Jag vet var humlorna är ...

... åtminstone i den här trädgården! De håller till i den grekiska vädden, Knautia macedonia. En himla aktivitet är det! Så jag blev lite snopen när jag tittade på fotot i datorn (uppförstorat). Endast fyra humlor på bilden! Det var dålig timing av mig, för de flyger hit och dit och just vid fototillfället var de flesta utanför bild. För övrigt ser jag att humlorna trivs på cosmeorna också, på zinniorna och på ett par andra ställen. Men inget går upp mot grekvädden!

Humlesurr och knautia.

Här en annan krabat, som INTE lyser med sin frånvaro, den lyser och skimrar på ett annat sätt. Tittar man riktigt noga i blänket kan man se himmel och moln - ja till och med en liten mörk fläck, som är fotografen! Tyvärr så presenterade vi oss aldrig för varandra.

Okänd gynnare.

Det här är i varje fall en Fyrbandad blombock, Leptura quadrifasciata, som går och skrotar på min vita vallmo som heter 'Yellow peony' av någon anledning, men den är förstås inte kritvit även om det ser så ut i solen.

Fyrbandad blombock på vallmo.

Det är väl lika bra nu när jag ändå är inne på djur och natur att jag klämmer till med en humla till!

"Jag vill ha hela dig för mig själv!"

Lite av varje ...

Lite blandat idag.

If you can´t make it - fake it! Så får man väl säga om vårt så kallade lobelia-vattenfall som i rännilar rinner ner i dammen.

Fransk Blåmunk, Jaseone Levis, som jag fick fröer av från Bea med bloggen Daggdroppen (som tyvärr har slutat att trädgårdsblogga (tråkigt men sant), men hon är fortfarande aktiv med bloggen Naturens vingslag). Första året efter sådd kom endast en bladrosett, men år två blommar den.  Flerårig står det på Impectas sida att den är, men jag har för mig att Bea sådde den varje år, och att den snarare bör betraktas som två-årig.

Mera fådda blommor ....

"Mimis pion" - ja, det är jag som kallar den så. Vet inte dess rätta namn, men jag har forskat så långt jag har kunnat och gissar på 'Kelway´s Lovely'. Väldigt vacker är den, blommorna tillhör de mindre om man jämför med andra pioner.

Och i natt slog den i morgonljuset nästan svarta vallmon ut! Den har ännu inte gjort sig helt fri från "knopphöljet". Fröerna fick jag av Turid fra Norge i höstas! Turid har bloggen Tua i Hagen og Huset. Den vita dubbla vallmon kommer från en gammal fröpåse jag hade i gömmorna.

Så här ser vallmon ut i starkt solsken. En helt fantastisk färg då också, bordeaux tippar jag på, men jag dricker så sälla bordeauxviner, så jag är inte säker. Så HALLÅ, vinpimplare där ute, vad säger ni?





Och så måste jag visa ...

'Bowl of Beauty' som står så fint mot Grekvädden, Knautia macedonia.

Aklejor förekommer i alla de möjliga färger och former, jag väljer att visa en som jag tycker är lite speciell i sin färgkombination.

Och så slutar jag med ...

Det är inte så ofta man ser linnéor, så man blir lite till sig när man gör det.

En tur på Via Dolorosa ...

... kan jag tyvärr inte bjuda på. Men vad sägs om en tur på min egen Via-som-är-rosa? Det är hängsyrenen som med hjälp av den senaste tidens regn passat på att beströ marken med sina blommor. I kopiösa mängder, vill jag påstå. Via Dolorosa lär betyda ungefär "Suckarnas väg" och det skulle  ju egentligen passat bättre på denna stig, även om suckarna är lite färre nu för tiden. Här var nämligen tidigare en trappa och det var lite småjobbigt att baxa gräsklipparen uppför den. Men med den här stigen går det hyfsat bra.

Hängsyrenens blommor som beströr rabatt och stig.

Sanda Cottage revisited

Nästan ett år efter vårt första besök på Sanda Cottage, tog vi oss friheten att bjuda in oss själva på en rundvandring i denna oas. Vad hade hänt sedan sist i trädgården? Helt ovetande var jag nog inte, eftersom jag sett på Veronicas blogg det ena projektet efter det andra ta form. För det första ...

... fick vi äntligen se "trädgårdshuset", som ju blivit klart redan i höstas. Det vackra järnräcket fanns på plats (så nu behöver jag inte ondgöra mig över dess tidigare placering längre, som jag tror jag gjorde vid mitt förra besök på Sanda Cottage). Huset dök upp som en hägring, när jag tittade upp, efter att ha varit koncentrerad på att inte trampa ner några blommor i irishavet som vi vandrade genom (man ser bara en bråkdel på bilden).  Mellan trädgårdshuset och bostadshuset fick man en känsla av en engelsk courtyard (men det får Veronica visa själv på sin blogg, tycker jag). Bakom trädgårdshuset vandrade vi genom Veronicas och Stefans nyanlagda woodland, och inte kunde man tro, att det var första säsongens planteringar vi fick se, nej det såg helt etablerat ut.

Sedan beundrade vi den nyanlagda dammen och planteringarna runt denna och vi såg till och med en liten fisk simma kring bland näckrosorna. Men jag glömde förstås att ta kort, för jag blev så fascinerad att den vackra nävan intill dammen. Om man skall vara helt sanningsenlig, så är Veronica kanske inte den som har alla blomnamn på sina fem söta små fingrar, men hon misstänkte, att den kanske kom från deras koloni och var en gammal sort. Och det låter jättebra, tycker jag - det är helt enkelt en helt unik näva, som bara finns här hos Veronica och Stefan (och numera även hos undertecknad).

Sedan var det dags för skuggpartiet (inget foto på det) och så bar det av till växthuset. Eller rättare sagt, det nyanlagda partiet alldeles vid växthuset, med aurikel-teatern och en mysig sittplats. Nu var det sen eftermiddag, och platsen badade i kvällssol, och man hade en fantastisk utsikt över delar av trädgården.

Turen fortsatte förbi den italienska trädgården och förbi köksträdgården och ner till den nyanlagda "hemliga hörnan", där vi satt ett tag och filosoferade. Tyvärr blev bilderna därifrån inte så bra, och Veronica har ju visat den på sin blogg nyligen, så vi får nöja oss med att konstatera, att det var väldigt rofyllt därnere.

Sedan blev det en tur upp mot växthuset igen, och Karin som inte hade fotograferandet att tänka på, slog sig till ro och bara njöt ... Förresten är grusgången och portalen, samt utökning av rosenrabatten längst till höger också relativt nya projekt. Var får Stefan och Veronica all energi ifrån? Ett enormt stort trädgårdsintresse, är min gissning.

Så blev det fika i deras fantastiska "lounge", trädgårdsprat för hela slanten och så hade tre timmar bara försvunnit (förstå vad många projekt Veronica och Stefan hade kunnat genomföra på den tiden). Så var det dags att dra sig hemöver med lite nya växter i bagaget.

 Veronica gräver upp en rejäl bit av den vackra nävan.
(Och svansföringen är det, som synes, inget fel på)!

Ha det gott!

/Ruben

Måste få skryta litet ....

... om tagetesen, som allmänt kallas 'Linné' som har skött sig riktigt fint i år. Jag har haft den i ganska många år, och jag har tyckt, att den aldrig har blivit så fin som den blev det första året. Har funderat litet, om det kunnat bero på att fröna degenererat eller så ... Men, så var det nog inte för i år verkar den trivas väldigt gott. Jag sådde fröna i slutet av mars och då sådde jag även tagetesen 'Jolly Jester' (som jag vet att många tycker är lite vulgär), men jag tycker den är kul i sin gul/röd-randiga skepnad. Plantorna stod bredvid varandra innan utplanteringen, och båda blommade redan då, och jag tyckte de klädde varandra ganska bra, så de har blivit en liten samplantering av 'Linné' och 'Jolly Jester'. Märk även på bilden vad fint gullregnet blommar.