Rena snurren

Nej, det här är inte en vindsnurra, det är vår änglatrumpet. Visst är naturens former fantastiska! Det har verkligen varit kul att följa utvecklingen. Det började med ...

... att vi fick en liten stickling av en snäll trädgårdsmänniska när vi i november var på semester på den underbara ön Madeira. Vädret var härligt, det fanns mycket att se och vår guide och reseledare, Maria Engblom, från Rosebud's Tours var helt fenomenal. Så om ni inte varit på Madeira och känner för lite semester i november, boka en resa. Det finns ett fåtal platser kvar har jag sett. (Och detta är ingen reklam, om ni tror det, det är från hjärtat).

Karin lägger sticklingen i en plastpåse. Den sattes i kruka genast vi kom hem från resan.

Och så för någon vecka sedan ...
Vad? Var det inte färg på änglatrumpeten, var den så här blek?

Efter några dagar började blomman få en rosa ton i framkanten på trumpeten.

Så småningom kunde man ana en liten öppning i trumpeten.

Doftat, det hade den faktiskt gjort redan innan.

Wow, vilken fantastiskt fin färg!

Vet inte, men det kanske är den vanligaste färgen, frånsett vita förstås.

Nu kan man titta in, men mer än så här öppnade blomman sig inte.

Men en fluga har ändå hittat vägen in.

Så här ser den ut. Den första blomman håller på att vissna och en ny är på gång. Dessutom finns det en hel del knoppar. Kanske själva plantan inte ser mycket ut för världen, bara drygt metern hög, men det duger bra. Till hösten skall vi försöka ta en stickling och övervintra, vi har ingen plats för större saker. Och så får vi hoppas på samma fägring nästa år!