Årets första grodd

Ojj, vad har vi här? Jo, det är Cuphean som redan tittar fram. Det tog bara fyra dagar, riktigt snabbt, alltså! Nu är det viktigt med tillskottsbelysning eftersom ljuset inte är den bästa denna gråa vinter. Ska ställa den lite svalt också, så den inte ränner iväg.

Jag hade ju tänkt, att jag inte skulle börja så för tidigt i år men jag läste, att den hade lång utvecklingstid. I övrigt har jag hittills endast sått växter som behöver en köldperiod. Den stora sådden kommer i mars.






Så här ser den ut när den är i blom. Originellt utseende, det är därför jag tycker det är kul att prova den. Visst finns det väl vackrare växter, men det är alltid kul att prova något nytt! Lythraceae Cuphea lanceolata heter den på latin, Cigarrblomma på svenska, förmodligen beroende på, att i knoppstadiet ser blommorna ut som - just det, cigarrer. Den kommer från Mexico.

Burrrr, sa Bambun

När det är vinter och kallt, då krullar bambun ihop sina blad för att skydda sig. Ganska lik oss människor med andra ord, vi kurar ju också ihop oss när det blir kallt. Men den ger iallafall ett dekorativt intryck, tycker jag. Och den är grön hela vintern.

Så här ser bladen normalt ut - ja, kanske inte fullt så många gula blad, men detta foto togs i höstas. Ganska så stor skillnad! Den här sorten heter Fargesia murielae "Simba" och ska bli mellan en och två meter hög enligt böckerna, vilket stämmer ganska bra för denna är ungefär mittemellan, och den har några år på nacken.

Chinoiserie

När jag nu är inne på det här med chinoiserie, har jag rotat lite bland mina gamla foton. Först ut blir ett fönsteröverstycke från Kina Slott ute vid Drottningholm. Undrar om konstnären som mejslat fram den här figuren någonsin sett en livs levande kines? Man får ju komma ihåg, att detta var ungefär 250 år innan OS i Peking. Ögonen verkar inte särskilt asiatiska - och öronen, vad ska man säga om dem? Bah, kanske?


Så ska jag väl förklara vad chinoiserie är för något. Jo, det var ett mode som var väldig populärt bland finare kretsar i slutet av 16-hundratalet och under 17-hundratalet. Genom Holländska Ostindiska Kompaniet importerades kinesiskt konsthantverk såsom lackarbeten och porslin. Det blev högsta mode och varje person av aktning betalade rundligt för att komma i åtnjutande av ett dylikt föremål. Den kinesika stilen blev helt enkelt ett 'måste' för den som ville räknas för något. Här i Europa resulterade den även i en hel del byggnadsverk under 17-hundratalet. De blev en blandning av kinesisk stil och rococo. Ganska så charmig, tycker jag.

Kinesiska théhuset, uppfört för Fredrik den Store i Sanssouciparken, Potsdam. Det stod klart år 1764 och användes som matsal.

Gärna lite thé, men kan man inte få en latte istället?

Pillnitz slott och park

Slottet Pillnitz utanför Dresden är ett gott exempel på 17-hundratalets svärmeri för det kinesiska. Slottet, eller slotten består egentligen av två till synes likadana byggnader på var sin sida om en imponerande parkanläggning. Det ena slottsbyggnaden kallas för Bergslottet och den andra, som ligger precis vid floden Elbe, för Vattenslottet.

Slottsbyggnaderna uppfördes 1720-1724 och arkitekt var Pöppelmann som även ritade det berömda Zwinger. Som jämförelse kan nämnas, att vårt Kina slott ute vid Drottningholm stod färdigt 1769, det ersatte då ett simplare slott som stod klart redan 1753. Det var en födelsedagsgåva till Drottning Lovisa Ulrika som för övrigt lär ha blivit helt överraskad av dess tillkomst!

Parken, som den ser ut idag, omskapades alldeles i början av 18-hundratalet i vad som beskrivs som biedermeier-stil. Riktigt vad den stilen innebär, vet jag inte riktigt, men jag gissar att det har med blomsterbroderierna att göra. Den skapades av den berömde trädgårdsarkitekten Lenné.

Här har vi en närbild på en bit av de långa rabatterna. Man ser Gaura, Chokladblomma, Palettblad, Tagetes och en och annan blå Salvia. Inte så illa för en park av detta slag. Med denna mängden av blommor, måste man förstås arbeta med lättskötta växter! Dock tycker jag att man kunde ha valt en annan Tagetessort.

Slottsparken är stor och innehåller bland annat en engelsk park. Det är i anslutning till denna man kan finna den stora Kamelian jag skrev om i förra inlägget.

Kamelian blommar

Förra året besökte vi en kameliautställning på Brunnsvikens trädgård, som jag skrivit om här, och naturligtvis gick vi inte hem tomhänta. Vi visste ju, att Kamelior är lite kinkiga, eller rättare sagt, de vill ha det svalt och ljust under större delen av vintern. Gärna runt 5 grader varmt bara. Det kunde vi inte ge den. Nåja, ganska så ljust, men inte temperaturen. Den bildade iallafall massor av knoppar på sensommaren (om jag minns rätt) . Tyvärr föll många av, troligen på grund av ojämn vattning. Men nu blommar den iallafall, den godingen, på de knoppar som blev kvar!


I Pillnitz, utanför Dresden finns en Kamelia, som inte är av denna världen, åtminstone inte denna del av världen, den är cirka 8 meter hög och 11 meter i diameter.

Den Kamelian har sin särskilda historia:
Den är över 200 år gammal och den äldsta i Europa. Carl Peter Thunberg, en av Linnés lärjungar, förde med sig fyra Kamelior (Camellia japonica L.) från en resa till Japan år 1779. En av dessa hamnade ganska snart, via Kew Gardens här. Man vet att den planterades ut där den står nu i parken år 1801. Under vintrarna skyddade man den med bastmattor och dylikt. Så småningom monterade man upp ett skyddande litet växthus i trä omkring den.

KATASTROF. I början av januari 1905 började trähuset brinna på grund av en defekt i uppvärmningsugnen. Det var 20 grader kallt ute, och det vatten man släckte elden med lade sig som ett ispansar runt kamelians grenar. Man trodde att nu var det ute med Kamelian! Men, när våren kom började det skjuta små skott från grenarna. KAMELIAN HADE ÖVERLEVT!

År 1992 togs ett mobilt (rullar på skenor) glashus i bruk som hyser Kamelian under vintern. Kamelian flyttar alltså inte in i huset, utan huset rullas fram och stora dörrar öppnas och när huset sedan nått rätt position stängs dörrarna och huset har alltså kommit till Kamelian. Via en dator kan man reglera temperatur, luftning, luftfuktighet och ljus. Den får då en konstant temperatur på 4-6 grader. När det blivit tillräckligt varmt (i maj) rullas huset bort och kameliaträdet står fritt i slottsparken.

Upp och ner

I höstas glömde jag, att vi faktiskt hade en Amaryllislök sparad från förra året. När jag hittade den i kallgaraget såg den torr och lite tråkig ut, men min kära maka räddade den och planterade löken i en kruka. Och lagom till tomtar och andra juldekorationer skall ned så skjuter Amaryllisen upp! Men, bättre sent än aldrig!!

Året som gick - 2008

Här har vi en snabbsummering av mitt trädgårdsåret 2008. Under januari hände inte mycket mer än att jag tittade runt på olika bloggar. Efter mycken tvekan bestämde jag mig för att starta en egen blogg.