Jag har egna levador

Vet ni vad en levada är? Ni som har varit på Madeira vet förstås att det är de bevattningssystem som leder vattnet från bergen ner till odlingsområdena längre ner. Det är ett otroligt omfattande system och uppgår totalt till 217 mil. Dessa "kanaler" eller rännor slingrar sig efter bergssidorna, och här och var kan odlarna öppna små dammluckor och föra vattnet vidare i bi-rännor till sina odlingar. Men för att alla skall få sin beskärda del av vattnet, får detta göra endast vissa tider.

Utmed dessa levador finns stigar, och många turister passar på att gå en guidad tur. Detta är väl ett MÅSTE för de turister som har benen i behåll och inte lider av svindel. Inget för Susie, alltså.

Vi gjorde en tur på egen hand och frågade oss fram till en levada. Det visade sig, att vi fick gå ganska långt (men det var en härlig skogspromenad) och när vi äntligen kom fram så var det till en levada som "balanserade på ruinens brant". Men, äntligen här, så kunde man ju inte vända om utan att i alla fall ha gått en liten bit. Jag lyckades till och med övertala Karin att ta sig en liten tur, men hon vände om ganska snart. Så måste jag väl tala om, att när vi berättade detta för vår reseledare verkade hon inte alls glad. Nu efteråt, efter att ha tittat på bilderna, förstår jag henne. Ett par turister som ramlat och rullat hundra meter nerför berget är nog inte så roligt att ta hand om. Så jag rekommendera alla, att göra dylika utflykter genom arrangerade guidade turer.

Nu har jag i alla fall några egna levador hemma på tomten och de är garanterat ofarliga! Det är ju så otroligt torrt nu, så jag har gjort små diken i några rabatter. Det gör det enklare att vattna ordentligt, och man slipper irriteras av allt vatten som rinner åt alla håll dit det inte skall.

Min alldeles egna levada (kolla stupet till vänster).

Och så här fortsätter rudbeckia-kolonin till höger om levadan.

Man blir glad åt gult, eller hur?

Endast en kan vara Drottning!

Rosen 'Queen of Sweden' är ju såklart uppkallad efter en svensk drottning, men vilken? Eftersom rosen introducerades 2007, så får man väl gissa på Drottning Silvia. Fast egentligen är rosen tillägnad 350-årsminnet av ett traktat mellan England och Sverige. "Traktat" på min ära, hur tråkig får man bli? Men se på henne, är hon inte vacker?! Här strålar drottningen med sina lite mer diskreta hovdamer ...

'Queen of Sweden' kom in i trädgården 2012.
(Knopparna tillhör 'Munstead Wood').

... hovdamerna är faktiskt lite avundsjuka på drottningens fina utstyrsel, och ibland klär de upp sig upp över öronen. De vill ju också glänsa ...

Austinrosen 'Munstead Wood'

... men såklart, sådant går ju inte för sig och här visar drottningen, med all önskvärd tydlighet, vem som faktiskt sitter på tronen. Hovfröknarna får allt hålla sig i bakgrunden.

Salvia verticillata beundrade jag i Doktor Spaks park i Enköping för något år sedan.

Och av en händelse (mer säger jag inte) kom jag över några fröer.

Tycker den har en härlig bleklila färg.

Rena snurren

Nej, det här är inte en vindsnurra, det är vår änglatrumpet. Visst är naturens former fantastiska! Det har verkligen varit kul att följa utvecklingen. Det började med ...

... att vi fick en liten stickling av en snäll trädgårdsmänniska när vi i november var på semester på den underbara ön Madeira. Vädret var härligt, det fanns mycket att se och vår guide och reseledare, Maria Engblom, från Rosebud's Tours var helt fenomenal. Så om ni inte varit på Madeira och känner för lite semester i november, boka en resa. Det finns ett fåtal platser kvar har jag sett. (Och detta är ingen reklam, om ni tror det, det är från hjärtat).

Karin lägger sticklingen i en plastpåse. Den sattes i kruka genast vi kom hem från resan.

Och så för någon vecka sedan ...
Vad? Var det inte färg på änglatrumpeten, var den så här blek?

Efter några dagar började blomman få en rosa ton i framkanten på trumpeten.

Så småningom kunde man ana en liten öppning i trumpeten.

Doftat, det hade den faktiskt gjort redan innan.

Wow, vilken fantastiskt fin färg!

Vet inte, men det kanske är den vanligaste färgen, frånsett vita förstås.

Nu kan man titta in, men mer än så här öppnade blomman sig inte.

Men en fluga har ändå hittat vägen in.

Så här ser den ut. Den första blomman håller på att vissna och en ny är på gång. Dessutom finns det en hel del knoppar. Kanske själva plantan inte ser mycket ut för världen, bara drygt metern hög, men det duger bra. Till hösten skall vi försöka ta en stickling och övervintra, vi har ingen plats för större saker. Och så får vi hoppas på samma fägring nästa år!

Utsmyckningar

Jag är dålig på utsmyckningar i trädgården. De gånger jag har försökt har det inte blivit bra och tagits bort ganska snart. Man kan ju inte lyckas med allt, får jag väl lite självironiskt deklarera! Dock den här pelaren med urnan mitt i en rabatt har fått godkänt. "Gefle N:o 1" står det på urnan, som är ett arvegods. Den har drattat omkull vid något tidigare tillfälle, och har en skruv som håller ihop fot och skål. (Skulle den bli stulen, får man väl beklaga tjuven). Min frösådda dahlia matchar ju rätt bra pelaren  färgen. I förgrunden blommar sedan länge Rosenmynta, men jag undrar hur länge till. Den brukar nog hålla sig hela säsongen, men i år verkar den snart ha gjort sitt.  Vad händer efter en nedklippning, kommer den tillbaka i ett andra flor? Någon som vet?

"Godkänd" utsmyckning.

Och så Linarian, som jag nyligen har skrivit om och som ses till höger på bilden ovan har nu fått vackert sällskap. De självsådda rosa pionblommande vallmonen börjat blomma. Om än de inte "placerade sig" på ett riktigt perfekt ställe (utan i framkant av rabatten) så fick de stå kvar på det ställe de valt. De ackompanjerar linarian perfekt, tycker jag! I bakgrunden småblommig solros 'Vanilla Ice' och till vänster om den den likaledes högresta dahlian 'Palmeri'.

Linarior i rosa och blått ... och lite till.

HJÄLP

Att få hjälp med vattningen är välkommet. Här i Mälardalen är det som vanligt torrt på försommaren och högsommaren, regnet brukar komma på hösten - när man inte behöver det! När man precis har satt sig för att äta lite grillat,  brukar det förstås komma en skur. Gräsmattan är gulgrön men vattna den gör man ju inte i första taget! Man tänker på miljön, det gör man ... Så klart måste man ju ge blomster och grönsaker vatten, annars skulle de ju inte överleva. Då är det skönt med lite hjälp!

Äldsta barnbarnet fyller på sin kanna.

Månadens favoritväxt hos A. Vattenkanna

Jag har alldeles missat att vara med hos Anna Vattenkanna och visa månadens favoritväxt. Men nu skall det bli bättring! Den här månaden är det mycket som blommar och många är förstås gamla favoriter. Så jag visar i stället den växt som överraskat mest. Purpursporre, Linaria purpurea, har aldrig varit så fin som i år. Och även om den är en långblommare är det just nu den är som tacksammast i rabatterna.

Linaria 'Canon J. Went' med tagetes 'Linné' i bakgrunden.

I höstas upptäckte jag, att de små blommorna skrumpnade bort. Ja, egentligen fick de väl aldrig chansen att slå ut, det var knopparna som åts upp av ett svart litet djur, troligen en rapsbagge. Varje gång jag gick förbi en linaria plockade jag dessa baggar.

Linarian blommar i olika toner från vitt till lila, samt i rosa.

I våras, såg jag att linarian även under denna årstid hade besök av baggar, så jag fortsatte plockandet. Och ibland lönar det sig att vara ihärdig, vissa dagar kan jag inte hitta en enda bagge. Och nu blommar linarian alltså som aldrig förr ...

Bild med humla (mellanstorleken) för att ge en uppfattning om storleken på blomman. Höjden är för det mesta 70–80 cm på sirliga stjälkar. Här är det också Tagetes 'Linné' i bakgrunden. Och en tagetes 'Jolly Jester' har visst också smugit sig in på bilden.

Linaria 'Canon J. Went'

Gör ett besök hos Anna och se fler favoriter!

WOW – vilket FLOW!

Jag har länge velat se trädgården hos Charlotte, hon med bloggen Trädgårdsflow.  När vi nu hade vägarna förbi Sundsvall så blev det ett kort besök. Jag sade till min fru, på vägen dit, att "den här gången skall jag lämna kameran i bilen". Charlotte har ju i sin blogg de mest stämningsfulla och perfekta foton från trädgårdens alla hörn. Man har ju sina egna favoritperspektiv och så ... Jag vill verkligen inte förstöra bilden av denna helt magnifika trädgård med några taffliga bilder.

Man skulle kunna skriva en hel roman om denna trädgård. Den är så fint planerad och intressant och spännande helt igenom. Men jag skall bespara er detta ...

När vi hade passerat växthuset, aurikelteatern den mysiga planteringshörnan, äppellunden osv, åkte ändå kameran upp ...

Här en bild från köksträdgården upp mot deras vackra hus. Denna del är inramad av en låg thujahäck i bågform ut mot gräsmattan och har spaljéer åt övriga håll. Ett verkligt mysigt rum.

Charlotte hade fantastiska "installationer" här och där och dessa har hon förevigat med bravur på sin egen blogg (och säkert även i tidningen Lantliv, där hon har egna sidor där hon skriver om trädgård). Här kommer i alla fall ett litet exempel från en liten planteringsyta uppe vid huset.

Charlotte driver en nätbutik och där kan man hitta några av föremålen på bilden.

Sedan gick vi vidare stigen som hade planteringar på båda sidor och som jag följde med stort intresse när Charlotte anlade den och skrev om den på sin blogg. Varför tog jag inget kort här? Ja, det blir så när det finns så mycket att titta på och lyssna till, att man glömmer bort sig.

Så hamnade vi i nedre bortre hörnet av trädgården med en, enligt mitt tycke, en asien-inspirerad avdelning. Charlotte påstår, att det var helt oavsiktligt, men det har nog funnits sådana tankar i bakre hjärnkontoret, tror jag!

Rabarbern, planterad av de förra ägarna, är det enda som återstår av det forna trädgårdslandet.

Här en vy från andra hållet.Här har man en perfekt vy över trädgården! Men generellt, kan man säga, att trädgården var uppbyggd så, att man hade vackra vyer var än man befann sig.

Det här tyckte jag var väldigt fiffigt gjort! Charlotte har här byggd upp en platå med stenbumlingar som mur. Det var väldigt snyggt med klippta thujor som mjukade upp muren. 

Ja, det här var en liten bråkdel av allt vackert! Tack, Charlotte, för besöket. Vi vill gärna komma igen när vi har lite mer tid på oss! Vi är fulla av inspiration!