onsdag 16 september 2009

Höjdskräck

Att lida av höjdskräck är nog ingen höjdare! Själv är jag lyckligt förskonad, men jag förstår ju, att det inte kan vara något att sträva efter. Hur är det då, om man till exempel är en klätterväxt? Det måste ju vara rena mardrömmen!! Denna klättrare verkar hålla sig krampaktigt fast. Kanske är den rädd för att tappa greppet och falla ihop som en trasa om den skulle tappa taget. Fattar inte, det strider mot alla naturlagar, att växten håller sig i mitten. Hur kan det förklaras? En normal ranka skulle ju dra sig mot endera repet och hålla sig till det. Förklaringen kanske är beslutsångest? Fotat i Park Pillnitz, Dresden.

En ranka som jag tyvärr inte vet namnet på.

14 kommentarer:

  1. haha, jag hade också hållt lrampaktigt fast! men det ser verkligen lustigt ut att den håller sig i mitten. Beslutsångest som du säger eller stolthet över att trots svindeln fortsätta mot allt högre höjd / gittan

    SvaraRadera
  2. Hehe, en höjdrädd klättrare med beslutsångest... Teoretiskt sett ingen lyckad kombination, men praktiken verkar ju ändå annorlunda.

    SvaraRadera
  3. Underbar bild! Man lider med den stackaren - som för övrigt ser ut att vara en klockranka, Cobaea.

    SvaraRadera
  4. Hehhee!
    I mina ögon ser den ut att ha tagit ett stadigt grepp med "händrena" i de utsträckta "armarna" orädd och stolt!
    Synd att vi inte kan intervjua den så att vi fick veta sanningen....typ;))!/Anja

    SvaraRadera
  5. Ser kul ut, att den håller fast sig för att inte falla omkull :) Den liknar min klockranka i både blad, form och växtsätt - undra om min kommer att blomma i år?
    Läser ikapp mig lite och njuter av vackra skuggspel på bilderna. Förresten - du fick inspiration i fjol av trädgårdsbesöken, blev ideérna till verklighet i din trädgård? Minns dina vattenbilder och jag var helt tagen av japanska och kinesiska trädgårdarna.
    Undra om man kan tukta små barrträd som är på tillväxt, så de kan bli bonsailiknande? Har en söt liten tallplanta på landet som jag funderar på att ta hem men jag vill ju inte att den skall växa sig stor.... ;) Ha en skön dag, 8`)

    SvaraRadera
  6. Jag är av samma åsikt som Lotta här ovan, jag gick genast ut och kollade om inte det är en klockranka. Cobaea scadens, alba.
    Den trasslar sej något helt otroligt i allt som den kommer åt, det där såg ju rentav riktigt städat och prydligt ut!!! Jag skickar ju jättegärna iväg en bit av pionen, som sagt var, de grävdes ner lite här och var, och är verkligen lätta att gräva upp. Enda kruxet är att där fanns lite festiva maxima intrasslat i pionen och jag är ju inte säker på vad som är vad,men ifall du tar risken att få fel så maila mej din adress. mimi.wallenius@pp.inet.fi
    Jag kom inte på hur jag får at-tecknet att fastna på den här datorn, så där är ett annat konstifikt tecken i stället....men det skall alltså vara at-tecknet där i stället.

    SvaraRadera
  7. Kul bild. Tänk vilka klängen! Med sådana behöver man nog inte ha höjdskräck!
    Karin

    SvaraRadera
  8. Jag som verkligen lider av höjdskräck, skulle ha hållit mig till endera snöret - krampaktigt.

    SvaraRadera
  9. Annorlunda klättring av rankan men ändå väldigt systematisk.

    SvaraRadera
  10. Hallå Ruben! Oavsett namn måste man beundra symmetrin hos denna höjdrädda men ändå beslutsamma växt. Envetet grappar den tag i stödet, en gren i taget.

    Beundransvärt!

    Marit

    SvaraRadera
  11. Som det kan bli...jag kan inte annat än förundras över naturen...men höjdrädd tror jag inte den är, snarare målmedveten;)

    SvaraRadera
  12. Fniss...trevlig reflexion! Höjdrädd är däremot jag och jag behövde med all säkerhet, ännu fler "snoddar" som håller mig upprätt på höga höjder :)
    Blomman är en Klockranka.
    Ha en fin dag! /Bea

    SvaraRadera
  13. Vilket kul bild Ruben, det är fascinerande att se hur de 'kastas ut' livlinor och sedan klamrar sig fast. Jag har studerat hur gurkplantorna har gjort i sommar och det är häftigt att se hur duktiga de är.

    mvh Tyra

    SvaraRadera