när det gäller dahlior är det OK!

Sensommarfägring

Nu är det sensommar, och ändå har en del växter inte riktigt kommit igång förrän nu. De här Penstemonen tog lång tid på sig, De flesta av dem har slagit ut, men några är fortfarande i knopp.

Denna tål ju att betittas lite närmare!

Rudbeckior och Zinnia förnekar sig aldrig, de blommar halva sommaren och hela hösten!

Och så har vi Kameliablommande Balsamin, Impatiens balsamina, som inte ska förväxlas med Jättebalsaminen. Denna blir ungefär 50 cm hög, fröställningarna blir ludna och sprätter inte iväg som sin kusin. Man har gott om tid att plocka bort dem, om man skulle vara rätt för att de sprider sig. Den har nu kommit riktigt i gasen trots att de har blommat ovanligt dåligt under sommaren i år.

Mina fröer är i blandade färger, så man vet aldrig riktigt vad det ska bli för färg. Det roliga är, att av de fem jag satte blev alla i varsin färg!

Denna rödlila är väl inte så dum .....

.... och den här är kanske den allra finaste!

Luft och aska

Hittade detta hus ute vid Alt Tegel, i utkanten av Berlin. Lite ovanligt med så samstämmiga planteringar på balkongerna. Snyggt! Huset finns i det så kallade IBA-Viertel (Internationale Bauausstellung) där det finns ett 15 tal hus, mycket originella och vackra i modern och postmodern arkitektur från byggnadsutställningen som gick av stapeln 1987.

Ljus och luft!

I Tyskland är det fortfarande vanligt med cigarettautomater på allmänna platser. Lite förvånande. Men på god tyska anmanas kunderna att läsa varningen på paketen.

När nöden är som störst är hjälpen som närmast!

Världen är allt bra liten

Världen är allt bra liten. Inte trodde jag, att jag skulle få se en hälsning från Fylle-Rolf på ett bord i Berlin. Det lilla livet, ja så får man väl även kalla en grävling, hade varit här!!! Nu lär han vara tillbaks igen i norra Uppland hel och välbehållen, tack och lov. Se HÄR!

Så får jag väl ta tillfället i akt och önska alla bloggare en trevlig helg! TREVLIG HELG!

Nästa surprice. Vad!!!?!? Detta kan ju bara inte vara möjligt, men där står ju Hanneles vattenkanna!

Rätt färg och allting! Jag ropar Hannele, Hannele, men får inget svar. Det skulle ju onekligen vara kul att träffa en Hisingsbo här ute i stora världen! Var finns hon?

Jag till och med klättrar upp i det gotiska lilla tornet i trädgården mitt emot. Men, inte en skymt av Hannele! Fråga mig inte, varför jag inte i stället helt enkelt gick in och knackade på, men antingen hittade jag inte ingången, eller så hade jag fått solsting. Dessutom var jag så uppjagad så det blev som det blev.

Så slår det mig plötsligt - jag har blandat ihop färgerna!!! Aj, aj, aj. Hanneles kanna ser ju ut så HÄR!!

Vilken besvikelse! Jag tröstar mig med en bit Rüblitorte (en sorts morotskaka).