fredag 11 maj 2012

The last hurdle

Där borta vid skogskanten är det svårt att odla annat än torktåliga växter.  Jag hade på en trädgårdsmässa för flera år sedan hört, att man kunde göra en sorts blötbädd eller våtbädd, (jag kommer inte ihåg benämningen) som skulle vara väldigt effektiv. Vid Ultuna i Uppland hade man testat dessa bäddar, och man var så nöjda att man i fortsättningen skulle göra nya bäddar enligt denna princip.

Principen går ut på, att man gräver sig ner 60 cm i myllan i hela bäddens vidd och sedan fodrar denna "grop" med plastfolie, presenning eller dylikt (en duk som skyddar plasten mot vassa stenar kan också vara på sin plats). Därefter tillbaks med jorden. På detta sätt behålls fukten mycket bättre genom att man utestänger rötter från "omvärlden". Sextio cm skulle räcka här i Uppland, eftersom vi aldrig har så stora regnmängder, att jorden riskerade bli vattensjuk.

Jag har för flera år sedan testad denna speciella bädd med gott resultat på ett annat ställe, så nu var det alltså dags igen.

Men, du milde, vilket stenröse jag hamnade i, den ena bumlingen större än den andra.


När jag grävt mig ner till 60 cm, så var det bara att få upp den sista stenbumlingen. Det var den här bumlingen jag hänsyftar på med rubriken. Men, man har väl sett hur man gör! Att lyfta den upp på kanten var uteslutet. Dock genom att skotta fram lite jord som fick bilda en backe, gick det med nöd och näppe att rulla stenen över kanten.

... and the very last hurdle

När jag var klar med detta så såg jag toppen av ännu ett par stenar. Och inte kunde jag låta bli, det var klart jag skulle ha upp dessa också. Lite marginaler vad gällde djupet var ju bara bra!

Puh, det gick!!
Som synes är det en hel del rötter som nu inte får chansen att kalasa på den goda jorden.


19 kommentarer:

  1. OJ! vilket jobb du har för att få ordning i torrlandet. Hoppas att det är värt mödan. Snygga prydnadsstenar kan det ju bli också. Ha de gott i helgen.

    SvaraRadera
  2. Du får säkert lön för mödan!

    SvaraRadera
  3. Gjorde liknande i min förra trädgård, med lyckat resultat. Värt mödan. Nu blir det ett enklare våtmarksområde för inköpta Hjortronen :)

    SvaraRadera
  4. är en fegis Ruben, törs inte gräva:) Å sedan är jag värdelös på att hitta dem, fniss. Därav köpet. Kan lova maken hjortron till glassen varje gång:)

    SvaraRadera
  5. Oj vilket slitgöra....men det blir säkert bra.
    Du får visa och berätta hur det går.
    Ha det bra:)

    SvaraRadera
  6. Ett tungt projekt, hoppas det blir lyckat!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  7. Slitit värre, men blir säkert bra. Har för mig att de gjort något liknande i en trädgård som var med på Trädgårdstoppen.
    Snygga stenar är alltid användbara!
    Trevlig helg!

    SvaraRadera
  8. Vilket slit, beundransvärt. Låter väldigt intressant...
    Ha det bäst!
    Kram Hélena

    SvaraRadera
  9. Vilket stentufft jobb du gjort! :) Jag har flera olika typer av blötbäddar sedan många år. Dammduk, plast, presenning. Men jag gräver inte lika djupt utan bygger upp dem ovanför jordytan också. Med stenar eller torvblock runt. Och alltid ett litet "avtappningsställe" för att få bort överflödigt vatten inför hösten. Men allt beror väl på vilken typ av växter man vill odla i blötbäddarna.
    Trevlig helg.
    Hej från Törnrosa

    SvaraRadera
  10. Beundransvärt! Vilka enorma stenar. Dom skulle du kunna göra en fin installation av. Hoppas du lyckas med din våtbädd efter allt ditt slit. Hos mig behöver man inte göra något sådant, här är hela trädgården en naturlig våtbädd :)

    Ha en fortsatt skön helg!

    SvaraRadera
  11. tja, vill du veta mer om torktålighet, kan du komma och hälsa på mej på mitt berg...

    SvaraRadera
  12. P.S.
    du borde även hälsa på Peter Korn, ni har något gemensamt... grävlingar båda två.

    SvaraRadera
  13. Oj, vadd jag känner igen mig i de grävfynden. Vi bor ju på en stenig ås så här kostar varje planteringsgrop mycken möda och svett. Skall bli trevligt att se hur det projektet av löper.
    Och så var det det här med luktärter.. Jag tror inte ett ögonblick på att man vinner särskilt mycket på att förkultivera dem om man inte bor väldigt långt upp i vårt land. Plantorna blir som du säger väldigt taniga och det är ett evigt duttande och pysslande. Vi bor i zon två här på Romeleåsen och direktsår dem i början av juni och täcker med fiberduk. Möjligtvis får vi en veckas senare blomning, men det blir helt klart kraftigare plantor och det är att föredra tycker jag.
    Må så gott.
    Eva

    SvaraRadera
  14. Men hjälp vilket jobb för dig! Ja inte behöver vi trädgårdsgalningar gå på gym i alla fall, det räcker med ett pass i trädgården!

    kram louise

    SvaraRadera
  15. For en stor jobb! Imponerende! Jeg har ikke hatt det problemet du nevnte med mine cupehea lanceolata, men noen fikk krøllete blader etter prikling. Tror det er en skjør plante. Men vakker.

    SvaraRadera
  16. Vilket slitgöra men det kommer att löna sig längre fram då rabatten är klar.
    Har ett projekt som kommer att startas upp direkt rabatterna är rensade klar. Funderar på ett göra en del av den nya rabatten till en blötbädd. Ska bara klura lite innan jag bestämmer mig.

    Ska bli spännande att följa ditt projekt.

    Ha det gott!

    SvaraRadera
  17. Jösses, vilket jobb! Det blir säkert bra det där, fortsättning följer antar jag :)

    Ha det bra,
    Jenny

    SvaraRadera
  18. Tänk
    att både Hannele och Ruben finns i almanackan! Grattis i förväg för jag kanske glömmer det sen....

    SvaraRadera
  19. Det där vill jag och skulle behöva prova här hemma på min tomt men det är knappt att jag vågar. Det säger ju klirr nästan varje gång jag sätter ner spaden, det är ju sten överallt. Det är inte utan att jag längtar tillbaka till den skånska myllan ibland.

    Imponerande jobb Ruben, well done!

    Trevlig helg/ Tyra

    SvaraRadera