Vatten

VATTEN är temat för Blooming Friday denna vecka. Fler bidrag hittar du hos Katarina på bloggen Roses and Stuff.

Detta inlägg (och de följande från Gärten der Welt) publicerades första gången på min tidigare blogg som försvann ut i cyberrymden. Nu när vatten "kom på tapeten" tyckte jag det var ett bra tillfälle att återuppliva inläggen! Gärten der Welt kan du läsa mer om, och titta på fantastiska bilder HÄR!

Vatten i trädgården, det är så rofyllt att lyssna till porlet, det säger alla! Och viss tillför vatten både detta rofyllda, men kanske ännu mer viktigt är, att i vattnet avspeglar sig himlen vilket är väldigt vackert! I Gärden der Welt, som jag förresten har skrivit om åtskilliga gånger tidigare – men jag har inte fått den på hjärnan, om någon skulle tro det! Det bara verkar så. I alla fall så noterade jag särskilt olika sätt på vilket man använde vattnet.

I den Kinesiska trädgården är det lugnet som en stor vattenspegel kan ge som är det viktiga.

I den Italienska ränessansträdgården finner man vatten i framför allt fontäner.

I den Orientaliska trädgården är det vatten i kanaler som gäller.

Sedan har vi vatten i form av flöden och små vattenfall i de Japanska, Balinesiska och Koreanska trädgårdarna. Dessa studerade jag lite särskilt, eftersom jag har ändrat och ändrat i min egen lilla damm åtskilliga gånger. I början hade jag en fontän i mitten. Strålarna speglar sig visserligen vacker i solstrålarna och det ser genast lite gladare ut. Men, efter ett tag började jag vurma mer för ett litet fall istället, för att få in en mer naturlig känsla.

... och så den Japanska trädgården! Japanerna har en given ram över hur de bygger sina fall. Två stora toppiga bumlingar till stenar på var sin sida om fallet ska det vara, samt en någorlunda stor sten emellan som vattnet kan rinna nerför.

I den Balinesiska trädgården var fallet mer uppbyggd av, vad ska man säga, en stensamling. Och vattnet kom rinnande från toppen i små rännilar.

Så den Koreanska trädgården. Koreanerna hade ett annorlunda sätt som jag inte sett förut. Mellan två stora stenar fanns en liten rund sten som höll upp den stora övre stenen. Och detta gap som blev hittade vattnet sin väg.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Kinesiska trädgården

'Garten des wiedergewonnenen Mondes' kallas denna kinesiska trädgård i Gärten der Welt som ligger i Marzahn utanför Berlin. Det skulle väl bli ungefär 'Den återvunna månens trädgård' på Svenska och anspelar på Tysklands återförening. Detta är Europas största kinesiska trädgård, nyskapad efter kinesisk tradition av Pekings institut för klassisk trädgårdskonst. Allt material har forslats hit från Kina (i 100 fartygskontainrar). Inte illa! Byggd på plats av bland andra 18 kinesiska konstruktörer och 2 kinesiska trädgårdsarkitekter. Över tre år tog detta och kostade cirka 40 millioner kronor. Man blir imponerad!!

Fulländat, skulle jag vilja säga. Månporten har många olika andliga betydelser. Dess lutande tak representerar den kinesiska sommarhalvmånen Takpannorna har talismaner i ändarna. En ofta förekommande missuppfattning är, att månporten härstammar från Japan. Men det var i Kina som japanerna först kom i kontakt med månportar.




Utsiktsplatsen sedd från andra hållet.


Ovan till höger ser man thehuset där man kunde sitta och njuta av utsikten till en kopp äkta kinesiskt the.

Ljus och skugga och denna fantastiska kombination av mjukt och hårt, rakt och kurvigt. Detta är ju så perfekt att man undrar om kineserna under årtusenden utvecklat en kod för absolut skönhet. Allt är ju så utsökt in i minsta detalj.

Hittade en liten film på nätet om Gärten der Welt, där bland annat man fick se lite av den kinesiska trädgården. Se den här! Man får faktisk en kort glimt av utsiktspaviljongen bakom månporten, men från andra hållet. Det är där kvinnan sätter ner båda händerna i räcket.

Vid den större vattenspegeln ser vi stenbåten. Huset används för bröllopscermonier. Inifrån har man en hänförande utsikt över landskapet.

En traditionell kinesisk båt, som bara låg stilla och guppade på vågorna.

Stenbåten med stadigt fundament. Hur kan detta bli vackert? Jag skulle då aldrig i min vildast fantasi komma på något dylikt. Men kineserna, de kan! Otroligt att något så motsägelsefullt kan bli så rätt!

Och vid stenfoten en liten grupp lotus. Sparsmakat så det förslår.

Bambu var det dominerande växtslaget. Men titta på stenläggningen! Suck!!

Stenläggningen är ju så vacker och harmonisk att man blir stum. Vid stenkanten växer skugg-gröna.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

MER från den Kinesiska trädgården finns HÄR!

Italienska trädgården

Den Italienska renässansträdgården öppnades så sent som den sista maj 2008 i Gärten der Welt som ligger i Marzahn utanför Berlin. Den är skapad med de Italienska renässansträdgårdarna som förebild, men inte som en kopia utan den är 'sin egen'. Som man ser är den pampig i sin arkitektoniska uppbyggnad (detta är bara en del av en större enhet).

Väldigt effektfullt att se trädgården genom den öppna porten och se vattnet glimra i solskenet.

Även i denna trädgård har man lagt ner mycken möda på material och arbete.

Se bara på gångarna lagda av småsten. Detta är huvudträdgården i komplexet och den är skapad enligt känt maner med fyra kvarter kantade av buxbomshäckar och med fyra gångar som bildar ett kors med fontänen i mitten. Rund kanterna finns marmorbänkar där man kan sitta och njuta av trädgården. Vattnet ger en svalkande känsla. Genomgående har man använt de färger som man ser här, det vill säga gult och grått med terrakotta som ett mjukt inslag i dekorationer och krukor.

Bacchusfontänen står i en nisch av vulkanisk sten och här och där finns ormbunkar instuckna. De är ännu så länge ganska små men när det får växa till sig kommer denna fontän att bli helt fantastisk. Till höger fontänen på huvudgården. Se så fint vattnet flyter ner från kanterna på skålen.

Den nedre trädgården består av många små kvarter med gångar emellan. Uppstammade rosor och buxbom står som en skog. Buxbomen ser ut att vara i behov av klippning men de måste förstås få växa till sig lite först! Även denna trädgård är muromgärdad. De blågröna skynken man ser är till för att skydda buskarna mot uttorkning.

I kvarteren finner man genomgående denna svala plantering av bland annat lavendel och en ljusblå aster. Den ser lite spretig ut men det hör ju till i en trädgård av denna typ.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Orientaliska trädgården

Den orientaliska trädgården vid Gärten der Welt i Marzahn utanför Berlin är en värld för sig. Innesluten av fyra meter höga murar är den rumsliga känslan påtaglig. Efter att ha passerat boningshuset med arkader snidade i intrikata mönster i cederträ kommer man ut till denna loggia (eller pelarhall). Det behöver väl knappast sägas, att experter från orienten varit med att skapa denna trädgård.

Man blir imponerad av den höga kvaliten på material och arbetsinsatser. Mosaikerna är utsökta och smyckar murarna längs hela den kvadratiska, stora trädgården.

Och blickar vi ut mot trädgården möts man av denna syn. Trädgården kallas 'Trädgården med de fyra floderna', och det är ju ett passande namn eftersom de imponerande fontänerna, eller kanalerna bildar ett kors.


Vilka kaskader – i perfekt symetri!

Mosaikgolven i kanalerna samspelar fint med vattnet

Rabatterna bestod av mer eller mindre exotiska växter, en del frostkänsliga måste förvaras på annan plats under vinterhalvåret.

Det var nästan skönt att träffa på en blomma man kände till, för visst är väl det här en höstanemon som lägger sig så graciöst över terrakottakrukan. Snyggt!

Och så lite mer vatten. Dessa kaskader kan man beundra länge!

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Koreanska trädgården

I Gärten der Welt utanför Berlin finns denna Koreanska trädgård som är en gåva från staden Söul. Förebilden för trädgården är 'Das Haus der einsamen Freude', vilket skulle bli ’Ensamma glädjens hus’ eller möjligen 'Huset där man glädjer sig i sin ensamhet' eller kanske något helt annat! Detta, förlagan alltså, byggdes 1516 för Eon Jeok Lee. Dit drog han sig tillbaka från politiken för ägna sitt liv till studier i Konfucius lära. Trädgården invigdes den 31 mars 2006. Då fanns redan de japanska, kinesiska, balinesiska och orientaliska trädgårdarna. Ännu ett exempel på traditionell trädgårdskonst från fjärran östern alltså.

Graniten vid bäcken och dammen kommer från Cottbus i Tyskland. Cirka 200 ton gick det åt. Det kanske inte säger så mycket, men 200 ton är ju inget man släpper på foten direkt.

Porlande vatten – och framför allt skummande, vilket ger en extra effekt.

Boningshuset. Det mesta av materialet till detta samt till murarna runt egendomen kommer från Korea. Genuint så det förslår! Vilket fantastiskt vackert tak!

Galleriet i anslutning till boutrymmena är skapad speciellt med tanke på en enda sak. Här ska man sitta och njuta av det vackra parklandskapet. I parken finns bland annat följande växter och träd: bambu, tall, lönn, prydnadskörsbär, tårbjörk, azalea och magnolia.

Denna port var egentligen huvudingången, men den var stängd på grund av ett getingbo. Det är ju alltid en särskild känsla att komma in genom en port, men det var rätt häftigt att komma från vårt håll också och se huset ovanpå stenlandskapet.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Balinesiska trädgården

Balinesiska trädgården ute i Gärten der Welt utanför Berlin finns inuti ett växthus. Då får man det rätta klimatet så att växterna trivs. Dessutom kan man hålla en högre luftfuktighet och det första som mötte en var en liten pust av dimma (eller hur man nu ska uttrycka det). Designen av trädgården baseras på exempel från Bali.

En balinesisk trädgård är ingen trädgård i vanlig mening, man odlar endast medicinalväxter, grönsaker, kryddor och växter som ger skugga. Allt det andra har man gratis runt knuten, det vill säga en tät vegetation - som i denna trädgård symboliseras av växter runt murarna. Detta har jag läst på efter att jag besökt trädgården, jag måste erkänna, att jag ganska ovetande bara gick runt och beundrade växternas samspel med tegelmurarna.

Att lära känna andra kulturers trädgårdar ger en inblick i deras tänkande och livsstil. På så sätt kan trädgården ge en djupare förståelse för andra kulturer, och det är ju inte illa! Trädgården kan bli något så stort som något som förenar människor!

I ett särskilt rum som ligger på en något högre nivå än övriga rum har vi 'husaltaret', fast det är ett helt rum. Här offrar man till de tre viktigaste hinduiska gudarna: Brahma, Vishnu och Shiva – eller till någon annan. I detta rum finns de blå tornen och de är de enda bilder jag har därifrån.

Vatten i en annars tom kruka kan vara vackert, liksom det mjuka basttaket som samspelar så fint med teglet.

Detta som växer så frodigt både på golv och vägg är en sorts ficus, om jag kommer ihåg rätt!

Detta vatten skall väl mera representera landskapet runt bebyggelsen och ska inte ses som något som förekommer i balinesiska trädgårdar.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.

Japanska trädgården

Den Japanska trädgården i Gärten der Welt ute i Marzahn utanför Berlin är en fantastisk skapelse. Men så har den japanske trädgårdsarkitekten Shunmyo Masuno varit ansvarig för designen. Och han är inte bara trädgårdsarkitekt utan även Zen-präst. Här började vår vandring upp på en höjd.

Stora partier av skuggröna, som vi förresten köpte med oss hem som ett minne på ett garden center i närheten av vårt hotell. Här i parken säljs inga växter.

Det var en slingrande gång som bar uppåt. Några trappsteg fick vi passera, men annars var det en rätt behaglig vandring. Det som slog mig var att det användes så många olika golvbeläggningar, men det gav ett intressantare intryck och är någon som man absolut bör tänka på om man anlägger en gång.

Uppe på den lilla höjden fanns denna plats där man kunde sitta i evigheter och begrunda landskapet. Ja, landskap japanerna är ju mästare att skapa landskap. Som golv var det två kvadrater som överlappade varandra och en kvadratisk bänk, vilket innebar att man kunde sitta åt fyra olika håll och njuta och kanske glömma tid och rum ...

... Det hade dessa damer gjort, de var så inne i sitt samtal, så jag tror inte de märkte av yttervärlden särskilt mycket. Det var lite synd annars hade jag kunnat få en riktigt arkitektonisk bild av platsen.

Se på detaljerna. Suveränt!

Och det lilla vattenfallet ska man naturligtvis inte se direkt man kommer hit upp, nej det är emot japansk tradition. Man ska förflytta sig och inta platsen vartefter. Vattenfallet är förresten ganska typiskt japanskt. Två stora stenar på var sin sida, gärna framskjutna så de döljer vattenfallet från sidan, samt en mindre sten aningen framför. Sublimt! Märk även hur vattnet rinner hela vägen ner efter stenen.

Så fortsätter det i en liten porlande bäck, kantad med många ormbunkar. Ormbunkar mot granit, det är grejer det. Så vackert!

Så kommer nästa vattenfall enligt samma princip.


Och så ett sista fall och ännu ett stilla vatten. Här fanns en liten paviljong där man kunde sitta och titta på denna tavla. Lägg märke till den stora flata stenen som skymmer bakomvarande vegetation man ska inte se allt från ett och samma ställe! Lite förvånande här, eftersom den skymmer lite väl mycket. Men, onekligen ger den stuns åt landskapet.

På andra sidan paviljongen möts man av denna vy. Här handlar det om konstgjort vatten. Enligt min mening är detta så vackert och perfekt att man varken kan ta bort eller lägga till något för att försköna det hela ytterligare.

Titta på avslutningen på kedjan. En blomma av hjärtformiga stenar.

Så exakt avvägt hur mycket buskarna döljer stenarna. Här har nog en människohand varit framme och ansat lite, skulle jag tro. Stigen fortsätter utmed häcken …

… och sedan passerar man detta vackra hörn. Och sedan var det tillbaks till början. Vi gick rundan en gång till på direkten.

Detta inlägg publicerades första gången i september 2008 på min gamla blogg.