Den första dagen i september ...
... var vi i Italien med Rosebud's tours och just den dagen besökte vi bland annat trädgården vid Villa Emo i närheten av Monselice (Padova). Det finns även en annan Villa Emo, har jag märkt när jag googlat). Det mesta av trädgården är faktiskt inte äldre än från 1966, då Grevinnan Giuseppina (Josephine) Andrea Emo Capodislista utökade trädgården (och även rustade upp de äldre delarna). Jag förmodar, att hon låtit sig inspireras av engelska trädgårdar. Trädgården är väldigt speciell för att vara i Italien. Fantastiskt mycket rosor som dock inte stod på sin höjdpunkt, det gör de på våren i Italien. Rosor går egentligen inte så bra i detta land på grund av att rosorna behöver en viloperiod, vilket de inte får på grund av klimatet. Våra vintrar är faktiskt rätt så bra för rosor, något att tänka på när våren kommer och mycket är halvdött.Vid restaureringen av trädgården uppdagades två stora dammar, som dock var helt igenfyllda. De är nu utgrävda och kantade med kallor, liljor och iris och i vattnet näckrosor. Här finns också en lång perennrabatt. Heller inte så vanligt i Italien. Perenner går inte bra här. Men är man grevinna, och bor på ett mindre slott, fnyser man åt sådana här små hinder! Det är väl också viktigt att kunna visa besökarna något lite annorlunda. Längs med trädgården kunde man njuta av skuggan i en lång tunnel av avenbok.
Men det var inte rosor eller perenner jag skulle skriva om, utan detta fantastiska hus.
Ingången till parken vid Villa Emo.
Huset är skapat av Vicenzo Scamozzi år 1588. Det är länge sedan det! Han var elev till den store Arkitekten Palladio, som bland annat ritade Villa la Rotonda strax utanför Vicenza. Jag tycker detta hus är otroligt vackert. Jag blir alltid lika fascinerad av det. Vet inte riktigt vad det beror på. Lutar mest åt att det beror på proportionerna, som jag tycker är perfekta. Märk även, att den översta våningen inte har några fönster åt detta håll. Jag tycker det är supersnyggt med det fönsterlösa partiet. De övriga tre sidorna har mycket små fönster, nästan som gluggar, alldeles under takskägget. Kanske ett sätt att få det svalt och skönt i sovrummen, som jag förmodar låg på andra våningen.
I mitten av september ...
... var vi hemkomna från Italien och snart började en kortare ruskvädersperiod. Vädden, (som jag undrade om den skulle hinna slå ut innan frosten i ett tidigare inlägg) hade påpassligt nog gjort det medan jag var borta. Nu såg den rätt bedagad ut av regnet.
Vädd och regndroppssmyckad jungfruhirs Litet Kärleksgräs.
I slutet av september ...
... bara en plusgrad i natt. Men ingen frost. Det skulle ha visat sig på dahliorna, men de är helt oskadda. Vi får väl se hur det går i natt. Det är fortfarande mycket som blommar i trädgården. Tagetesarna 'Linné' och 'Jolly Jester' fortsätter att sätta blommor.
Tagets och dahlia, samt en blå linaria.
Linariorna är lite på dekis, men än tänker de inte ge upp! De har blommat precis hela sommaren. Visst är de fantastiska!
En rosa linaria kämpar vidare. Temynta i bakgrunden.
Fler bidrag om september hittar du hos Hélena med bloggen Bland rosor och bladlöss.