Mimis pion blommar! Ja, jag kallar den så. Om jag någon gång skulle komma på det rätta namnet, vilket jag naturligtvis gärna skulle vilja veta, (förslag mottages tacksamt) så kommer den nog ända jämsides få heta Mimis pion. Mimi, ni vet hon med bloggen
Mimis trädgårdsglädje hade storrensning i sitt "pionland" (har man hört på maken?) för ungefär tre år sedan. Hon hade kastat överkottet på komposten, men när hon fick veta, att jag gärna tog emot några exemplar skickade hon några små osorterade rötter till mig. Vid det här laget visste hon förstås inte vilken sort som var vilken, så det skulle verkligen bli spännande att se dem blomma! Idag slog den allra första pionblomman ut. Och vilken skönhet! Det blir bara en enda blomma i år för på två av de andra plantorna torkade knopparna bort. Så jag har mer spännande att vänta på nästa år.
Mimi berättade, att hennes far hade planterat pionerna någon gång på 40-talet efter att de förvärvat en fastighet på Ängesö i Åbolands skärgård (tror jag). Detta är nu Mimis med familj sommarställe! Så kul, att ha en pion med en historia! Om jag minns rätt, köpte fadern fastigheten för att ha en "säker" plats att dra sig undan till om ryssen skulle bli alltför närgången. Det var alltså under kriget.
Det har varit jättesvårt att få fram de rätta färgerna med mina kameror, så jag har verkligen tagit en massa kort för att komma så nära som möjligt. Fluffet i mitten har en fantastisk färg som är lite mer gammelrosa än vad bilderna visar. Helt fantastiskt vacker! Den doftar dessutom väldigt gott!
... och här den riktiga historien från Mimi ...
Ja, så då ha man gått till historien som människan som kastar pioner på
komposten. Nå riktigt så var det nog inte, utan jag flyttade pionen o
rötterna var så omfångsrika att jag tyckte att jag kunde dela med mig av
dem. Sen var det ju så att två pioner var så nära intill varandra så
jag inte visste vilka rötter som hörde till vilken pion. Men det där var
ju den pionen som du, Ruben och jag våldsamt spekulerade om vilken sort
det kunde vara och då kom jag ju på den strålande idén att du kunde få
en bit o jämföra med din egen liknande pion :) Och nu hade vi ju tur,
för du fick den sorten som vi hoppades på att du skulle få! Pionen är
nog lite nyare än fyrtiotalet. Min morfar köpte Ängesö då, men det var
min pappa som något decennium senare planterade pionerna. Härligt i alla
fall att de nu blommar, och doften tycker jag verkligen är
förförisk!!/Mimi
Oops, minnet var visst inte vad det borde vara!