A perfect match

Den här Echinacean fick jag av Susie för några år sedan. Egentligen är det bara en av de många som blev efter delningen i fjol. Mycket tacksamma i denna torka! Nu har den här ju inte riktigt slagit ut helt och hållet, men är på god väg. Men jag ville inte vänta med att fota, eftersom jag tyckte den matchade vallmon så bra (och de vet man ju, står inte särskilt länge). Tycker det är så kul med plantor som man fått av en trädgårdsvän. Jag får se, om jag tag en liten planta med mig när jag flyttar in till stan och blir med balkong.

Mimis pion

Det var inte igår precis som jag fick några pionsticklingar av Mimi. De kom per post ända från Åbo i Finland. Jag har skrivit om dem flera gånger tidigare, men allt är ännu inte sagt. Det har ju varit ett bryderi vilken sort det är, men inte konstigt att det var så svårt att bli riktigt säker. Pionen har verkligen ändrat utseende över åren ... Jag lutar mest till att det är Kelway's Lovely, men man vet ju aldrig. Men den blir ju mer och mer lik denna. Och blommorna har blivit betydligt större än vad de var under de första åren.

'Mimis pion'

 

Vacker som en dag! Men så har den ju också finskt påbrå! 

Så här såg pionen ut 2012:

http://rubensrabatter.blogspot.com/2012/06/mimis-pion-blommar.html

Några höjdare

Tänkte visa några höjdare i trädgården. Kanske lite svårt att se, men om man klickar på bilden så den blir större går det lättare. Det rosalila längst till vänster är Thalictrum 'Elin' med en höjd av ca 2 m. Den med de gula "tussarna" är Daggruta, Thalictrum speciosissimum med en höjd på omkring 1,70 m men troligen blir den lite högre. Dock högst av alla är Jättevädden, Cephalaria gigantea med sina 2,60 m. På bilden ser skillnaden inte så stor ut, men det beror på att Daggrutan står närmare kameran.

Klicka upp bilden!

En andra chans

Jag vet, att många, liksom jag, var besvikna på Cosmos bipinnatus 'Xanthos' som lanserades som en nykomling förra året. Blommorna var inte exakt så blekgula som man önskade, blommorna var ganska små och själva växten kortare än jag hade inbillat mig. När jag gick igenom fröpåsarna i våras, kom jag ihåg, att jag hade sett en plantering med Xanthos, där den faktiskt kom till sin rätt. Så jag bestämde mig för att ge den en andra chans. Och det ångrar jag inte. På rätt ställe kan den vara en prydnad! Här får den göra sällskap med tagetesen som kallas Linné-tagetesen. Blommorna har rätt mycket gult i sig och går mot det vita vartefter de åldras.

Cool design

 Jag slås av hur vacker den blivande blomställningen, eller det kanske heter "blomställning" rätt och slätt, trots att den är i knopp. Det är digitalisen som är så här vacker, och det är nog en "ferruginea" av någon sort, tror jag. Det ska bli spännande att se den blomma. hoppas det är 'gigantea'.

Årets prärie

Årets "prärie" blir lite annorlunda än tidigare år. Det blir mer Digitalis än vanligt, och då blir det av de lite mera "stillsamma" varianterna. Ekorrkornen kom igen efter fjolårets sådd, så det var ju helt onödigt att driva upp nya plantor. Men, naturligtvis petade jag ner dem med, här slängs inga sådder! Ha ha. Nu undrar jag, om Ekorrkornen hinner blomma över, innan resten av "prärien" kommer igång. Jag kommer faktiskt inte ihåg hur de brukar bete sig. Intressanta att titta på är de, speciellt i motljus och när det blåser litet.

Bilden går att klicka upp!

Bra med matchande granne

Det verkar vara ett riktigt rhododendron-år i år! Sällan har väl grannens Rhododendron varit så praktfull. I år har jag, kanske på grund av det, upptäckt hur bra den matchar mina allium. Detta är en morgonbild så därför är färgerna lite dämpade.

 

Nytt i trädgården

Jag har varit dålig på att blogga på sista tiden. Tycker, att jag redan skrivit om allt. Men, nu har jag tagit mig själv i kragen – och det har faktiskt hänt något nytt! De flesta av mina aklejrutor har haft den lila färgen, men en och annan har varit vit. Och, nu kommer nyheten: de har korsat sig med varandra, så nu har jag några aklejrutor i olika rosa nyanser. Var inte det en nyhet, så säg!?

 

Vansinnigt vacker vallmo

Det var då en otroligt vacker bukett måste jag säga! Vad jag beundrade mest var de  gula vallmo som samsades så bra med de blå riddarsporrarna. Blommorna hade en form som jag inte känner igen från andra vallmon, de var nämligen skålformade, så jag undrade litet om det var vallmo eller ej. Kanske en enkel ranunkel, tänkte jag ett tag.  Frökapslarna var också ovanligt små för en så stor blomma. Men så beslutade jag mig för att det nog ändå var vallmo.

Ja, skålformig och skålformig, en skål kan ju se ut praktiskt taget hur som helst. Det jag ville ha fram var att kronbladen låg rätt så horisontella från basen, och att de först ute vid ändarna böjde sig uppåt. En sådan skål menar jag. Klart som korvspad!

De stod naturligtvis inte så många dagar, men jag har tagit hand om dem och hoppas att fröna skall mogna. Kanske lite mycket begärt, men försöka duger! Kommer det att funka?

På bilden framträder inte skålformen så bra.

So far so good ...

Sticklingar av Snötöreln, som jag övervintrar i en vas med vatten har hittills klarat sig bra. Det enda jag har gjort är att jag flyttade över sticklingarna till en annan vas så att rötterna inte skulle få för mycket ljus (som det hade blivit om de hade stått kvar i en glasvas). Det är bara en teori jag har om att det skulle vara bättre, vet inte om det stämmer. Ibland har jag fyllt upp med mera vatten vart efter det har dunstat (med blomsternäring). That´s all folks!

Gott Nytt År!

Gott Nytt År alla trädgårdsvänner!

 

Att gå över ån efter vattnet ...

Fick några sticklingar (med rötter) av Snötörel, Euphorbia 'Diamond Frost' i våras. Jag satte dem i rabatten och det blev en väldigt fin planta. Nu har jag tagit in sticklingar och de har börjat få rötter. Tänkte, att de kan stå så här under vintern, och till våren kan jag plantera dem. Precis som man kan göra med Kärleksörten. Men ... nu börjar jag undra, går jag över ån efter vatten? Kanske skulle jag gräva upp Snötöreln och plantera i en kruka som jag tar in? Föredrar dock att ha dem i vas som på bilden av utrymmesskäl. Någon som provat de olika varianterna? Tacksam för råd.

I väntan på våren.

Calamagrostis brachytricha

Jag har inte haft någon vidare tur när jag har sått gräs, ja förutom Litet kärleksgräs då. Så därför är jag riktigt stolt över att jag har lyckats dra fram ett Diamantrör, Calamagrostis brachytricha, från frö. När jag tittar på fröpåsen, som jag fortfarande har kvar, så lär den ha innehållit 50 frön. Och så har jag lyckats med en enda, så egentligen har jag väl inte gjort någon större bedrift, och ändå känner jag mig faktiskt stolt över denna enda brachytricha. Den växer långsamt men säkert och nu har den börjat blomma, härligt!

Calamagrostis brachytricha.

 

Än blommar det på prärien

De flesta slöjsiljor har gjort sitt, liksom ekorrkornet, men litet kärleksgräs visar sin mest vackra sida. Rudbeckiorna producerar fast inte såsom i sin glans dagar och prydnadsmoroten 'Dara' har knutit sig för gott, frånsett någon enstaka.

Bilden går att klicka upp.

Tog fröer från en anlagd prärie i Chicago, och här har vi resultatet.
Kan vara en Rudbeckia eller kanske en Helianthus.

Digitalis lutea

Provade att så en annorlunda Digitalis i höstas, och nu blommar det första exemplaret. Lite sent kanske, men det beror nog på att det är första gången. Jag tycker den ser riktigt trevlig ut och att den är perenn gör ju inte saken sämre! Den kallas för "Liten fingerborgsblomma". Men det där med liten beror ju på vad man menar med liten, den här är i varje fall runt 35 cm hög.

Digitalis lutea.

Detta eviga tjat om PRÄRIE

Ja, detta eviga tjat om PRÄRIE, tänker nog många. Det har ju blivit en slags fokusering på sista tiden i min blogg på just prärie, och hur man får till en prärie. Åkte till präriens förlovade land USA för att ta reda på saken. Kontentan är att en prärie kan se ut nästan hur som helst. Den beror på vilka växter som hittar dit och rotar sig.

På en skylt i Chicago Botanic Garden kunde man läsa, att en prärie minsann inte bara är gräs. Nej, den är full av andra växter...

Prärien vid Chicago Botanic Garden.
Bilden går att klicka upp!

... nu undersökte jag inte precis hela prärien som CBG hade skapat, men just det här partiet på bilden innehåller, som man ser, solbrud och anisisop. En rudbeckia tittar också fram i högerkanten. För övrigt fanns det förstås gräs av olika arter och faktiskt en hel del tistlar.

Då drar vi vidare ....

Michiganstranden.

Utefter stranden av Lake Michigan, ungefär 5 km från Chicagos centrum har man satsat på att anlägga prärier. Delvis för att binda sanden, tror jag, men mest för att gynna djurlivet och kanske allra mest för att en prärie är lättskött. Den har ju även sin charm när den är i förfall, och ingenting skall väl egentligen ansas, utan den skall sköta sig själv. På det här avsnittet fanns det mängder av guldris, en hel del solhattar och förstås gräs.

Och så drar vi vidare till Millennium Park mitt inne i Chicago...

 Millennnium Park.

Bilden går att klicka upp!

... här har allas vår Piet Odolf, han med Drömträdgården i Enköping, skapat ett prärielandskap. Den var väl inte i sin skönast prakt direkt, men fin ändå! I denna prärie finns det rätt mycket solhattar och förstås gräs av olika arter och är mer varierad än de prärier jag nämnt tidigare.

WOW, vilken grej!!

TACK, snälla Susie på Stjärnarve för den fina vinsten i frågetävlingen. Den är verkligen dekorativ och skall få en hedersplats, dock inte utomhus i fortsättningen. Jag vågar inte riskera att den tar skada av väder och vind. Tack också för salladskryddan, den blir säkert god till vad än man använder den till. Du är ju finsmakare och vet vad som är gott!

 

Äntligen ...

Äntligen blommar rudbeckian 'Cherry Brandy' i min "prärie" (frösåddes i våras).

Ekorrkornen har gjort sitt och vipporna håller på att falla sönder. Däremot kommer
Litet Kärleksgräs väldigt fint.

Litet Kärleksgräs, Eragrostis tenella, börjar "ta plats" på min "prärie".

BILDEN GÅR ATT KLICKA UPP

Min Setaria italica 'Red Jewel' misslyckades jag med i fjol, men de 2 fröer jag hade
kvar i påsen sådde jag i våras, och det blev ett fint gräs. Såklart inte så imponerande
när man barasår 2 fröer. Men setarian producerade ganska många nya fröer, 
och de ska jag så nästa vår. 

Digitalis, som jag minns den ...

Vid ett besök i Anna-Karins vackra trädgård år 2013 beundrade jag hennes otroligt vackra digitalis. Jag ville förstås ha dem i min trädgård, och när Anna-Karin kom och besökte min trädgård, hade hon med sig tre stycken plantor, det måste ha varit samma år. En planta dog relativt snabbt, men två levde vidare, men till slut hade jag bara en planta kvar. Nu blommar den ÄNTLIGEN! Som jag har väntat!

 

Digitalis ferruginea hos A-K.

Närmare än så här kan jag inte komma med de foton jag tog.

Det är lite svårt att säkert säga färgen på "läppen".

 

Min digitalis. Dessa färger är naturtrogna,

och jag upplever den mycket blekare än A-Ks, som var mer gul.

"Läppen" ger ett nästan lila intryck. 

Jag har letat på nätet och hittat liknande som man kallar Digitalis ferruginea.

Det finns dock en namnsort, Digitalis ferruginea 'Gelber Herold' som lär vara

mer åt det gula hållet. Kanske det är den som A-K hade?! Fröer från namnsorter

ger ofta avkommor från någon av föräldrarna. 

Det finns en Digitalis, D ferruginea 'Gigantea', som kan ses här som är väldigt lik A-Ks.

Hur kunde det bli så här?

Men, hur kunde det gå så här? Jag som är så förtjust i Digitalis 'Cafe Crème', faktiskt en av mina favoriter! Varför har jag inga i år? Vilken miss! Här måste ske en bättring till nästa år! Som tur är, så har någon av fjolårsplantorna frösått sig, så jag hade små babysar som jag kunde ta hand om. Nu är jorden så erbarmligt dålig där de små börjat växta, att jag tyckte att de skulle få flytta till ett litet bättre ställe, en riktig barnkammare! Och, en sådan måste ju ha en skylt så man ser att här gäller det att se upp och inte rafsa för mycket med rensjärnet.