tisdag 24 december 2013
torsdag 19 december 2013
Sök på bloggen
Temyntan står fortfarande fin i trädgården.
Funktionen, eller widgeten, som låter en söka på bloggen verkar inte funka. Jag har testat på ett flertal bloggar, men ingenstans fungerar den! Inget nytt kanske, så här har det varit ganska länge, åtminstone hittade jag en som hade varit i kontakt med Blogger.se redan i januari, men hittills har man inte gjort något åt problemet!!!! Vad skall man säga om det?
Jag tycker sökfunktionen är väldigt bra när man vill söka både i sin egen blogg och på andras. Nu har jag hittat ett enkelt sätt att lägga in en alternativ sökfunktion som fungerar. Instruktioner finns HÄR!
Jag gjorde några små ändringar i koden: Jag tog bort texten som stod i inknappningsrutan och som står mellan sitationstecken i koden, dvs Search this blog ... Tyckte den inte behövdes. (men sitationstecknen skall vara kvar!).
Det fanns från början också en knapp till höger om rutan, som faktiskt inte hade någon funktion, den tog jag också bort i koden. Det är den här raden:
Testa och sök på t ex temynta i min blogg, så får du se hur den såg ut i somras! Nu är den också väldigt dekorativ, tycker jag. Ja, man får förstås också med dagens inlägg, eftersom jag använder ordet i texten.
fredag 22 november 2013
Master garden!
Master garden är veckans tema på Blommig Fredag. Lite svårtolkat, men det blir lite tydligare om man skjuter in ett "your", tror jag. Det är så klart Master your garden, Hélena menar! Jaha, det är ju så klart bra. Det skulle jag också vilja ....
Fler bidrag HÄR!
men ....
... kära Hélena ....
... det är inte så lätt ...
... att vara MASTER över sin trädgård ....
... när det växer japanska lyktor överallt!
I sanning säger jag eder, jag är inte mästaren och än mindre bemästraren!
I sanning säger jag eder, jag är inte mästaren och än mindre bemästraren!
Fler bidrag HÄR!
fredag 15 november 2013
Om sex månader ...
... då är förmodligen julknäcken slut ...
... men som tur är, är det då i stort sett bara ett halvår kvar till nästa jul!
För övrigt blommar min trollhassel – skall den göra det?
Se fler bidrag på veckans tema Om sex månader ... HÄR!
fredag 18 oktober 2013
För ett halvår sedan ...
Blommig fredag igen, och veckans tema är För ett halvår sen. Få se nu, 6 månader sedan, det blir i mitten av april. Då hade jag bloggpaus. Visst hade jag en massa frösådder på gång, men de blev aldrig avfotograferade. Mesta tiden ägnade jag faktiskt åt släktforskning. Det här vykortet hittade jag i gömmorna, det är från omkring 1910. Som synes är ingenting är nytt under solen – headset fanns redan då! Detta är ju före mobiltelefonernas tid, så jag skulle tro, att headsetet hade någon sorts trådlös förbindelse med trattgrammofonen – eller kan det helt enkelt vara ett smycke? Ja, det finns mycket att fundera över när man släktforskar, men huvudsaken är ju att det blir rätt, eller hur?! ;-)
För ett och ett halvt år däremot, i april hade vi varit på pelargonutställning och kommit hem med dessa. Tror inte det blev så mycket av det hela! Så det kan gå!
Flera bidrag (men knappast lika seriösa) på temat För ett halvår sen hittar du HÄR!
Handkolorerat vykort från 1910-talet.
För ett och ett halvt år däremot, i april hade vi varit på pelargonutställning och kommit hem med dessa. Tror inte det blev så mycket av det hela! Så det kan gå!
Flera bidrag (men knappast lika seriösa) på temat För ett halvår sen hittar du HÄR!
tisdag 15 oktober 2013
Månadens favoritväxt – oktober
Månadens favorit i oktober får bli Jungfruhirs, Panicum virgatum Litet kärleksgräs, Eragrostis tenella. Den beskrivs som att den har breda, rent gröna blad på stadiga stjälkar och liknar ett fyrverkeri när vipporna slår ut och höjden omkring 60 cm. Allt detta stämmer.
Panicum virgatum Eragrostis tenella i höstskrud.
Jag tyckerJungfruhirsen Litet Kärleksgräs har en fantastisk fin höstfärg, jag gillar den här dämpade coloriten. Nedan kan man se hur den ser ut på sensommaren. Ovanligt fin i år tack vare att jag odlade en lite större grupp än tidigare år. Går även bra i krukor har jag läst.
Panicum virgatum Eragrostis tenella i sommarskrud, tillsammans med Blomsterkörvel, Orlaya grandiflora.
Jag tycker
Se fler favoriter hos Anna Vattenkanna!
fredag 11 oktober 2013
Blommig fredag – En tuffing!
Jag säger som Hélena, den här veckan var det då ett nästan omöjligt tema på Blommig fredag – och ändå är det hon själv som hittat på det! Ja, jag säger då det! Men, efter lite huvudbry så blev det till slut ett bidrag. Fler bidrag hittar du HÄR!
Boken om Christopher Polhem.
En som verkligen hade det tufft i sina unga år var Christopher Polhem. Hans far kom från Pommern, som på den här tiden var svenskt. Han bosatte sig i Visby och i Tingstäde, där gården fortfarande finns kvar. Det var i mitten av 1600-talet. Redan vid 8 eller 9 års åder blev Christopher faderlös. Modern gifte ganska snart om sig, men den nye mannen ville inte kosta på Christophers skolgång. Han togs omhand av en bror till fadern i Stockholm. Denne avled redan efter 2 år och sedan ville änkan knappt veta av honom. Att som ensam moder ta hand om 9 barn var förvisso ingen lätt uppgift! Endast 12 år gammal tvingades Christopher ut i världen för att förtjäna sitt eget bröd.
Christopher kommer att ha det tufft åtminstone 10, 15 år till. Kan verkligen rekommendera boken. Jag tycker den är väldigt spännande och lärorik, men det är förstås inget för den som inte är historiskt intresserad. Att ha det tufft är ju inte detsamma som att vara en tuffing, men Christopher måste ha varit en tuffing som satsade allt han hade för sitt stora intresse – tekniken!
Citat ur bokens inledning;
"Vad gäller kreativitet och nytänkande på teknikens område liknar Christopher Polhem (1661–1751) sin föregångare Leonardo da Vinci (1452–1519), med den skillnaden att Polhem verkligen byggde sina maskiner och tekniska produkter i full skala och prövade dem under verkliga förhållanden. De flesta av Leonardos maskiner stannade som skisser i hans anteckningsböcker eller på modellstadiet."
Man kan se en intervju med författaren här och då får man reda på en hel del.
onsdag 9 oktober 2013
Förvandling
Pussgurkan ...
... som blev till en drake.
Men egentligen är den väl på väg att bli ett lejon, det är nämligen Lejongapsrankan det handlar om!
Så här ser Lejongapsrankan ut i all sin prakt (kanske det är bäst att jag tillägger). Bilden är från ett tidigare år.
måndag 7 oktober 2013
Intressant iakttagelse
Det har visats i olika TV-program hur man gynnar rosenblomstring genom att binda grenarna horisontellt. Bland annat har jag sett det i Haven i Hune. Jag tror även, att Claus Dalby har visat detta i något program. Detta gynnar tillväxt av nya grenar. Är detta en metod som även skulle kunna fungera med lejongap?
Denna sommar har, som alla vet, varit fantastisk. Lejongapen har blommat och blommat och växt och växt. När de blev lite väl långa och hade lagt sig horisontellt av tyngden, knipsade jag av toppen (för att ta till vara på fröer, om jag minns rätt).
Titta, vilken tillväxt det har blivit på den horisontella stjälken! Nu är det så klart, att det är ju inte överdådigt precis på grund av att jag knipsade av grenen så sent på säsongen. Men, om man skulle göra det i ett tidigare stadium, då skulle man väl få en blomning som heter duga?! Skall prova nästa år.
Lejongapen i höstlig omgivning.
Denna sommar har, som alla vet, varit fantastisk. Lejongapen har blommat och blommat och växt och växt. När de blev lite väl långa och hade lagt sig horisontellt av tyngden, knipsade jag av toppen (för att ta till vara på fröer, om jag minns rätt).
... och titta här!
Den liggande grenen är full med små "lejonungar".
Titta, vilken tillväxt det har blivit på den horisontella stjälken! Nu är det så klart, att det är ju inte överdådigt precis på grund av att jag knipsade av grenen så sent på säsongen. Men, om man skulle göra det i ett tidigare stadium, då skulle man väl få en blomning som heter duga?! Skall prova nästa år.
fredag 4 oktober 2013
Nummer ett.
Temat på Blommig fredag denna vecka är Nummer ett. Mitt bidrag får bli det här kyrktornet sett från vår balkong under italienresan i början av september. Varje timme under natten slog den ett försiktigt slag. Jag tror jag bara hörde det en enda gång, det var inget man vaknade av. På morgonen vid sju var det som en liten klockringning. Då visste man, att det var dags att gå upp och göra sig klar för en härlig frukost. Och eftersom tornet ser ut som en etta, får det bli Nummer ett!
San Giovanni Battista di Longa.
Fler bidrag till veckans tema, Nummer ett, hittar du HÄR!
Och nu något helt annat ...
Jag har tyckt mig märka, faktiskt under en ganska lång tid, att bilderna inte blir exakt som på min dator när de väl laddas in i bloggen. Hittills har jag bara märkt, att de blir något mörkare. På ovanstående bild med mycket himmel, ser jag dock tydligt, att himlen drar åt lila, fast den egentligen är ganska turkos. Har lagt bild från min dator bredvid bilden från bloggen. Visst är det skillnad! Någon annan som märkt detta?
Bilden till vänster från bloggen, den högra från datorn.
Ganska stor skillnad både i vithet och färger.
Bilden kan klickas upp.
Vad konstigt, den högra bilden är exakt som på min dator. Varför blev den inte "förvanskad" denna gång? Kan det bero på, att den är mycket större (pixelmässigt)?
onsdag 2 oktober 2013
Nattfrost
I natt kom frosten till vårt lilla hörn av Sverige. Lätt frost får den nog räknas som, termometern visade på en halv grad varmt, faktiskt, men den är ju alldeles intill huset. Det återstår att se längre fram på dagen, om det endast är dahliorna som kollapsat för de är ju extra känsliga. Tänk i alla fall, att vi kom in i oktober innan första frosten!
Min älsklingsdahlia, Dahlia coccinea 'Palmeri'.
Frostig dahlia och solbrud.
fredag 27 september 2013
September ...
Temat på Blommig fredag denna vecka är kort och gott September. September, september – vad skall man skriva om september? En liten tillbakablick över månaden kanske? Nja, det mesta är ju redan visat på bloggen. Men jag tror jag har några bilder i "arkivet".
Vid restaureringen av trädgården uppdagades två stora dammar, som dock var helt igenfyllda. De är nu utgrävda och kantade med kallor, liljor och iris och i vattnet näckrosor. Här finns också en lång perennrabatt. Heller inte så vanligt i Italien. Perenner går inte bra här. Men är man grevinna, och bor på ett mindre slott, fnyser man åt sådana här små hinder! Det är väl också viktigt att kunna visa besökarna något lite annorlunda. Längs med trädgården kunde man njuta av skuggan i en lång tunnel av avenbok.
Men det var inte rosor eller perenner jag skulle skriva om, utan detta fantastiska hus.
Fler bidrag om september hittar du hos Hélena med bloggen Bland rosor och bladlöss.
Den första dagen i september ...
... var vi i Italien med Rosebud's tours och just den dagen besökte vi bland annat trädgården vid Villa Emo i närheten av Monselice (Padova). Det finns även en annan Villa Emo, har jag märkt när jag googlat). Det mesta av trädgården är faktiskt inte äldre än från 1966, då Grevinnan Giuseppina (Josephine) Andrea Emo Capodislista utökade trädgården (och även rustade upp de äldre delarna). Jag förmodar, att hon låtit sig inspireras av engelska trädgårdar. Trädgården är väldigt speciell för att vara i Italien. Fantastiskt mycket rosor som dock inte stod på sin höjdpunkt, det gör de på våren i Italien. Rosor går egentligen inte så bra i detta land på grund av att rosorna behöver en viloperiod, vilket de inte får på grund av klimatet. Våra vintrar är faktiskt rätt så bra för rosor, något att tänka på när våren kommer och mycket är halvdött.Vid restaureringen av trädgården uppdagades två stora dammar, som dock var helt igenfyllda. De är nu utgrävda och kantade med kallor, liljor och iris och i vattnet näckrosor. Här finns också en lång perennrabatt. Heller inte så vanligt i Italien. Perenner går inte bra här. Men är man grevinna, och bor på ett mindre slott, fnyser man åt sådana här små hinder! Det är väl också viktigt att kunna visa besökarna något lite annorlunda. Längs med trädgården kunde man njuta av skuggan i en lång tunnel av avenbok.
Men det var inte rosor eller perenner jag skulle skriva om, utan detta fantastiska hus.
Ingången till parken vid Villa Emo.
Huset är skapat av Vicenzo Scamozzi år 1588. Det är länge sedan det! Han var elev till den store Arkitekten Palladio, som bland annat ritade Villa la Rotonda strax utanför Vicenza. Jag tycker detta hus är otroligt vackert. Jag blir alltid lika fascinerad av det. Vet inte riktigt vad det beror på. Lutar mest åt att det beror på proportionerna, som jag tycker är perfekta. Märk även, att den översta våningen inte har några fönster åt detta håll. Jag tycker det är supersnyggt med det fönsterlösa partiet. De övriga tre sidorna har mycket små fönster, nästan som gluggar, alldeles under takskägget. Kanske ett sätt att få det svalt och skönt i sovrummen, som jag förmodar låg på andra våningen.
I mitten av september ...
... var vi hemkomna från Italien och snart började en kortare ruskvädersperiod. Vädden, (som jag undrade om den skulle hinna slå ut innan frosten i ett tidigare inlägg) hade påpassligt nog gjort det medan jag var borta. Nu såg den rätt bedagad ut av regnet.
Vädd och regndroppssmyckad jungfruhirs Litet Kärleksgräs.
I slutet av september ...
... bara en plusgrad i natt. Men ingen frost. Det skulle ha visat sig på dahliorna, men de är helt oskadda. Vi får väl se hur det går i natt. Det är fortfarande mycket som blommar i trädgården. Tagetesarna 'Linné' och 'Jolly Jester' fortsätter att sätta blommor.
Tagets och dahlia, samt en blå linaria.
Linariorna är lite på dekis, men än tänker de inte ge upp! De har blommat precis hela sommaren. Visst är de fantastiska!
En rosa linaria kämpar vidare. Temynta i bakgrunden.
Fler bidrag om september hittar du hos Hélena med bloggen Bland rosor och bladlöss.
onsdag 25 september 2013
Många strängar på min lyra
Nu kan jag lägga en ny titel till mitt CV och nu även titulera mig Pelargonodlare. Och varför det, undrar du. Jo, för nu har min egenhändigt frösådda vildpelargon, Pelargonium australiense, inlandsform vuxit och har producerat sina första knoppar! Inte illa!
Jag såg den för första gången på en pelargonutställning på Bergianska trädgården för några år sedan och tyckte den var jättefin. Jag lyckades få tag i fröer. Den första sådden hade jag ingen tur med, men skam den som ger sig, jag gjorde ett nytt försök. Nu hoppas jag den skall bli lika fin som på bilden nedan, som är från utställningen! Jag håller tummarna.
Austalisk pelargon, Pelargonium australe inlandsform
Så här såg den ut på utställningen.
Här har vi min pelargon.
Om man tittar riktigt noga ser man en knopp ganska långt ner.
Här syns knoppen lite tydligare.
måndag 23 september 2013
Tulpanerna i jorden
Idag fick jag höra, att det är sämre väder på gång, så det blev ett ryck i trädgården. Bra att ha så mycket som möjligt avklarat medan det ännu är bra väder! Så tulpanförpackningarna som har legat och skräpat ett par dagar blev tömda och lökarna är nu i jorden. Bland annat blev det 'Angelique' i år igen. Så här såg de ut i våras. En mycket tacksam och långblommande sort!
Jag tycker de flesta tulpaner är vackra, så jag tar av vad som finns på Plantagen (ekonomisk som jag är). Den här 'Angelique' fanns både i förpackningar om 10 stycken lökar för 40 kronor, och i en större förpackning som såklart ger ett billigare styckepris. Det fanns hur mycket av denna tulpan som helst i hyllorna, så de finns säkert kvar när det blir dags för specialpris i slutet av säsongen för den som vågar vänta.
Jag planterade dessutom:
10st 'Mondial', en vit dubbel tulpan med det klassiska tulpanutseendet.
10 st 'Salmon Impression', som ger en ljust rosa välformad blomma. De blev planterade i kruka.
10 st 'Brown Sugar', i en mild röd färg som tonade ut i aprikos. Läcker.
Det var allt!
'Angelique'.
Jag tycker de flesta tulpaner är vackra, så jag tar av vad som finns på Plantagen (ekonomisk som jag är). Den här 'Angelique' fanns både i förpackningar om 10 stycken lökar för 40 kronor, och i en större förpackning som såklart ger ett billigare styckepris. Det fanns hur mycket av denna tulpan som helst i hyllorna, så de finns säkert kvar när det blir dags för specialpris i slutet av säsongen för den som vågar vänta.
Jag planterade dessutom:
10st 'Mondial', en vit dubbel tulpan med det klassiska tulpanutseendet.
10 st 'Salmon Impression', som ger en ljust rosa välformad blomma. De blev planterade i kruka.
10 st 'Brown Sugar', i en mild röd färg som tonade ut i aprikos. Läcker.
Det var allt!
fredag 20 september 2013
Om jag vore en blomma ....
Om jag vore en blomma, skulle jag vara en ....?
Veckans tema i Blommig Fredag gav mig verkligen ett bryderi. Vilken blomma skall jag välja? Naturligtvis kan jag inte till exempel vara en ros. Nog för att jag kan visa taggarna ibland, men den är alldeles för söt. De här rosa viktorianska rosorna är ju bara ett big NO NO. Men kanske en riktigt mörkt röd ros. Som heter något med "Kardinal" eller något annat pampigt. Men vid närmare eftertanke. Nej, det går nog inte med rosor, det måste vara något riktigt manligt!!Gick in på Euroflorist för att ta reda på vad som menas med en manlig bukett. Iris, liljor, veronikor (Hej Veronica!) och några nästan helt gröna bollar (som jag inte vet vad det är). Njaaa ... iris vill jag absolut inte vara, och lilja? De doftar oftast ganska gott, så det var ju bra, men nej, de är alldeles för intetsägande. Grön boll, aldrig i livet!! Veronica då? Ja, den är förstås ganska fin med sina blåa, lite spetsiga blommor, men tyvärr den är nog reserverad till någon annan. Men saken är klar, det skall tydligen vara lite blommor som är lite neutrala både till form och färg.
Vilket bryderi! Jag gillar ju att vara lite motvals. Om jag skulle drämma till och välja den mest färgstarka blomman i trädgården?! Det blir den röda salvian. Hmmm ... Nej, usch, inte vill jag vara en salvia, den är alldeles för skrikig! Nej det skall vara en liten, utsökt vacker blomma, som ingen ens tänker på, men som vid närmare betraktelse visar sig vara ett under av skönhet. Men, är det verkligen jag? Tror inte det. Luktärt kanske? Nej, jag vill inte bli uppäten av rådjur. Hosta då? Nej, vill inte bli uppäten av sniglar heller ... Dagliljor? Absolut inte, jag vill inte få huvudet avvridet varje dag! Fuchsia då? Nej, herregud, jag kan väl inte gå omkring i kjolar heller ...
Jaha, tänkte väl det, det här blir svårt! Det propageras ju för, att man skall älska sig själv. Då måste det väl gälla detsamma när man väljer blommor. Det måste vara blommor man verkligen gillar. Få se då; cleome, agastache, rudbeckia, zinnior, lavendel, nejlikor, sidenört, osv. Jaha, det gör ju inte valet lättare precis. Orlaya, kanske, den blir ju alla så förtjust i, och omtyckt vill man ju vara! Ack och ve ... Det här tål verkligen att tänka på, men nu tror jag att jag har det!
Nu har jag bestämt mig!
Det får bli Digitalis ferruginea, som jag såg hos Anna-Karin i somras. Häftigare än så här kan det väl knappast bli! Och se hur rosen har smugit sig helt nära, ja det är då för gulligt. Mitt bästa val!!
Se fler inlägg hos Hélena! Jag lovar, att det blir en härlig stund!
tisdag 17 september 2013
Passion
Nu blommar äntligen min Passionsblomma, Passioflora mollissima! Vad lång tid det har tagit från det att knoppen visade sig! Men det var då ett riktigt dåligt mottagande den fick, regn och grått! Men passionsblomman är nog rätt så tuff, eftersom den till och med växer på hög höjd i Anderna. Den växer i vilt tillstånd i bland annat i Venezuela, Colombia, Peru och Bolivia, men fröer till denna hittade jag på Madeira i fjol. Den kallas också "The Banana Passion Fruit" på grund av att de frukter den producerar liknar en liten banan. Sådde fröerna i mitten av mars tillsammans med fröer från ett par andra passionsfrukter. (Man kan ju skrapa ut dem och torka dem på samma sätt som man kan göra med tomatfröer). Dessa har dock inte visat några knoppar och bladen börjar redan gulna.
Passion trots svenskt ruskväder?
Den gröna lilla saken just där ståndarna delar sig skall bli en liten "banan".
Men för att denna skall hinna utvecklas krävs det andra förutsättningar än vad jag kan ge den.
lördag 14 september 2013
Cosmos, cosmos, cosmos!
Cosmos, eller Cosmea kan man inte vara utan. Just nu tror jag den visar upp sin allra fagraste blomning. Det är fantastiskt hur den kan hålla på hela sommaren och producera blommor och nu på höstkanten blomma ut i ett fullkomligt crescendo!! Bara tacka och njuta!! I år har jag satsat på tre sorter, Picotee, Dazzzler och Gloria, men jag måste säga, att jag saknar den helt vita, det får vi ordna upp till nästa år!!
Cosmos bipinnatus 'Picotee' får ibland en rosa ton i mitten och saknar
det rosa i ytterkanterna (som blomman till vänster om den har),
Högst upp 'Dazzler'.
Den mörkt röda Cosmos bipinnatus 'Dazzler' blir hög, precis som jag vill ha den.
Hade tidigare 'Rubenza' i samma färg som jag tyckte blev för låg.
Denna utlovades på fröförpackningen att bli mellan fyra och fem fot, och det blir den!
Cosmos bipinnatus 'Gloria'.
fredag 13 september 2013
Blommar just nu ...
... gör faktiskt ganska mycket. Ja, frånsett rosorna då, som antingen har tagit en vilopaus eller blivit avknoppade (förlåt vitsen) av rådjuren. Men, jag tänkte skriva om en salvia idag. Det är Salvia splendens av något slag, troligen med tillnamnet Camaroes. Fröna hittade jag på Madeira i fjol. Det speciella med den här salvian är, att den är dryga metern hög – och ändå står den på ett ställe med ganska dålig jord och väldigt torrt. Som de flesta salvior blommar den två gånger per sommar, och det är alltid den andra blomningen som är praktfullast.
Vill du se vad som blommar just nu
i trädgårdarna runt om i Sverige och
övriga Norden?
Gå då till Bland blommor och bladlöss
och se vad andra har valt ut i veckans tema
Vad blommar hos mig just nu.
Mycket nöje!
Salvia splendens, troligen camaroes.
Salvian lyser upp bland höstfärgerna.
Vill du se vad som blommar just nu
i trädgårdarna runt om i Sverige och
övriga Norden?
Gå då till Bland blommor och bladlöss
och se vad andra har valt ut i veckans tema
Vad blommar hos mig just nu.
Mycket nöje!
tisdag 10 september 2013
Om ni bara visste ...
... hur lätt det är att föröka rosor skulle alla göra det, tror jag. Tänk att kunna skapa egna ROTÄKTA rosor, slippa "oäkta" rotskott, och kunna kunna göra en rosenhäck alldeles gratis om man så önskade. Visst vore det toppen?!
Det hela började med släktforskning, hör och häpna! Jag vet nu, att Karins farfar byggde ett sommarställe i närheten av Nockeby (eller Drottningholm för de som är mindre insatta i Stockholms geografi). Platsen heter Gubbkärret och för 101 år sedan skedde bygget. Stället fick namnet Ragnhildsborg efter farfaderns fru som hette Ragnhild.
Jag fick hjälp av Bromma Hembygdsförening och det lyckosamma var, att det fanns en hel artikel i Brommaboken om den här platsen, skrivet av en som senare kom att bo i detta hus. Det var en son till Topsy, ni vet han som basade på Nalen (Dans och musiksalong i Stockholm).
Nåväl, vi visste att huset var rivet men vi tog oss ändå dit ut för att beskåda ruinerna och få en känsla för platsen.
Kvar fanns några terrasseringar på den sluttande tomten, det mesta av husgrunden och några trappor. Bredvid en av trapporna växte ett par rosor. Tänk om de var kvar från farfaderns tid?! Vad kul det skulle vara att ha samma ros i sin trädgård!! Nu hade rosorna slutat att blomma, så jag vet ju förstås inte om det var vildrosor eller ej. Men jag tog ändå några sticklingar, läste på lite om hur man förökar rosor, och gjorde som man skulle, tror jag. (Jag hittade även en pedagogisk film om ämnet på YouTube).
Jag planterade sticklingarna den 16 augusti, och idag, ungefär tre veckor senare var jag så nyfiken att jag inte kunde hålla mig ...
Här ser vi tre av de rosor som bildat flest rötter. De är tagna med klack. Övriga var också på god väg. Vad gäller de sticklingar som jag tog enligt en annan metod (utan klack) så gav de ett betydligt sämre resultat. Ett par stycken var i färd med att påbörja rotbildningen, vissa hade jag stuckit ner i jorden utan att trycka till runt om ordentligt, och dessa var ju bara att kasta.
Men, visst är det häftigt att kunna göra fler exemplar av älsklingsrosen?! Egentligen skall man nog helst börja lite tidigare än augusti med det här och då tror jag man kan bevara plantorna utomhus i skyddat läge redan första året (men det här får jag kolla upp). Jag räknar inte med att rosorna skall klara sig i rumsvärmen i vinter, men man vet aldrig! Det lär dock skall gå att förvara krukan utomhus om man täcker den med ordentligt med löv. Jag skall prova. Nu vet jag i varje fall att det är enkelt att föröka rosor!
Det hela började med släktforskning, hör och häpna! Jag vet nu, att Karins farfar byggde ett sommarställe i närheten av Nockeby (eller Drottningholm för de som är mindre insatta i Stockholms geografi). Platsen heter Gubbkärret och för 101 år sedan skedde bygget. Stället fick namnet Ragnhildsborg efter farfaderns fru som hette Ragnhild.
Jag fick hjälp av Bromma Hembygdsförening och det lyckosamma var, att det fanns en hel artikel i Brommaboken om den här platsen, skrivet av en som senare kom att bo i detta hus. Det var en son till Topsy, ni vet han som basade på Nalen (Dans och musiksalong i Stockholm).
Nåväl, vi visste att huset var rivet men vi tog oss ändå dit ut för att beskåda ruinerna och få en känsla för platsen.
Ragnhildsborg och en kvarvarande trappa.
Kvar fanns några terrasseringar på den sluttande tomten, det mesta av husgrunden och några trappor. Bredvid en av trapporna växte ett par rosor. Tänk om de var kvar från farfaderns tid?! Vad kul det skulle vara att ha samma ros i sin trädgård!! Nu hade rosorna slutat att blomma, så jag vet ju förstås inte om det var vildrosor eller ej. Men jag tog ändå några sticklingar, läste på lite om hur man förökar rosor, och gjorde som man skulle, tror jag. (Jag hittade även en pedagogisk film om ämnet på YouTube).
Stiklingarna tillklippta och satta.
De fick också ett "miniväxthus" i form av en platspåse över sig. De med klacksticklingar till vänster.
Jag planterade sticklingarna den 16 augusti, och idag, ungefär tre veckor senare var jag så nyfiken att jag inte kunde hålla mig ...
Ganska gott resultat efter endast 3 veckor!
Här ser vi tre av de rosor som bildat flest rötter. De är tagna med klack. Övriga var också på god väg. Vad gäller de sticklingar som jag tog enligt en annan metod (utan klack) så gav de ett betydligt sämre resultat. Ett par stycken var i färd med att påbörja rotbildningen, vissa hade jag stuckit ner i jorden utan att trycka till runt om ordentligt, och dessa var ju bara att kasta.
Men, visst är det häftigt att kunna göra fler exemplar av älsklingsrosen?! Egentligen skall man nog helst börja lite tidigare än augusti med det här och då tror jag man kan bevara plantorna utomhus i skyddat läge redan första året (men det här får jag kolla upp). Jag räknar inte med att rosorna skall klara sig i rumsvärmen i vinter, men man vet aldrig! Det lär dock skall gå att förvara krukan utomhus om man täcker den med ordentligt med löv. Jag skall prova. Nu vet jag i varje fall att det är enkelt att föröka rosor!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)