Mirabilis - igen!

I våras så skrev jag några inlägg om Underblomman, Mirabilis jalapa, och dess förehavanden, från frö och så vidare. Då är det väl inte mer än rätt, att jag också berättar om hur det hela artade sig. Plantorna sattes ut i våras, efter att ha blivit lurad av en riktig varm vecka, men sedan kom ju kylan tillbaka. Detta var något som mirabilisen inte gillade något vidare, jag skulle kanske ha väntat ett tag. Den såg inte rolig ut, jag var till och med riktigt orolig för dess fortbestånd ett tag.....

... men den hämtade sig så småningom och nu är den riktigt i sitt esse, cirka 50 cm hög och riktigt buskig (men så satte jag ihop 3 plantor också).

Den ena blomman är inte den andra lik och det är väl det som är det mest spännande med växten. Men den har ett friskt grönt bladverk och pryder sin plats i rabatten.

Mirabilisen ingick i Linnés så kallade blomsterur. Det innebär att man kan ställa klockan efter den (i princip). Den slår ut kl 16, ungefär, påstods det. I England kallas den faktiskt för Four o'clock plant. Senare forskning har kommit fram till att det mera beror på dagsljuset än klockan.

Men det här med tiden får man verkligen ta med en stor nypa salt, ja en hel näve, faktiskt!! Denna slår ut redan under morgontimmarna. Detta kan ju i och för sig bero på, att växten är en riktig globetrotter, fröna kommer från Argentina, och de har ju en helt annan tid där borta.