Alfa, beta, gamma ...

 

100 knyck, en kilometer upp, inte illa!

Det hade hunnit bli ganska mörkt ute, när jag kom på, att jag hade glömt att skydda mina luktärter med fiberduk (för att inte rådjuren skulle äta upp dem). När jag passerade temyntorna märkte jag att de hade besök av ett helt gäng ivriga nattfjärilar. Det var ju inte lätt att se i mörkret vilka fjärilar det rörde sig om, men idag tror jag att jag fick svaret på min undran. Jag såg nämligen ett gammafly på samma ställe. Jodå, de är nattfjärilar, men de kan även konsten att göra natt till dag när det passar. Sådana rackare!

Gammafly hittar mat även i en stormhatt.

Den här fjärilen har fått sitt namn av det ljusa partiet på vingarna, det som liknar bokstaven "g", som heter "gamma" på grekiska. (Om någon blir konfunderad, kan jag berätta, att tecknet "gamma" ser ut som ett rejält svenskt "y" i det grekiska alfabetet). Gammafly är det svenska namnet, och på latin Autographa gamma. Trots att jag inte sett den förut, kommer den varje år till Sverige i ett stort antal från sydligare nejder. Den lär vara en fena på att utnyttja vindarna där den flyger fram i en otrolig hastighet (upp till 100 km i timmen, har jag läst) på ungefär en kilometers höjd. Mer att läsa finns HÄR.