Glienicke - ein Muss

Om man besöker Potsdam får man absolut inte missa Schloss och Park Glienicke, detta är helt enkelt ett måste (ein Muss, på god tyska). Här är det inte prunkande rabatter och planteringar som gäller, utan en underbart perfekt skapad naturpark. Mannen bakom parken är en av trädgårdskonstens absolut största snillen genom tiderna, nämligen Peter Joseph Lenné. Parken skapades i början av 1800-talet för Prins Carl von Preussen och är troligen lika perfekt idag som när den skapades tack vare tyskarnas fantastiska inställning till att bevara riksklenoder.

Slottet, som vi ser här, men även övriga byggnadsverk i parken, är ritade av en annan superhjälte i mina ögon - Karl Freidrich Schinkel. I slottet huserar för övrigt Hofgärtnermuseum, som man inte heller bör missa!

Här skymtar vi en del av parklandskapet. Tyvärr var ljuset inte det bästa, väldigt skarpt. Denna lilla (nja, egentligen inte så liten) grupp föll både jag och min fru för och vi studerade den länge från alla vinklar. Sällan har vi sett något så vackert och så väl placerat i sin omgivning!

Här ser man lite tydligare. Kvinnan har alltså slagit sönder sin kruka (och sitter nu och funderar på om hon ska våga berätta detta för sin man eller inte he he) och vattnet (det måtte väl inte för Guds skull ha varit vin i krukan) rinner nerför stenen ner mot en liten damm (som inte syns på bilden). Murgrönan ger en naturlig inramning till den stora stenen.

I denna sänka kan man ta sig en liten paus i skuggan. Vacker soffa i klassist stil!

Här har vi parkens senast färdkonserverade klenod. En utsiktsplatå. Den är belägen i en hörna av parken och har fått fått en nyanlagd kulle under sig för att den ska hamna i rätt nivå i förhållande till vägen som passerar alldeles vid dess fot (på andra sidan). Här satt Carl von Preussen och vinkade till folket som passerade förbi för att gratulera på födelsedagen.

Man har en fin utsikt över delar av parken härifrån .....

..... ja, man kan till och med sitta en stund och drömma sig bort mot Babelsberg. Där levde Carls äldre broder Wilhelm (I). Det slottet är i tudorstil och parken är skapad ungefär samtidigt som denna park av ännu ett känt namn inom trädgårdskonsten, nämligen Fürst Hermann Pückler-Muscau.

En annan typ av trädgårdskonst än den gängse.

Här ser vi bort mot Casinot, som numera är museum och ut över floden Havel.

Casinot, från sidan. Så vacker byggnad!

Prins Carl vurmade mycket för Italien och det ser man inte minst prov på här med de vackra mosaikgolven. För övrigt finns många antika fynd att beskåda i byggnaderna liksom de även är inkorporerade i själva byggnaderna.

Utsik över Havel. I förgrunden en rund "pyramid/tårta" av idegran som tyvärr syns rätt dåligt i skuggan.

Jag skrev faktiskt även förra året om denna park, vad kommer jag inte ihåg så noga, men du hittar iägget HÄR. (du får scrolla ner en liten bit).

En knöl till?

Ganska så nära Dresdens centrum ligger Grosser Garten. Parken skapades 1676 på uppdrag av Kurfursten Johann Georg III. Det rör sig alltså om en barockpark. Dess mått är verkligen imponerande, och som de flesta parker av denna typ har den under årens lopp tappat litet av sin forna glans och blivit mer avskalad (och lättskött). Med en stekande sol tänker man sig för två gånger innan man tar sig från punkt a till punkt b. De som vill kan ta ett minitåg och på detta sätt avverka delar av parken, men jag tyckte verkligen synd om tågföraren, en ölbemagad gentleman som på något underligt sätt faktiskt hade lyckats pressa sig in i det lilla loket.

Slottet i tidig barockstil byggdes mellan 1678 och 1683 frstördes totalt under andra världskriget men är återuppbyggt.

I en del av parken fanns ett stort område med dahlior. Och trots dess storlek var det riktigt vakert och trivsamt här med en liten damm i mitten där avklippta dahliablommor flöt omkring som näckrosor.

Bland de 4.000 dahliorna i 63 olika sorter hittade jag denna helt enastående dahlia. Färger kan ju skifta beroende på sol och skugga, men den gav intryck av att vara korallfärgad. Och se så fint blommorna presenterar sig - på lång stjälkar vänder de 'ansiktet' en aning uppåt! Trots att jag haft allvarliga funderingar på att minska ner på dahliorna (har fyra som jag sparar knölar av) så kan man ju bara inte låta bli att införskaffa denna - om man nu skulle lyckas få tag på den förstås. Den heter 'Fürst Pückler' och har fått sitt namn efter en av Tysklands mer kända skapare av parker.

Dröm om min förvåning när jag vid hemkomsten får se denna frösådda dahlia. Ganska så lik frånsett att denna har ett gult öga och en aning mindre korallfärgad. De fröerna kom från några dahlior som gick i gula nyanser vill jag minnas. Det blir till att spara nya knölar alltså! Huh!!

Ut i det blå

Nu är det dags - vår nästan (om man räknar de senaste åren) traditionsenliga resa till Tyskland. I år blir det Dresden, Potsdam och Berlin. Kameran är laddad så det lär bli en del bilder så småningom. Vi ses snart!! Auf wiedersehen! See you soon!

Hallå, här kommer jag!

Bättre än glass

Idag ger jag en luktärtsbukett till Anna-Karin med den jättefina bloggen NancyandI och tackar allra ödmjukast för den fina utmärkelsen 'Your blog is better than ice cream!' Me happy!!

Lathyrus odoratus! Vassego!

Blandad kompott

Idag blir det lite städning i fotoskafferiet. Först kommer Lysimachia Yunnanensis som är ny för mig. Den frösåddes i våras och var väldigt lätt att ha att göra med. Jag blev lite betagen av bilden i frökatalogen som såg ut ungefär som bilden nedan.

Lysimachia Yunnanensis

Är lite tveksam, ska den få vara kvar eller inte. Den är perenn, men vilken zon den klarar återstår att se. Visst är blommorna fina men de gör som t ex kungsljuset, att de slår ut nerifrån och upp samtidigt som de äldsta blommorna vissnar. Som med de flesta växter måste man lära känna dem några säsonger innan man kommer underfund med dem. Har satt denna på tre olika ställen och kommit fram till, att den ska stå ljust och man får hjälpa till med lite uppbindning för att den ska bli som vackrast. Står den för inklämd gänglar den sig och det gillas inte av mig.

Lysimachia Yunnanensis, bladverket är i en litet ljusare grön ton. Som synes är det många knoppar på gång.

Här kommer en annan nykomling, nämligen Tagetes 'Linné' som jag visat förr. Nu har den växt till sig och sprider sina stänglar vackert i rabatten. Tacksamt nu när ett och annat överblommat börjar rensas ut. Den har sin givna plats i nästa års rabatt!

Tagetes 'Linné'

Märkte inte förrän helt nyligen hur vackra blommorna är på undersidan. Hur blind får man vara?

Och så en till nykomling. Verbena hastata 'Rosea'. Den upptäckte jag för några år sedan i en blålila färg. Väldigt tacksam. Den här färgen är heller inte så tokig.

Verbena hastata 'Rosea'

Och nu följer en liten bukett av olika blomster. Varsågod, det är bara att plocka!!

Anisisop, vacker inte minst i motljus. Men, det är den växt som frösprider sig allra mest, men det är lätt att dra upp de plantor man inte vill ha kvar.

Temyntan har nu riktigt kommit 'i sving', som dansken säger. Nu har jag en rugge på 1 m i diameter. Passar bra mot Rosenflockeln.

En Zinnia som fått en lustig form. Den blommar i våningar.

Cosmea 'Seashells' har en originell form på blomman.

Eftertankens kranka blekhet

Nu har den allra vackraste av mina liljor börjat visa vad den går för. Följde rådet, att plantera den väldigt djupt, det skulle gynna tillkomsten av nya stjälkar (ursäkta språket). Nu springer knopparna ut en efter en. Något att glädjas åt nu när det mesta redan står i full blom. Jag gillar de här turbanliknande blommorna (eller säger man pagodliknande?).

Lilium henryi

Lite skamsen får jag tillstå, att jag tyvärr inte vet namnet på denna lilja, men vacker är den och baksidan är ju nästan lika vacker som framsidan. Den lilja som skymtar i gult är iallafall 'Grand Crue'. De här liljorna är odlade i en kruka som lyfts in i kallgaraget om vintern och tas fram på vårkanten. Då är den redan på gång.

Jag brukar spara omslagen på lökförpackningarna - men icke hittade jag något omslag till denna lilja!! Däremot hittade jag omslaget till Hundtandsliljan. Och då får jag väl anknyta till gårdagens inlägg och tala om att jag fick en påminnelse om att den borde jag nog märka ut i rabatten. För av den syns nu icke ett spår och det vore ju synd om jag började härja i rabatten till våren utan att tänka på de små lökarna som sover i jorden.

Så går beslutsamhetens friska hy i eftertankens kranka blekhet över.
(William Shakespeare, ur Hamlet).

Skyltmåndag

Nu börjar det bli dags att gå ut i sina planteringar och sätta en liten skylt vid sina telningar. Och då speciellt vid de växter som man säker på att man INTE behöver märka. När våren kommer kan det vara skönt att inte behöva klia sig i skallen alltför mycket. Minnet är det inget fel på, men ibland är det lite väl kort.

Ställ med rejäla skyltar, fotograferad vid Uppsala Botaniska Trädgård i somras. Rejäla doningar!