Framför den pampiga herrgården utbreder sig en muromgärdad stor gårdsplan. Härifrån ser man den berömda vyn med den raka bruksgatan med arbetarbostäder på båda sidorna bort mot kyrkan i andra änden. Den engelska parken ligger på herrgårdens baksida (till höger på bilden).
Bruksherrgården tillkom under John Jennings tid som ägare till bruket, och ritades Jean Eric Rehn och stod färdig 1774. Från början var det tänkt att köket och betjäntutrymmena skulle ligga i separata flyglar, men man frångick detta (ganska unikt) och herrgården fick i stället tre våningar med plats för allt. Med sina tre våningar är det en synnerligen pampig byggnad.
Vem skulle inte vilja inta morgonfikat på denna terrass med utsikt mot den engelska parken?
Ni som har följt mina bloggar, kanske känner till min svaghet för järnsmide. Kanske har det tillverkats på bruket även om framställning av stångjärn var den huvudsakliga verksamheten.Den engelska parken kan inte alls jämföras med den vid Haga. Den var ju kunglig och av helt andra proportioner än denna. Det här är en park att flanera i någon timme, efter maten eller så ... Man kunde, när det begav sig, även idka spel med fjäderboll, läsa en god bok, men mest fick man nog slåss mot myggen, skulle jag tro. Parken ligger nämligen på gammal våtmark.
Här ser vi en del av pelousen som inte är mycket större än så här. Men det är ju inget fel med det, vill jag poängtera.Det är ganska tätt mellan överraskningsmomenten i parken. Det var ju självklart på den här tiden, att parker av det här slaget skulle innehålla olika överraskningsmoment som förmedlade olika känslor. Nästan som en sagostig för vuxna, alltså. Så finns här bland annat:
Ett källhus från 1787, byggd över en naturlig källa. Det var bara att öppna en lucka i golvet och skopa upp lite vatten. Mycket vacker interiör med vackra väggmålningar.
En voliére, dvs ett fågelhus för lite större fåglar som var vackra att se på. Den voliére vi ser nu är en kopia av den från 1787 som revs på 1960-talet. Troligen var denna i väldigt dåligt skick.
Belisars tempel från 1794 inbäddad i furuskog. Tanken är att här vilar en omkringirrande romersk fältherre. Lite dystert, här kan man till exempel tänka på livets förgänglighet, om man har lust vill säga!
Spegeltemplet byggdes 1804 och är i första hand ett ställe där man kan vila sina ben, om det nu skulle behövas, eller helt enkelt söka skydd för regnet. På taket brukade en orkester konsertera när det begav sig. Här är det en glad och ljus känsla som råder.
Ja, och så får vi ju inte glömma den obligatoriska eremitens grotta. Inte mycket att hurra för, men här hade man faktiskt tillfälle att dryfta världsproblemen med en alldeles oäkta eremit på sin tid. När eremiten tröttnade på alla dumma frågor blev han ersatt med en vaxfigur. Vilket öde! Tur att man inte gör så idag! Men tänk själv - Reinfeldt som vaxfigur. Nu vill jag ju inte likna vår Statsminister med en eremit, för det första har han inget skägg, men det kan väl inte ha undgått någon att han får massor av dumma frågor?
Voliéren bland vildrosor. Rosen är ett av de få exemplen på blomsterfägring i parken.
Det finns ett antal mycket vackra vita broar som sammanbinder de små öarna i parken. Konstnären Elias Martin bodde här ute på 1700-talet och med hjälp av hans bilder har man försökt återskapa stilen på broarna. Visst är de vackra, men den ståtliga ormbunken går heller inte av för hackor!
Här är det som vackrast när vattnet speglar himlen och allt blir lite ljusare. Parken känns faktiskt lite förvuxen, och det var på sina ställen alldeles för vildvuxet med midjehögt gräs. Man bör nog se parken på våren, när sipporna blommar, innan gräset blivit för högt. Då skulle man bättre uppleva parkens struktur.
Pestskråp, frodigt och vackert i motljus. I bakgrunden brukets klockstapel.
Hittade denna bild i min tulpanbok. Visst är det Lottas Tagetes! Avporträtterad av Nicolas Robert (1614-1685) i Les Velins du Roi, en gammal sort, alltså. Stötte nyligen på den på Uppsala Botaniska Trädgård, och tänkte, nu ska jag äntligen få det vetenskapliga namnet på den, men på skylten stod bara; Tagetes erecta sammetsröd Ltg, Stor tagetes. Någon som vet vad "Ltg" betyder?
Så här ser Tagetesen ut i Uppsala Botaniskas paradrabatt. Ojjj. Inte kan man väl blanda hur som helst? Och absolut inte med Tobaksblomman 'Tinkerbell'! Nej, dessa rabatter var verkligen ingen höjdare.
"Buuu", säger fågelskrämman, "håll er undan". Men vem blir rädd för något sådant idag, knappast rådjur och harar iallafall. Knappast trast och skata heller. Den är nog mest till prydnad, skulle jag tro.
I denna stora binge har vi pumpor eller Zuccini, eller något annat ätbart.
Paradgata av Rarbarber. Om jag minns rätt håller Julita en 
Några av blomsterlanden.
Rosorna bildar en del av häcken mellan vår tomt och grannens och de är ganska nyplanterade. Det var en evigt huvudkliande, vilka rosor skulle vi välja, vilka var härdiga, vilka hade doft, vilka var vackrast? Jojo, vilka är rådjurssäkra hade varit bättre att fundera över. Ack ja, men i sanningens namn måste jag ju erkänna, att de nog är LITE söta iallafall. Och det där med strypning eller mailbombning kan ni förstås ta med en nypa salt .... tills nästa gång de dyker upp!!! 
Nepeta nervosa blir bara större och större för varje år. Men, så är det ju med många perenner, att det är först efter några år efter sådd som de visar sin vackraste sida.
Blekblå näva tillsammans med dagg-grönt bladverk från Daggrutan är riktigt fint! I bakgrunden en sorts jätteröllika, upphittad på Bornholm he he.
Än blommar pionen 'Bowl of beauty', fast dess höjdpunkt är förbi nu. Gör sig bra tillsammans med Knautia Macedonica. Några blommor av Knautian blir ljuslila, men de allra flesta är djupröda.
En annan pion som inte heller går av för hackor, och som jag tror är en 'Monseur Jules Elie'.
Utsikt från vårt rum i 1830-talsstil med blick mot den Engelska parken.