Mirabilis, 29 april

Underblomman, Mirabilis jalapa har nu kommit med sin första blomma! Jag har följt denna planta från det att den såddes, tidigare inlägg i denna serie var den 6 april och 2 mars. Men nu blir det inga mer inlägg förrän den kommer ut i rabatterna. Jag kan berätta, att den hade ganska påtaglig doft, men jag vet inte om den räknas till de ljuvligare. Dock var den inte helt oangenäm.

Blomman slog ut ungefär klockan 16, som det förväntas av den. Den ingår i Linnés solur och man kan alltså bestämma tiden efter tidpunkten för dess utslagande (vem sa, att jag inte kan uttrycka mig byråkratiskt? ;-) DOCK enligt vissa källor har den inte någon som helst susning vad gäller tiden, den slår ut sina blommor när det börjar bli lite svalare i luften! Hoppsan!

Ja, nästa morgon såg det ut såhär. Tänkte, att när klockan blir 16 igen, då piggnar den väl till. Men, se där bedrog jag mig, så nu får jag vackert vänta på att nästa knopp ska springa ut. När plantan växt till sig och blivit stor kommer den antagligen att vara full av knopp, så det kommer nog att springa ut nya blommor varje dag, hoppas jag.

Backsippor i massor

Nu står backsipporna i blom, sades det, så på förmiddagen blev det en liten utflykt till detta fantastiska område med tusentals av backsippor. Platsen var troligen bebodd redan på vikingatiden. I England finns förresten en sägen som berättar att backsippan växer på gamla vikingagravar. Sant eller inte, men nog var detta en plats med särskild känsla! De flesta i färgen som på bilden, men det fanns även små avvikelser. Solen sken och det var en härlig vårmorgon, kan det bli bättre? Naturligtvis var både kaffe och macka nerpackade i ryggsäcken.

Pulsatilla vulgaris

Den lilla vita blomman som är så fin tillsammans med Backsippan är Backskärvfrö, Thlaspi alpestre. Den är en sen invandrare i Sverige (ca 1840) och hör ursprungligen hemma i Mellan- och Sydeuropas bergstraker där den har setts växa ända uppe på 2000 meters höjd.

Läckert, eller hur?

Här och där kunde man även njuta av Vitsippan, där den växte så fint bland mossiga stenar. Och solen den sken och det var ljuvligt!

Flädern, Sambucus racemosa (Tack, Slottsträdgårdsmästaren) och inte Sambucus nigra, som jag hade skrivit, höll som bäst att slå ut. Bladen satt som tofsar utefter grenarna, och färgen var det inget fel på!

Uppdatering. Många undrar över var denna plats ligger, i södra Sverige tror många. Men, å nej, den ligger i Upplands Väsby, ungefär 2 mil norr om Stockholm. Den kallas Calmare hagen (enligt 1760 års karta). Jag kan tillägga, att denna plats sköts och omhuldas av Väsby Naturskyddsförening. På 1980-talet var platsen helt igenvuxen av slån- och nyponsnår. Naturföreningen har sedan 1992 skött hagen genom röjning och slåtter. Den gamla ängsfloran kommer därigenom tillbaka år för år. Backsipporna har ökat till ungefär 5000, påstår föreningen.

Presidentsippans dag

Denna dag kanske man skulle döpa till 'Presidentsippans Dag', eftersom den verkar ha slagit ut samtidigt, åtminstone i stödra och mellersta Sverige. Både Trädgårdsdraken och Glädjekällan skriver om denna sköna sippa idag! Och nu vill jag såklart visa, att även vi här i Stockholmstrakten kan ståta med utslagna Presidentsippor!


Det är svårt att få fram exakt rätt färg i solljuset, men denna ligger sanningen mycket nära!

Jag hittade dessutom en riktigt vit sippa, men det är den blå, Jeffersonia dubia, som tydligen även kan bli helt vita. Den "riktiga vita" heter annars Jeffersonia diphylla.

Presidentsippan blommar under några veckor på våren, men sedan står det väldigt vackra bladverket vackert hela sommaren. Den har fått sitt namn efter Thomas Jefferson, USA:s tredje president.

Bokskogen

Man behöver inte åka till gamla danska områden, dvs Skåne, Blekinge och Halland för att få vandra i en bokskog! På Stäketholmen, cirka 2 mil nordväst om Stockholm, finns en livs levande bokskog. Planterad troligen i början av 1800-talet av dåvarande ägaren till Almare-Stäket, Samuel af Ugglas. Nu är den ståtlig värre! Det dröjer nog ytterligare ett par, kanske tre veckor innan lövsprickningen, och därmed blomningen sätter igång, det sägs ske samtidigt. Den ska jag absolut vara med om!

Ett parti av skogen, med en matta av fjolårslöv som prasslar härligt under skosulorna. Skogen är ungefär 8-10 gånger så stor i förhållande till det man ser på denna bild.

Mitt i bokskogen finner man detta monument som restes av Gustaf Fredric Åkerhielm år 1834. Bokskogen var säkert redan då en trivsam plats att spatsera i. På den tiden var platsen en konstgjord holme, men har sedan dess vuxit ihop med Stäkethalvön

Jag hade först lite problem med att få någon fason på denna vers, men det berodde på, att jag blev lurad av skiljetecknen. Men på modern svenska blir det ungefär så här: Sannare tårar än vad saknaden ägnar hennes minne uttryckte aldrig människohjärtat, ty huldare maka, säkrare vän, ädlare människa än hon har jorden icke burit.

Även utanför själva skogen finns ett och annat bokträd, och invid vägen satt det några svepen kvar. De har innehållit bokollon, fast de har ju för länge sedan sluppit ut ur sin "kammare". Det var nu ett fint krypin för denna lilla insekt. Jag tycker den ser ut som en sorts Nyckelpiga, men det kan mycket väl vara något helt annat.

I Danmark, vet inte om man även gör detta i södra Sverige, så gör man små lustiga djur av bokollonssvepen. Denna lilla krabat fick vi för många år sedan av en dansk familj och den hänger troget med år efter år. Enkelt men kärt minne!

Enligt Den gamla svenska bondepraktikan från 1862 kan man spå väder med bokträ:

Vill du veta hurdan vintern vara må,
Så skall du Allhelgona Dag i skogen gå,
Och därefter en bok uppleta,
Varpå du det skall få veta,
Där må du dig en spån avskära,
Är han torr, varm vinter vill dig nära,
Men är samma spån våt och fuktig,
Då kommer en kall vinter duktig.

Mera om bokskogen, i månaden maj, hittar du HÄR!

Blåsippsbacken

Nu lyser det blått i blåsippsbacken här i närheten. I kvällssolens sista strålar börjar de så smått att kura ihop kronbladen för att sova. Man får passa på att njuta av denna fägring för det brukar inte dröja länge innan blomningen är över.

Nu blommar träden!

Idag tänkte jag visa några blombilder på några av våra träd som blommar nu. Först ut är Sälg, Salix caprea. Det är hanblommor vi ser här, de är gula till skillnad från honblommorna som är gröna. Sälgen är tvåbyggare, det vill säga det finns hanträd och honträd.

På bilden nedan ser vi Alm, Ulmus glabra (egentligen Skogsalm) med sina blommor. Almens blommor är protogyna, dvs hondelen blommar först medan handelen inte är aktiv, därmed minskar risken för självbefruktning.

Lärk, Larix decidua, med honblommor som nästan ser ut som en röd ananas, längs till höger ser vi hanblomman som ser ut som en hängande kotte.

Och sist kommer Hassel, Corylus avellana. Hanblommorna känner vi ju igen som gula långa hängen. Men på bilderna ser vi honblommorna som är ganska så små. På översta bilden på väg att slå ut och på den nedre bilden helt utslagen.

För den som vill fördjupa sig i träd kan jag rekommendera denna LÄNK!

Fjärilarna försvinner!

Läste i husorganet idag en artikel: Fjärilarna håller på att försvinna. Våra fjärilar minskar stadigt i antal, som kanske många har märkt - och i en takt som är oroväckande. Vad sorgligt! Fjärilarna hör ju till vårens och sommaren glädjeämnen. Vad kan ge mera liv åt en trädgård än just fjärilar. På vissa platser i Sverige har många arter försvunnit helt. Orsaken tror man beror på för mycket kväve i jorden (konstgödning, bilavgaser). En annan orsak är att vi skördar våra fält allt tidigare. Betesdjuren var förr utspridda på mycket större ytor, växtligheten blev mer varierad. Fåren är allra värst när det gäller att äta upp fjärilarnas värdväxter.


Här kommer en liten kavalkad på våra trevliga små vänner i trädgården.

Fönster

Än så är det långt till hösten!

Test av utskolning

Den 10 februari såddes Kaukasisk elfenbensklocka, (Symphyandra pendula) och Prickklocka, (Campanula punctata). Efter en månad hade det grott så bra, att jag endast behövde använda en bråkdel av grodderna när jag skolade ut dem i nya krukor, fyra i varje. Jag lät resterande groddar få vara kvar i krukan och växa vidare. Det blev ju en sorts reserv om de första inte skulle gilla en utskolning så här tidigt i livet.

Den 3 april hade de ej utskolade groddarna blivit riktigt stora. Man ser i de bakre krukorna på bilden nedan. Framför ser man de redan utskolade groddarna. De har vuxit en del som man ser, men de ej utskolade groddarna ser ju faktiskt mycket större ut! Så nu tog jag och skolade ut ytterligare några plantor från dessa krukor. Jag ville passa på att göra en jämförelse över vilka plantor som skulle bli finast. Om mina misstankar stämde att jag kanske skolar ut lite väl tidigt. Som regel brukar jag skola ut väldigt tidigt och det har gått bra hittills. Men man vet ju aldrig, det kanske vore bättre om jag inte hade så brottom?


Och hur gick det då med de olika utskolade krukorna?

Den 16 april ser de första utskolade plantorna (10 mars) ut så här.

.... och de plantor jag skolade ut senare (3 april) ser ut så här.

Ja, var och en kan ju se, att de groddar jag skolade ut först, trots att de var väldigt små, ser finare än de andra. Enligt denna högst oventenskapliga test drar jag den slutsatsen, att man kan skola ut groddar ganska så tidigt utan att få sämre resultat. OBS Detta gäller dessa växter, så det kan ju vara annorlunda med andra.

Tulpaner på marsch

Tog fram tulpankrukorna som jag planterade i höstas ur kallgaraget ganska nyligen. Hoppsan, vad bleka de ser ut, undrar just hur det här kommer att gå, tänkte jag. Men, som synes är det ingen fara, på bara en vecka har de bytt färg, och det ordentligt! Detta lovar gott för en riktig tulpanfägring så småningom! Hittade, surprise surprise - ibland överträffar man sig själv, en skiss som jag gjorde vid planteringen. I den stora krukan är det planterat i två 'våningar' med vita tulpaner och papegojtulpaner i de mest, hum hum, brokiga färger.

Den 13 april

Den 10 april

Den 6 april

Citron och Eldskinn

Tjillevipp, sa den lilla fjärilen - och flög sin väg. Ja, man får vara ligga i för Citronfjärilarna har ingen rast och ingen ro, de bara irrar omkring i en yster vårdans, i bästa fall slår de sig ner på någon blomma.

Den långa - snabeln - heter det väl även på en fjäril, går tydligen att böja nästan hur som helst ....


... men, när Citronfjärilen krypit in i en Julros, hur får den till det här med böjen då? Verkar minst sagt lite trixigt!

Eldskinnbaggar i massor vid foten av en lind.

Glad Påsk!

Så här glatt gick det till på 50-talet, eller möjligen 60-talet. Kolla brillorna. Tänk vad man var lustig på den tiden! Men, ett varningens ord till alla damer som ämnar sig till Blåkulla i helgen; månen är visst inte sig själv längre, har både fått ett blått öga och en flagga i nyllet sedan dess.

Uppdatering:

Kortet finns även på mitt galleri HÄR!

Norra begravningsplatsen

Nja, inte riktigt vårkänsla på Norra begravningsplatsen, även om det blommade snödroppar och snöklockor på flera ställen. Men, vackert ändå! Dessa formklippta träd bör väl vara bok?

En av de vackraste gravvårdarna. Här vilar inte någon jag känner, så det är med viss tvekan jag visar bilden, men gravvården är ju så pass gammal att jag må väl vara förlåten. Det är en entomolog, alltså insektskännare, som vilar här. Se så fint smeden gjort fjärilarna!

Detta räcke i järnsmide är mycket vackert i något som jag tror är jugendstil. Vilken patina!

Detta träd, som är nästan som en skuggnde parasoll på somrarna har jag undrat många gånger över. Vad kan det heta, någon som vet? Växer det väldigt långsamt tro, annars vore det ju ett perfekt träd i en trädgård.