Japanska trädgården

Den Japanska trädgården i Gärten der Welt ute i Marzahn utanför Berlin är en fantastisk skapelse. Men så har den japanske trädgårdsarkitekten Shunmyo Masuno varit ansvarig för designen. Och han är inte bara trädgårdsarkitekt utan även Zen-präst. Här började vår vandring upp på en höjd.

Stora partier av skuggröna, som vi förresten köpte med oss hem som ett minne på ett garden center i närheten av vårt hotell. Här i parken säljs inga växter.

Det var en slingrande gång som bar uppåt. Några trappsteg fick vi passera, men annars var det en rätt behaglig vandring. Det som slog mig var att det användes så många olika golvbeläggningar, men det gav ett intressantare intryck och är någon som man absolut bör tänka på om man anlägger en gång.

Uppe på den lilla höjden fanns denna plats där man kunde sitta i evigheter och begrunda landskapet. Ja, landskap japanerna är ju mästare att skapa landskap. Som golv var det två kvadrater som överlappade varandra och en kvadratisk bänk, vilket innebar att man kunde sitta åt fyra olika håll och njuta och kanske glömma tid och rum ...

... Det hade dessa damer gjort, de var så inne i sitt samtal, så jag tror inte de märkte av yttervärlden särskilt mycket. Det var lite synd annars hade jag kunnat få en riktigt arkitektonisk bild av platsen.

Se på detaljerna. Suveränt!

Och det lilla vattenfallet ska man naturligtvis inte se direkt man kommer hit upp, nej det är emot japansk tradition. Man ska förflytta sig och inta platsen vartefter. Vattenfallet är förresten ganska typiskt japanskt. Två stora stenar på var sin sida, gärna framskjutna så de döljer vattenfallet från sidan, samt en mindre sten aningen framför. Sublimt! Märk även hur vattnet rinner hela vägen ner efter stenen.

Så fortsätter det i en liten porlande bäck, kantad med många ormbunkar. Ormbunkar mot granit, det är grejer det. Så vackert!

Så kommer nästa vattenfall enligt samma princip.


Och så ett sista fall och ännu ett stilla vatten. Här fanns en liten paviljong där man kunde sitta och titta på denna tavla. Lägg märke till den stora flata stenen som skymmer bakomvarande vegetation man ska inte se allt från ett och samma ställe! Lite förvånande här, eftersom den skymmer lite väl mycket. Men, onekligen ger den stuns åt landskapet.

På andra sidan paviljongen möts man av denna vy. Här handlar det om konstgjort vatten. Enligt min mening är detta så vackert och perfekt att man varken kan ta bort eller lägga till något för att försköna det hela ytterligare.

Titta på avslutningen på kedjan. En blomma av hjärtformiga stenar.

Så exakt avvägt hur mycket buskarna döljer stenarna. Här har nog en människohand varit framme och ansat lite, skulle jag tro. Stigen fortsätter utmed häcken …

… och sedan passerar man detta vackra hörn. Och sedan var det tillbaks till början. Vi gick rundan en gång till på direkten.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.