onsdag 14 januari 2009

Kamelian blommar

Förra året besökte vi en kameliautställning på Brunnsvikens trädgård, som jag skrivit om här, och naturligtvis gick vi inte hem tomhänta. Vi visste ju, att Kamelior är lite kinkiga, eller rättare sagt, de vill ha det svalt och ljust under större delen av vintern. Gärna runt 5 grader varmt bara. Det kunde vi inte ge den. Nåja, ganska så ljust, men inte temperaturen. Den bildade iallafall massor av knoppar på sensommaren (om jag minns rätt) . Tyvärr föll många av, troligen på grund av ojämn vattning. Men nu blommar den iallafall, den godingen, på de knoppar som blev kvar!


I Pillnitz, utanför Dresden finns en Kamelia, som inte är av denna världen, åtminstone inte denna del av världen, den är cirka 8 meter hög och 11 meter i diameter.

Den Kamelian har sin särskilda historia:
Den är över 200 år gammal och den äldsta i Europa. Carl Peter Thunberg, en av Linnés lärjungar, förde med sig fyra Kamelior (Camellia japonica L.) från en resa till Japan år 1779. En av dessa hamnade ganska snart, via Kew Gardens här. Man vet att den planterades ut där den står nu i parken år 1801. Under vintrarna skyddade man den med bastmattor och dylikt. Så småningom monterade man upp ett skyddande litet växthus i trä omkring den.

KATASTROF. I början av januari 1905 började trähuset brinna på grund av en defekt i uppvärmningsugnen. Det var 20 grader kallt ute, och det vatten man släckte elden med lade sig som ett ispansar runt kamelians grenar. Man trodde att nu var det ute med Kamelian! Men, när våren kom började det skjuta små skott från grenarna. KAMELIAN HADE ÖVERLEVT!

År 1992 togs ett mobilt (rullar på skenor) glashus i bruk som hyser Kamelian under vintern. Kamelian flyttar alltså inte in i huset, utan huset rullas fram och stora dörrar öppnas och när huset sedan nått rätt position stängs dörrarna och huset har alltså kommit till Kamelian. Via en dator kan man reglera temperatur, luftning, luftfuktighet och ljus. Den får då en konstant temperatur på 4-6 grader. När det blivit tillräckligt varmt (i maj) rullas huset bort och kameliaträdet står fritt i slottsparken.

10 kommentarer:

  1. Kamelian är en av mina önskeväxter.! Jag vill gärna ha en, men har just nu inga möjligheter att ge den svalt och ljust på vintern. Så jag får vänta...
    Jag kan tyvärr inte heller skaffa ett sånt smart mobilt hus som de har i Tyskland =). /Helen

    SvaraRadera
  2. När du blir utexaminerad trädgårdsmästare, rik och berömd, då kan du säkert skapa en plats för kamelian! /Ruben

    SvaraRadera
  3. Vad avundsjuk jag blir! Inte en enda blomma ännu på mina kamelior... Hoppas det blir några så småningom.

    Katarina

    PS Såg du mitt svar bland mina kommentarer? Jag kunde inte svara via email eftersom jag inte hade din adress...

    SvaraRadera
  4. Katarina: Men, du har väl knoppar? Nej jag hittar inte ditt svar, jag har varit inne igen och sökt, men icke! Kanske du kan skicka ett meddelande på tradgardsblogg.se, om du har tid? Ruben

    SvaraRadera
  5. Då får man gratulera! Inte illa att få den att blomma om! Jag skötte dem med mycket omsorg när jag arbetade i handelsträdgården. Där ahde man ju det optimala klimatet med låg emperatur vintertid. Lite stolt kände även jag mig då när knopparna brast / gittan

    SvaraRadera
  6. Ja det är nog så, man blir gladast när man lyckas med de besvärliga växterna! /Ruben

    SvaraRadera
  7. Så du finns här nuförtiden..? Kamelior är finfina, och den där stora vill jag minnas att jag sett ett tv-program om för några år sedan. Otroligt. :-)

    SvaraRadera
  8. Jag minns också det inslaget i Gunnels Gröna, tror jag att det var. Kamelian var helt översållad med röda blommor, och de vandrade i växthuset och kunde se den i olika nivåer, har jag för mig. /Ruben

    SvaraRadera
  9. Härligt Ruben, jag såd ett program på TV:n om den där Kamelia, helt otroligt!

    mvh Tyra

    SvaraRadera
  10. Tyra: Jo du, där ligger vår lilla planta i lä!! /Ruben

    SvaraRadera